Varför tar man på avbetalning?

Jag tycker man är rätt dum om man tar saker på avbetalning. Åtminstone om man gör det till en vana.

Visst kan det ibland bli så att man måste ta något på avbetalning för att saken behövs akut, t ex en tvättmaskin eller något annat. Sånt händer. Och det är inte den konsumtionen jag avser i det här inlägget.

Men: Varför är det så svårt att inse att man som regel betalar mycket mer än varans egentliga pris när man väljer avbetalning? Varför är det så svårt att tänka framåt och spara till att köpa ut saken kontant?
Vi lever i ett konsumtionssamhälle, som medför en viss stress på att man ska ha fina saker, fina hem, fina bilar osv.
Men jag har sett många gånger att folk sätter igång och handlar allt de kommer över. Det är ju så lätt, man kan ju ta det på avbetalning!

"Visst, så tv:n vi har funkar, men det är ju inte en platt-tv. Så då köper vi en sån. Bättre bild är ju så mycket mer värt!"
 
"Okej, så bilen rullar och drar lite, det är inget större fel på den. Men den är ju inte fabriksny eller av mitt favoritmärke, så jag tror jag tar ett billån och köper en helt ny istället. Att den drar lite mer gör inte så mycket, jag tycker det är värt det om jag får ha precis det jag vill ha.."

"Våran soffa är så ful, den matchar verkligen inte vardagsrumstapeten eller någonting alls, så det är lika bra att vi köper en ny.."

Resonemangen är inte ovanliga. Det som är ovanligt är att man tänker lite framåt och väljer att köpa saken kontant istället för att ta lån eller avbetalningar.

Hur många tänker på att om man tar flera små avbetalningar så blir det på sikt tusenlappar som ska betalas, och det tar längre tid att faktiskt äga sin grej än om man sparar och köper kontant. Plus att många av de tusenlappar som man betalar, går till räntor och avgifter som man slipper om man köper kontant?

Det är så sorgligt att se att många förköper sig och sen knappt har råd att leva. De må ha ett jättefint hem och många fina saker. Men de har inte mycket tid att njuta av det, eftersom de måste jobba eller är så stressade över hur de ska få ihop pengar till nästa räkning...

Jag menar inte att döma någon. Jag är bara fascinerad över att människor som i många andra lägen är oerhört ekonomiska och sansade, plötsligt tappar alla begrepp om vad som är smart och inte bara för att de vill ha något.. akut!

Själv tar jag inget på avbetalning om det inte är akut, jag kan ha roligare för pengarna. Men förklara gärna hur man skulle kunna försvara att man prioriterar  t ex ett hus där man tvingas stanna hemma och aldrig har råd att göra något kul istället för att bo lite mindre och ha råd att unna sig att gå på bio ett par gånger i månaden, eller en sprillans ny bil när man inte har råd att köpa ny overall till sina barn? Jag vill förstå!