K*B*N, pratar del 11
Jag har ju inte berättat om Majas operation heller så det passar jag på att göra nu när jag väntar på sista tårtbottnen. Vi kom alltså till kirurgmottagningen i Värnamo efter remiss från skolläkaren. Kirurgläkaren kollade på knölen och sa "den här vill du att vi tar bort då alltså? Det blir narkos då". Va? Narkos? Kan ni inte bara skära bort den här? Nja, det brukar vi inte göra, alla operationer på barn under tio år brukar ske under narkos. Grrr, tänkte jag, nu har vi kört i onödan och förberett Maja i onödan plus att hon skall sövas vid ett senare tillfälle *gillar inte*. Men när han märkte att vi var inställda på omgående ingrepp så ställde han lite frågor till Maja och märkte att hon var allt annat än nervös utan snarare lite upprymd inför det spännande ingreppet 
Jag hade lovat att jag skulle fota under själva ingreppet och att hon skulle få se knölen när de skurit ut den och det fick hon såklart. Hon var helt tyst och kramade inte ens min hand när han stack in den stora sprutan. Men jag hade i och för sig förberett med ett lager Emla-salva en timme innan vi skulle vara där och det lindrade möjligen något så det rekommenderar jag er om ni skall operera era små (eller er själva för den delen).
Ja, visst borde du kunna använda vaniljsåspulver, det är väl typ som marsán, eller hur menar du? 
Det hade alltid min fostermamma i sina tårtor. *minns* 
Jag tror att det blir lite glass till mellis när jag hämtat Vendel idag.
