Riskiflickan skrev 2010-06-24 00:47:04 följande:
blä..... jag är också ursel på att spela teater....å jag hade INTE förlåtit utan en ordentligt fet ursäkt!
Nä, jag vet ärligt talat inte ens vad jag svarade. Sa nog bara något mummligt hm efter vad som kändes en minut för hon stod kvar och tittade på mig. Jag som hade planen att heja le och vara söt typ, men det sket sig rätt ordentligt. Trodde inte att det skulle vara så svårt att spela falsk, men det var omöjligt.

Så det blir svårt att vara som vanligt när kroppen inte gör som man tänkt...
Sen en stund senare när min mamma klappade mig på magen och sa "titta vilken mage hon har nu", jag vänder direkt och går iväg och hör bakom mig "Oj, ja, på min tid hade man minsann inte tajta kläder så där"...
Min mamma slutat röka och gått upp 8 kg på 7 månader. Inget hon är speciellt stolt över (viktuppgången alltså) men hon får ta det sen. Hon försöker och är ute och går mycket dagligen för självklart är det inte kul att gå upp i vikt. Men hon har varit superduktig som slutat röka!

Vet ni vad kärringen säger när min mamma går ur rummet? "Ja, oj, vad hon hade blivit tjock, hon är sig inte alls lik".
Ursäkta men finns det inga spärrar hos människan? Jag trodde man visade hänsyn till människor och inte pratade skit bakom deras ryggar...?
Det bästa är i alla fall att maken håller med mig och är helt och fullt på "min sida".

Han tycker inte heller att det känns kul att träffa dem eller prata med dem för han känner ju sig också oerhört ledsen och sviken över hur de behandlat oss.