Min man dog :(

Mitt i sorgen; var glad för att hans väg korsade din, att ni fick en fin flicka tillsammans, att han lever vidare i henne, att hon inom sig får bära känslan och minnet av att varit hud mot hud med sin pappa, att du har en viktig uppgift i att hålla kvar pappa i hennes liv (hoppas ni har många minnen, foton och filmer av dem tillsammans)! Så länge ni minns lever han kvar ...

Ja, jag är en av dem som vet precis hur det är. Som vet hur det är när livet förvandlas till en mardröm som aldrig verkar ta slut. För mig förvandlades livet i en handvändning. Min man dog fullt frisk, den 6 nov 2008, 8 dagar innan sin 35-årsdag, och ingen vet varför. Han kom hem från nattjobbet, vi bytte några ord. Han somnade och vaknade aldrig igen. Jag och våra då 4-åriga pojkar hittade honom när vi kom hem från jobb och förskola. Idag gör det inte lika ont, men saknaden finns där alltid, precis som kärleken och alla minnen.