K*B*N, pratar del 11

Nu fick jag dåligt samvete... Igår skulle jag till BVC för fyraårskontroll och hade en del stök och bök med att få den föreslagna tiden att passa men löste det genom att be dagis skynda på med hans mellanmål och genom att lova syrran att hon skulle få vara på pappas jobb en stund. Så ringde en kollega till "min" BVC-sköterska på morgonen och bokade av eftermiddagens tid och jag blev skitirriterad men suckade mest och sa att jag får väl komma en annan gång. Nu ringde hon som jag skulle träffat igår och bad att få boka om och då passade jag på att sura över att de ringt med så kort varsel och att jag hoppades att de hade en bra orsak till det. Då bröt den stackaren ihop i telefonen och började storgråta för att hon varit med sin pappa på sjukhuset igår för att han fått en stroke

Jag bad snabbt om ursäkt och bad henne ringa upp när hon samlat sig så vi får väl se hur det går för den stackaren. Alltså ibland önskar man att man kunde hålla sin stora trut men samtidigt går det ju inte veta om folks alla personliga problem.

Hon ringde upp igen senare och bad om ursäkt för att hon brutit ihop och jag bad också om ursäkt och nu är vi bästa vänner