Puppp?

Det började för två veckor sedan, kliandet. Då var det begränsat till magen men inga utslag. Däremot blev bristningarnar alldeles röda och svullna. Läkaren skrev ut Tavegyl och Mildison men under första veckan började det sprida sig på armar och ben och rygg och skinkor. Läkare nummer två konstaterar att det är någon oidentifierbar klåda och skickar hem mig och ber mig återkomma om det blir värre. Återkommer redan dagen efter men får då komma till läkare nummer 3 som säger att det är nässelutslag och en allergisk reaktion på något kan dock inte komma på något som jag varit kontakt med som jag inte brukar vara i kontakt med eller ätit för den delen och några andra läkemedel har jag inte ätit. Blir hemskickad med Lergigan comp som ska ersätta tavegylet och locoid för att ersätta mildisonet och blir hänvisad till Hud om det blir värre. Det blev värre bara under natten och imorgon har jag fått en tid på Hud med mycket tjat och bönande.
Idag har det spridit sig till axlar och fötter och händer.

Eftersom jag inte kan sova så satt jag och surfade lite på klåda och graviditet. Det första som kommer upp är ju Hepatos men det är redan uteslutet med hjälp av prover och mina levervärden är riktigt fina.
Nästa jag hittar är puppp.. Någon här som drabbats?
Hur var det för er?
Fick ni något som hjälpte?
Hade de svårt att ställa diagnosen?
Hur var det efter förlossnignen?

Just nu, i mina mörkaste stunder som mitt i natten när det kliar så jag bara vill skrika rakt ut, så önskar jag att förlossnigen satte igång. På söndag går jag in i vecka 36 och vet ärligt inte hur jag ska klara fyra veckor med denna klåda!
Vet ju också att de inte kan skriva ut all sorts medicin till gravida heller.

Jag orkar bara inte med klådan!
Vill bara få sova i lugn och ro och inte riva sönder mig över hela kroppen.
(Och ja, jag har proovat precis allt från fet kräm till kalla bad till kylbalsam till de receptbelagda tabletterna och ingenting funkar)

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-04-01 12:39
Fick diagnosen Puppp idag. Finns inget att göra mer än att äta lergigan eller tavegyl och smörja med locoid.

Försvinner tydligen efter förlossningen av sig själv.

men hur står man ut med klådan och att inte få sova?

Anonym (plutten) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 23:51

#1

*putt*

Anonym (plutten) Trådstartaren

Äldre 1 Apr 02:05

#2

provar attt putta lite till, har inget annat för mig nnu mitt i natten

Anonym (Jag har)

Äldre 1 Apr 07:53

#3

Jag har haft Puppp. Det var skitjobbigt, hade svårt att sova speciellt. Fick tavegyl mot klådan men det hjälpte väl inte så värst för mig iaf. Provade mycket innan som skulle lindra. Jag träffade och pratade med många innan de gav mig besked. Jag ringde runt till barnmorskor, läkare och apotek men ingen förstod varför det kliade så på mig :(
Den bra nyheten är att det försvann direkt efter förlossningen och har inte kommit tillbaka :)

Anonym (plutten) Trådstartaren

Äldre 1 Apr 08:22

#4

Anonym (Jag har) skrev 2010-04-01 07:53:17 följande:

Jag har haft Puppp. Det var skitjobbigt, hade svårt att sova speciellt. Fick tavegyl mot klådan men det hjälpte väl inte så värst för mig iaf. Provade mycket innan som skulle lindra. Jag träffade och pratade med många innan de gav mig besked. Jag ringde runt till barnmorskor, läkare och apotek men ingen förstod varför det kliade så på mig :( Den bra nyheten är att det försvann direkt efter förlossningen och har inte kommit tillbaka :)

Hur långt innan BF fick du puppp?
Vad gjorde de åt det?
Hjälpte det?

förlåt alla frågor men jag tror jag håller på att bli knäpp på kliandet och inget som hjälper!

