vi med många barn del 9

önskar alla en fin helg

Fråga på du
Grav 1-super, lite ont i ryggen på slutet bara och en del problem med blodtrycksfall kanske även blodsocker, något jag hade mycket i tonåren och som kom tillbaka.
2 o 3 inte kul men ok, men foglossning ibland kröp man för ryggen kunde i hålla en uppe. 
4an -fyfan hade inga farliga fel, men mådde pyton, svimmade och hade foglossning från helvetet, den här gången även från symfysen.
5an gruvade mig ,men såå mycket bättre än den innan. Bakis och dötrött ända fram till slutet även här och jäkla foglossning men inte lika ont mellan benen den här gången. Kan fortfarande inte gå en promenad -trist, men tids nog. Till sommaren ska jag var fit for fight

Snabba, skitonda förlossningar -ingen smärtlindring annat en lustgas -ville ha men har inte hunnit få nåt. Gjorde illa svanskotan vid fjärde fl och fick "bryta" tillbaka den. Frågade om snitt nu sist, men fick nej -har en fraktur men den låg rätt (födde stående för att minska trycket på den)

Har inte blivit gravid på direkten. Första tog några år (kanske lika bra det :)) -Lång oregelb. menscykel och make som periodvis jobbar borta, några mf.

Mina föräldrar har inte jublat, men varit väldigt glada när bebis väl kommit. Makens mamma är bara glad, det är också allt hon är, barnen träffar tyvärr inte dem så ofta.

Äldsta (10) ska utredas nu inom autismspekrat (AS). Han gjorde en dyslexitest i våras- hade dåligt resultat, men då hade läsningen lossnat lite, så testet görs om före jul.
Lillebror (8) har stora problem med läsningen också, men för lite för att testas. Han har dålig ögonmotorik och tunnelseende (dålig syn med) om det är enbart det som ger honom koncentrationssvårigheter vet vi ej, men det ska göras en basutredning på honom. Han orkar inte heller så hålla fokus så länge. 
Tror inte att han är särskolebarn -men han är så ojämn. Skolan är iallafall oroad och det är bra.

Jag vill gärna ha fler barn, men vi har just tagit oss igenom en kris jag och mannen så just nu blir det inte fler -kanske aldrig. Tiden får utvisa det.
Fick jag välja, bli snabbare gravid och kanske inte ha nåt krångel med barnen så skulle jag nog vilja ha dubbelt upp -Stora familjer, många barn gör mig varm inombords.

Du är ju fortfarande ung så även om ni har tufft nu så finns ju tiden för fler. En sladdis tror jag aldrig är fel

Fin mage -tänk att när man väntade första så var man väl i v 20 innan nåt syntes

Åh vilken sötnos ni har.
Jag vill snusa på honom

tack tjejjer!!
ja det är väl eg bara en fas som jag behöver gå igenom men i början tänkte jag inte på det och var nöjd som det var men ju längre tiden gått desto mer tänker jag på det och mår bara sämre o sämre över det

spaceray:vilken söt liten kille
nej det går inte o få det ogjort och det var jag ju inställd på då och visste om.

mecce:syns väldigt tydligt,fin mage

zezzan:det dom gjorde med vår son på första läkarbesöket var att vi fick berätta hur sonen var sen kollade han lite vikt,längd blodtryck,lyssna på hjärtat osv och så diskuterade han medicinering med oss.

är bara o fråga på
första gravven var jobbig mådde fruktansvälrt illa och spydde första 12 veckorna, hade migränliknande huvudvärk i 8 veckor i början av gravven, jobbiga sd förlossningen tog 20 timmar, sprack fruktansvärt illa blev sydd både invändigt och utvändigt pga en total sfinkter ruptur och man trodde jag skulle få problem så det diskuterades om jag skulle få stomipåse.

andra gravven var inga som helst problem mådde kanonbra från start och förlossningen var hur smidig som helst tog 5 timmar från att vattnet sippra tills hon låg på min mage

tredje gravven var heller inga problem, gick 4 dagar över tiden och denna fl var lite långsammare då vattnet gick 2 dagar innan fl startade och hon föddes dock så blev det lite bråttom för hon hade beckat i fostervattnet och när hon var född såg man att hon hade snott runt i magen så det fanns en äkta knut på navelsträngen

fick 2 mf där det sista var otroligt jobbig då den pågick i 3 månader.

fjärde barnet är en graviditet och fl som var fruktansvärd, mådde så illa o spydde hade blödningar från det att jag blev gravid tills jag var i v 17 då plötsligt försvann det,sjukskriven från v 20 pga svår foglossning i v 36+5 föddes våran son med katastrofsnitt både jag och sonen höll på och dö, moderkakan lossnade och jag badade i blod här hemma på toan så det blev iltransport med ambulans till sjukhuset som ligger 10 mil härifrån vi hade båda änglavakt denna hemska natt!! dessutom föddes sonen med en missbildning på ena ögat så han är blind och kraftigt nedsatt syn på det andra ögat.

