Anonym skrev 2010-03-31 15:23:01 följande:
bokade en tid hos kvinnojouren.... hon tyckte jag kunde behöva komma dit o prata med dom! så får skylla på att jag ska på möte på jobbet eller nått sånt, o hoppas att han låter mig åka ensam.. är dock orolig för vad o hr jag ska säga att jag vill va ensam med elliot i helgen! är det normalt o känna att man måste va orlig för o fråga om man får va ensam?
Nej det är inte ett dugg normalt!
Killen jag lever med idag (till skillnad från psykot tidigare);
-uppmuntrar att jag träffar vänner.
-kommer själv med förslag som, senast idag, att jag nog borde hitta på något med någon i helgen så jag kommer ut lite.
-har inget emot att jag går och fikar med kompisar, killar som tjejjer, (en av killarna är ett ex)
- säger att han älskar mig.
-säger, även när jag var gravid, hade gått upp 32 kilo och hade vätska tillochmed i ögonlocken, att jag är den vackraste han vet.
-respekterar vad jag vill tycker och tänker.
-gör minst hälften hemma.
-stöttar mig, lyssnar på mig och gör sitt yttersta för att hjälpa mig när jag mår dåligt.
-tar just nu nattningen av vår son (som inte alls vill somna) för att han tyckte jag såg trött ut. Själv har han jobbat sedan 7 och jag har varit hemma med sonen.
Den här killen träffade jag när jag var femton och han nitton. Jag dumpade honom när jag fyllde arton för att han inte var tillräckligt häftig för mig. Tio år senare träffas vi igen och jag inser att det här är ju mannen jag ska leva med..Att han vill ha mig, att jag aldrig slutat vara den stora kärleken i hans liv är ett mirakel. Jag var otrogen, efter honom hade jag sex med..oräkneliga killar, jag har hållt på med allt skit du kan tänka dig och tillslut även droger. Jag har suttit i fängelse och på behandling. Och ändå, ändå är det inte för sent för mig att få ett otroligt bra liv med en fantastisk människa.
De finns, de alldeles normala människorna, männen, som aldrig skulle drömma om att skuldtrippa, förlöjliga eller utnyttja. Jag var för ung för att förstå hur illa det kunde bli med en riktigt "häftig" kille, men gud ska veta att jag vet det nu.
Dock var jag tvungen att jobba stenhårt på min självkänsla!! Det var ju min syn på mitt värde av migsjälv som fick mig att välja så konstiga relationer! Läs Mia Törnbloms bok Självkänsla nu och gör vad som står, bra tips..
När självkänslan var i balans satte jag mig och skrev en riktigt lång lista. Alla de dåliga egenskaper exen hade haft. Sedan skrev jag motsatsorden och det var det jag skulle leta efter i en man bestämde jag!
Snål- generös
Respektlös- ska visa att han uppskattar mig för den jag är och respekterar mig
Svartsjuk- ska visa att han litar på mig
förlöjligande- ska visa mig respekt
skrämmer mig- jag ska känna mig trygg med honom
osv.. Självklart passar min sambo inte in på precis hela listan men bra nära! Killen jag var tillsammans med innan lika så! (Vi har fortfarande bra kontakt och jag vet att han trots att vi gjorde slut inte sa ett ont ord om mig till någon! Hur stort är inte det jämfört med andra som kallat mig..allt!!)
Du måste inte ha det så här! Det finns en annan verklighet!