Mia W

Äldre 24 Jun 00:50

#5

Skriver in samma som det jag skrev i en annan äldre tråd som jag hittade men som av någon anledning inte kommer upp då man söker i sökfunktionen om PUPPP.

www.familjeliv.se/Forum-2-143/m48410992.html

Här är en till med PUPPP. Vet inte hur jag ska stå ut då jag bara är i vecka 21 och redan haft det i några veckor medan läkaren sagt att det bara ska bli värre vecka för vecka fram till förlossning. Hade inga problem överhuvudtaget då jag väntade min dotter för sex år sedan men nu har jag utslag överallt och de kliar hemskt. Fick dem redan omkring vecka 12 men då bara på vänster arm. Barnmorskan avfärdade det direkt som ingenting att bry sig om men utslagen spred sig på vänster sida ännu mer inom någon vecka. Frågade en läkare på vårdcentralen om vad det var i samband med att jag var där för att få hjälp med min pollenallergi men även läkaren nonchalerade det med orden "Man kan få utslag av nästan allt möjligt, helt omöjligt att veta varför. Det går om."

Ordinarie barnmorska kom tillbaka och tyckte att jag skulle be vårdcentralen att titta på det igen då det blivit värre. Två läkare kom in och hade inte den blekaste aning om vad det var men jag fick för säkerhets skulle en akutremiss dagen därpå till infektionskliniken då de befarade bältros eftersom det bara var på en sida. Dagen därpå hittade läkarna på infektionskliniken ingenting heller men gav mig en akutremiss samma dag till hudmottagningen. Där fick jag veta att jag hade Lichen Striatus. Fick Dermovat, en kortisonsalva, mot det och råd att fortsätta ta min allergimedicin Loratadin. Utslagen försvann nästan bara efter några dagar med Dermovat. Just då jag gladde mig åt det blommade nya, värre men mer spridda utslag upp över resten av kroppen. De har vandrat fram och tillbaka över olika kroppsdelar, kliat, blivit röda och ser både ut som stora sjok av röda rosor och enstaka prickar spridda över huden. Fick en ny tid på hudmottagningen och fick då veta att jag inte hade Lichen Striatus utan något annat, nya prov och mer medicin: Zinkpudervätska för klådan och Tavegyl mot den allergiska reaktionen i huden. Tydligen är huden dermografisk, det går att rita på den med histaminutsläpp under huden... vilket gör mig alldeles rödflammig då jag kliar mig. Detta hjälpte inte heller, höll på att få panik en kväll och besökte akuten efter råd från sjukvårdsrådgivningen. Efter tre timmars väntan och 300 kronor fattigare hade jag bara fått rådet från en frågande läkare att möjligen ta en extra tablett Tavegyl. Ringde hudmottagningen dagen därpå och fick en ny akuttid. Nu har jag fått en bakteriedödande hudlotion utskriven för att jag inte ska bli så torr och att såren jag kliar sönder ska bli infekterade så det blir svinkoppor också av eländet. Fick veta av läkaren att jag till största sannolikhet hade PUPPP och att det bara skulle bli värre och värre. Kul...

Hur står man ut? Läkaren sa att ingen bot fanns och att det bara gick att lindra men att det inte alls var säkert att något alls skulle lindra. Vilket jag har märkt... Kilar mig sönder och samman. Har ca 20 veckor kvar så hur ska jag stå ut? Magen, armarna, låren, benen, fötterna, rumpan, halsen... allt är bara utslag och klåda dygnet runt. Dyrt har det blivit också med allt rännande till olika läkare och med en massa dyra mediciner som inte fungerat heller från en redan liten kassa. Blir supertrött av medicinen eller möjligen av att inte få sova för att jag kliar mig dygnet runt. Någon mer än jag som håller på att förtvivla?

Puppp?

INNEHÅLL