femte graviditeten mådde jag psykiskt dåligt pga det som hänt vid tidigare graviditete och ville få ett plan snitt men vägrades få det tills jag bröt ihop men när jag väl beviljades det så gick det hur bra som helst inga problem mer än mot slutet då jag fick hemska förvärkar så man var på väg in till sjukan några ggr för man trodde det var dags och då stannade allt bara av så höll det på 3 veckor innan det var dags för ett plan snitt

sjätte graviditeten var lite annorlunda mot tidigare pojkgraviditeter mådde bara lite illa och hade huvudvärk till o från dock en hemsk foglossning som gjorde att jag blev sittandes, sista månaderna fick jag fruktansvärda problem med carpaltunnelsyndrom så jag fick gå hos en arbetsterapeft, fick inte lyfta osv fick ha både stödhandskar och stödskenor natt som dag, hade såna hemska smärtor om nätterna så jag kunde inte sova!! snittet gick jättebra denna gång men han föddes i v 36+2

sjunde graviditeten skiljde sig oxå en del från tidigare pojkgraviditeter i början mådde rätt så bra lite illamående som kom o gick men annars inga problem med fogar osv men i v 28 ville han göra entre så jag blev inlagd på ett sjukhus 15 mil hemifrån för specialistvård sängläge och fick enbart gå på toan låg inlagd 11 dagar fick sen komma hem men var sjukskriven resten av tiden med sängläge och bricanyl dygnet runt och ändå hade jag värkar sonen gjorde sen entre i v 35+5

vi har 2 barn med funktionshinder den äldsta har en svår adhd/damp diagnos och fjärde barnet är då född med ett missbildat öga(mikrooftalmus) som gör att han är helt blind på det ögat och har kraftigt nedsatt syn på det andra.
sen har vi våran minsta som måste ha sjukgymnastik pga för korta nackmuskler.

vi har blivit bemötta med mycket kritik och fått höra att jag borde sy igen muttan,göra abort med dom 4 sista har vi inte fått så mycket som ett grattis!! men det har ju varit vårat val och visst har det kännts tråkigt o öht berätta när man visste om vilka reaktioner man skulle få men det stoppade inte oss
jag var ju otroligt fertil t o m läkarna på mvc bara gapade över hur lätt jag verkade ha för o bli gravid nr 1 var inte planerad för fem öre var endast 17 år när han kom o blev till av ett enda "misstag" nr 2,3 och 4 är planerade nr 5 var inte planerad då vi efter att ha genomgått katastrofsnittet sa att vi aldrig skulle utsätta oss för en gravv igen men 5 mån senare så hoppsan där vart det ett plus!! nr 6 och 7 är planerade

känner ni för fler barn så kör på skit i omgivningen det är inte dom som ska ta hand om era barn

Hej!
I denna tråd är detta inga konstiga frågor, dom flesta av oss får brottas med omvärldens idéer om hur många barn man ska ha osv.
För min egen del så har jag fått bättre och bättre graviditeter eftersom, men nån dans på rosor har det inte varit. Min första dotter föddes med akutsnitt i v.28 pga jag fick HELP-syndrom, hon vägde 844g och var 32cm lång. Med andra dottern fick jag havandeskapsförgiftning runt v.29 och for in och ut på sjukhuset och mådde skit, rent ut sagt. Hon föddes efter en igångsatt-fyradagars-mardröms-förlossning i v.39 men vägde bara 2195g. Sen blev jag gravid med tvillingtjejer, och då mådde jag faktiskt riktigt bra! Enda problemet då var att det blödde ur ena moderkakan så det var mycket oro i början fram till v.20 ungefär, men sen gick allt bra och dom föddes med planerat snitt pga felläge. Nu har jag precis fått en son, efter en helt normal graviditet så föddes han med planerat snitt, för att jag har blivit snittad ett par ggr tidigare.
Omgivningen är väl sådär lagomt stöttande, visst har vi några bra kompisar som respekterar våra val och tycker det är kul. Värre är det med familjen, alltså mormor, farmor och farfar och så.
Farfar sa inte ens grattis denna gång när vi skickade en bild från bb, maken fick istället till svar "välkommen hit på gratis kastrering utan bedövning när som helst". Och på nåt vis är det väl kanske skämtsamt, men ändå skär det ju i hjärtat på en... Och hela tiden får man ju höra att "nu är det väl ändå sista" osv. Och nu tycker folk verkligen att vi ska vara nöjda eftersom vi nu har fått en son efter 4 döttrar, precis som det var bara en pojke vi ville ha! Men tji kommer dom få, för vi ska ha minst en till!

