tahira skrev 2010-05-17 22:56:24 följande:
JFL - Underbart att se bilder! Och jag måste säga, f*n vad bra att du vågade säga upp dig! Om du inte i alla fall testar att hitta ditt "drömjobb" så kommer du säkert att ångra dig. Det är viktigt att våga prova, speciellt när man får den känslan att man måste komma bort. Fint att din chef sa att du var välkommen när du ville, det måste också kännas bra.Jag slutade ju jobba själv här i London. Jobbade ett slag som konsult för SAS, men kände att Spike behövde att jag var hemma mer, med ett sådant enormt miljöbyte. Jag skall fortsätta plugga i höst, men har fått en del skit för att jag är "hemmafru" i några månader, trots att Spike går på dagis. Men jag vet vad som är bäst och jag tror att alla mammor måste göra det de känner, om de kan. (Därmed inte sagt att man är en sämre mamma om man mår dåligt eller har ett jobb man inte vill. Men det är lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv)Håller med doria, kan inte ni andra också lägga in bilder? caesar - Såklart tråkigt att det inte fungerade, men underbart att höra att det känns bra. Barnen kommer säkert att märka direkt att du mår bättre, och som man brukar säga så är det så otroligt mycket lättare att vara en "bra" mamma om man mår bra själv. Det är så himla fint att läsa att du vill bo kvar för barnens skull, det måste vara en enorm trygghet för dem att ha kvar sin lägenhet, skola och vänner nu när saker blir lite annorlunda, men absolut inte nödvändigtvid till det negativa (något av det bästa mina föräldrar gjorde för mig var att separera).Fluffiga moln - Grattis i efterskott!Liljan - Det är ju så himla olika beroende på barn. Vi trodde att Spike kanske skulle behöva operation i somras, men det behövdes inte till slut. Vi sa mest som det var, vad som skulle hända och så vidare. Vi är väldigt noga med att inte linda in eller småljuga, delvis för att han har en förmåga att väldigt tydligt se om någon ljuger. Han är väldigt intresserad av sjukhus och läkare som tur var, säkert delvis på grund av att hans farmor är läkare. Samtidigt som vi var väldigt rakt på, så hade jag absolut inte sagt samma saker till Spikes farbor som är fem veckor yngre, eftersom han är rädd för både sprutor och knivar, och det sista man vill är ju att skrämma upp. Så det är svårt, men bra att du inte visar din rädsla och att ni pratar om det. Barn har ju ofta en tendens att blir mer intresserade/ spända (både positivt och negativt) om de märker att man undviker något och i det här fallet är nog det bästa att försöka avdramatisera. Har ni fått någon mer information nu?För oss flyter det mesta på bra, Spike har, till sin pappas stora förtjusning, börjat spela tv-spel och hans minne imponerar mig verkligen (även om det vissa gånger är lite selektivt ). Det enda är att han antar att alla andra har lika bra minne som honom och vägrar tro på en när man säger att man inte minns något (till exempel "var la du min blå racerbil?" ). Vi har äntligen hittat våra rutiner och vårt "flyt" här i London, vilket känns väldigt skönt. Dessutom är Spike inne i en relativt trots-fri period, även om dagis-hämtning och tunnelbaneresor fortfarande inte är varken min eller hans favoritsysselsättning...
Tack för dina värmande ord. Käns så bra nu allt.
Förutom att jag längtar tills Jocke flyttar, han går ju runt nu och är ledsen, arg och bitter. Så min lycka dras lite neråt hela tiden. MEn snart så Kan jag njuta för fulla muggar. Jo man märker på barnen redan nu att vi har ett helt nytt samspel
vi är glada, kramas och pussas. Inte alls lika bråkigt som innan, sen årkar man ta en fajt på ett nytt sätt oxå en innan. Nu blir jag mer viskandes och pratar ut saker.
Så mycket kan man sudda ut innan dom hinner brusa upp sig.
SÅ det är så skönt nu.
NU fattas bara jobbet så man har råd att bo kvar.
jo tjejer i går ringde dom från radio 107,5 och frågade vilken radiostation är bäst.
Klart jag svara deras och VANN 1000kr
kunde inte passa bättre en nu att få lite extra pengar.
och så klart är jocke sur och grining att han inte vinnner något.
men hallåååååå han får väl anmäla sig då
