K*B*N, pratar del 11

Mkp fanns inte som alternativ. Pga min "höga" ålder så erbjöds vi fvp på rutin så det var "take it or leave it" typ. Ville vi göra någon annan form av prov så fick vi söka privat och det fanns det inte tid till. Allt ska ju ske inom en viss tidsram.

Jag kan skriva lite mer ingående imorgon fm i ib. *kramar*

Vi hade minibus i liggläget till han var 7 månader, sen satte vi honom i syskonsitsen. Men vi hade en E3:a kanske de var rymligare?

Ang. FVP, det är sant att man bara ser kromosomavvikelser. Det finns ju en mängd handikapp eller andra problem som man inte kan få reda på genom ett fvp eller mkp. Downs syndrom är ju en väldigt liten del av det hela och också ett milt handikapp om man jämför med de grövre former av trisomi som finns (vilket ju är vad man letar efter).

Även om man gör prov så innebär det inte att man blir fri från oro sen. Tyvärr är det nog så att vi har en tendens att oroa oss för att saker ska hända ändå. När vi fick svaret på fvp så var det en enorm lättnad då de orosmoment som var kopplade till provet försvann. Men då dök det istället upp nya. Oron är ett sätt för psyket att hantera den nya situationen och bearbeta saker och ting. Att lägga oron helt åt sidan tror jag itne är möjligt men man får försöka tänka som så att det är onödigt att lägga en massa energi på att må dåligt över något som man inte ens vet kommer att hända.

Jag var hos läkare veckan innan fvp på grund att blödningar. Jag har haft blödningar med fyra av fem barn vilket har varit en stressfaktor. Vid detta läkarbesök (en barsk äldre manlig läkare) så sa han plötsligt att -jag ser att du ska göra fvp, varför då? Jag blev något ställd av frågan då eftersom detta var något som vi pratat mkt om och bestämt oss för att göra efter mycket övervägande och prat med bm. Jag svarade att det hade med min/vår ålder och de ökade riskerna för kromosomförändringar varpå läkaren fnös och sa: - Du har fått barn tidigare och de är friska eller hur? Jo, det är dom ju svarade jag. Då sa han att han inte förstog vad fvp skulle vara bra för. Han menade på att för varje friskt barn man bär fram så minskar riskerna massor för att få ett med avvikelser. Dessutom menade han också på att det här med ålder och avvikelse är väldigt överdrivet. Det är precis lika vanligt (=ovanligt) att unga kvinnor föder barn med avvikelser. Det är en naturens nyck.

Nu fick inte det här mig att ändra mig. Jag fixerade mig vid detta och kände att jag vill veta så jag kan ta ställning till vad jag/vi vill göra om det finns något att ta ställning till. Nu efteråt har jag funderat en hel del på det läkaren sa och inser att vi läser och hör saker. Speciellt här på webben och på forumtet, då verkar det finna så mycket av allt, var och varannan männsiksa drabbas av både det ena och andra. Men det beror ju på att det samlas så många med samma erfarenhet på samma stället för att ventilera. Jag säger inte att jag skulle gjort annorlunda idag men jag tänker lite annorlunda kring det hela än vad jag gjorde då.

Angående skuldkänslor så hade jag enorma sådana. Speceillt för att ett barn med Downs eller andra grava handikapp skrämde skiten ur mig. För att min första känslomässiga reaktion var att jag aldrig skulle klara av ett besked om avvikelse och att tanken på abort låg väldigt nära. Jag kände skuld för att jag var så egoistisk och för att jag inte visste om jag var kapabel att älska mitt eget barn om så var fallet.

Med lite distans så inser jag att jag forftarande inte har en aning om hur jag skulle mottagit ett besked som visade något men jag har större insikt idag om att allt inte är svart eller vitt, gråskalan är enorm. Men en sak vet jag med säkerhet och det är att man inte ska skämmas för sina känslor utan prata om saken, åtminstone med sin partner.

Ekorren, mössan är färdig så jag packar paket. Den såg bra ut tyckte jag så jag hoppas verligen den blir bra i strl nu. Den är för stor för Nöffe men definitivt för liten för Minibus, det är lovande. Skulle den mot all förmodan inte vara bra så löser vi det.

Nu ska jag börja med nästa.

Sammanlagt fyra.

Hoppas Kavats brevlåda är snäll idag!

Han är hemma vid 12, mäter då.

Vassego söta du.   Tanken var ju att vi skulle lämnat filten personligen men så bestämde sig ju liten för att sätta käppar i hjulet där. Väl hemma så blev det lite mkt och så började jag på en liten mössa och då var jag liksom tvungen att vänta till den var klar.

Jag har också piercad näsa. Fast när jag gjorde det var det fortfarande rätt ovanligt.

För mycket förmjölk, mycket järn eller infektion brukar orsaka grönt i bajset. Nöffe sket massor av grönt nästan hela sommaren. Förmodligen för att han ammade mycket =ofta men inte alltid mycket=mängd pga mer törst i värmen. Däremot mådde han bra så jag lät det vara. Det var alltså blandat mellan normalt gulfärgat ammningsbasjs och flera små skvättar med grönt per dag.