Det är tråkigt, men man får nog bara skita i vad alla andra tycker, man lever ju sitt eget liv och ens val påverkar ju bara en själv.

Barba: Fan vad jobbigt!! kraaaaaaaaaaaaam <3

Jag har förvisso "bara" 3 barn, är gravid med 4:e nu...
1:a graviditeten visste jag inte ens om förräns nästan v.20, mådde precis som vanligt och kände ingenting. MEN efter kontroller visade det sig att barnet var tillväxthämmat och det slutade med att jag lades in i v. 32 och sedan blev det akutsnitt i v.33 för att kunna rädda hans liv. Blev  boende på neonatal och många läkarbesök men idag är han en fullt normal 6 åring.

2 månader efter att första föddes blev jag gravid igen (planerat men trodde inte det skulle gå så fort) mådde illa fram till v.15 men sen var allt kanon fram till förlossning i v. 42. Fick värkar en lördag eftermiddag, åkte in till BB på söndag morgon och killen föddes på måndag kväll, han var normalstor..... det var jobbigt och hadde endast lustgas som bedövning. Idag är han 5 år och vi har precis börjat en utredning då det lutar mot att han eventuellt har ADHD.

Nr 3 var planerad och den graviditeten var kanon i början, nästan inget illamående och inte några andra problem heller. MEN efter kontroller i v. 18 visade det sig att även han var tillväxthämmad och det blev specialistmödravård en gång i veckan. I  v.35 fick jag verkar sent på kvällen och for in till BB, han föddes efter en timme UTAN någon bedövning. Fick vara kvar på neonatal en vecka och sedan ha hemsjukvård. Idag är han nästan 3 år och är fortfarande väldigt liten (växer i sin egen takt), ser ut som en 1,5 åring ungefär.....

Är idag gravid i v. 13+5 så vi vet inte så mycket om denna bebis än, har mått jättedålig de senaste veckorna (värre än de andra gångerna) men det känns som att det börjat avta. Meningen är att jag ska gå till specialistmödravården var fjärde vecka för extra kontroll utifall att det finns en tillväxthämning här med.

1:an var toppen gravitet planerad men förlossningen slutade i akut kejsarsnitt och rickard fick handikapp.
2:an var planerad mådde så där jobbig förlossning
3:an var plaerad mådde så där pga misshandel av den jag levde med då förlossningen jobbig men det gick fort.släkten var sur men vi struntade i det.
2004 så vart jag ihop med den jag lever ihop med och han fick mig att se livet med andra ögon och
4:an var en bra gravitet tills v 23 då värkar men benjamin föddes normalt och i v40+3 men från v23 så var det en jobbig gravitet och förlossning fy för den.planerad ich släkten tog det bra.
5:an mådde ganska bra fast foglossningen var jobbig jobbig förlossning emil hade 2 knutar på navelsträngen.planerad samma som ovan
6:an var en jätte jobbig gravitet med mycket illamående och kraftig foglossning vart igångsatt 1 dag innan beräknad fast det var den bästa förlosningen jag varit med fast emma låg högt upp.inte planerad men väldigt efterlängtad tjej.
men nu får jag inte skaffa mera pga min kropp tog stryck av sista men jag har 6 underbara barn.

Lena Maria Klingvall (på "Här är ditt liv") -vilken underbar människa.
Har körat (stor kör) bakom henne -hon bläddrade med tungan Jag blir lycklig av människor som henne.

Idag var det bytes dag. Fyndade huvtröjor till sönerna. Sen svansade dottern runt i stövlar, änglavingar, solglasögon och trosor (ej handlade idag) -billigt är bra.

Förväntansfull:

Första barnet mådde jag super. HAde lite foglossning men inget jag led av. Han ville födas i v 28 men efter mkt bricanyl så höll han sig kvar till v 34

Andra barnet gick oxå väldigt bra. Inga känningar av foglossning. Föddes i v 36

Tredje grav gick super oxå. Han föddes i v 40+2

Fjärde mådde jag så illa första 7 v sen var även den en dans på rosor hehe ( förutom krämpor o humärsvängningar som tillhör haha)

O så femte mådde jag så illa första 12 veckorna att jag inte visste vart jag skulle ta vägen! Kände mig bara allmänt sjuk hela tiden. Fick svar på varför jo vi väntade tvillingar. Dom föddes vag i v 37+1 gick jättebra.

Jag har sakt stopp till flera barn nu. Känner att jag inte orkar en grav till samt ta hand om fler. Vill hinna med dom jag har nu.  Gubben skulle kunna tänka sig fler.

Va gäller omgivning o fam så har dom inget sagt då jag fick de 4 första men femte grav så höjde alla på ögon brynen! Men så fort det fick veta att det var tvillingar så ändrade alla uppfattning jaja man undrar ibland hur folk tänker. Plötsligt var det jättekul att vi skulle ha fler????