Varför man bör ha ett öppet samtal om alkohol med sin tonåring

Håller med i mycket! Att visa förståelse och en "mjukare" inställning till tonåringens alkoholkonsumtion gör att dom känner sig tryggare med att höra av sig om det blir problem.

Det jag finner komiskt är att här i sverige är att man verkligen håller barnen borta från alkohol och låtsas som att de inte dricker när de är 15, varfär låter man sin 15åring vara ute på helgerna tills 2-3 på nätterna, varför låtsas man som att inga svenska barn under 18 dricker när de gör det.

Har man enavslappnad attityd tror jag att ungdomar nite kommer att börja dricka så tidigt. Sedan tror jag det är viktigt med uppfostran oxå. Vill man inte att ens ungdom ska dricka innan 18, får man ha regler som inte möjligör att de dricker, dvs sena utekvällar och ingen kontroll från föräldrar.

Vårt sätt har funkat hittills. Vi har nolltolerans under 18 år, men vi har pratat mycket om tecken på alkoholförgiftning, vad som händer om man dricker och tar vissa mediciner, varför man aldrig dricker hembränt om man inte gjort den själv mm. Dessutom har vi tryckt på att ungarna alltid kan ringa hem, alltid kan komma hem - precis som när det hänt andra saker tidigare.
Resultatet hittills har varit att 2 av 4 druckit enstaka gånger före 18 års ålder och ingen av dem spårade ur.

Vi har oxå nolltolerans mot alkohol härhemma, men INGA förbud. Vi har toss fram till en lösning, de har fått eget ansvar och de vet att jag aldrig någonsin skulle bli arg om de skulle dricka.
Sonen är 18 år nu och har aldrig varit ute och festat. Hur kan jag veta det undrar flera av er nu...jo för att han alltid är hemma om kvällarna.

I somras drack han en öl när vi var i danmark..där är det ju lagligt. Likaså i februari när han var i Köpenhamn med sin farfar. Då tog de tillsammans ett par öl.

Dottern som är 15 har inte heller druckit och är oxå hon hemma om kvällarna. Är de hos kompisar så har jag en kommunikation med deras föräldrar så jag vet vad som försigår.

Men jag kan tänka mig oxå att vi haft tur med VILKA kompisar som barnen umgås.

Att inte skrika och bli fly förbannat på barn om de druckit är inte detsamma som att acceptera det och säga att det är ok. Att vara ung och berusad kan vara farligt och barnen måste bli informerade om farorna men också att de inte kommer att bli utskällda om det skulle hända. För det enda som är säkert är att det kommer att hända.
De ska alltid kunna känna sig trygga i att de kan komma hem, i vilket tillstånd de än befinner sig i.

Jag tror även att man tjänar på att prata med andra föräldrar så de vet att man inte kommer att köpa ut och att du förväntar dig att de inte gör det heller. Om inte annat för att det är olagligt.

Att låta barnen dricka alkohol hemma med kompisarna med argumentet att man då vet var man har dem tror jag inte på. Det handlar mer om att man vill bli kompis med sitt barn och verka vara en cool förälder inför kompisarna. Åter igen, olagligt. Kompisrelationer mellan barn och vuxna brukar inte fungera så bra heller. Vänner ja, kompisar nej. Uppfostran blir bättre om det kommer från en förälder och inte en kompis. Var heller inte rädd för att vara vuxen och säga NEJ.

Nordiska studier visar att barn till föräldrar som inte dricker löper mindre risk att börja dricka än barn till föräldrar som dricker.

Barn som håller på med idrott på mer än motionsbas löper också större risk att dricka mer än sina jämnåriga.

detta är ju något man faktiskt kan GÖRA för sina barn, skita i elitidrotten och inte dricka själv. UTÖVER de öppna samtalen om alkoholen menar jag. 

Vi pratar om alkohol och droger, och det är vår tonåring som håller på nolltoleransen, inte vi. Men då hör det till saken att jag är nykterist och min fru närapå. Öl förekommer bara i huset när vissa gäster vill ha det, vi dricker inte öl själva. Ännu mindre vin, och starksprit förekommer inte alls.

Man kan prata hur mycket som helst om droger, men om man själv dricker starkt, även om det är med måtta, så är den signalen starkare än alla ord.

. Vilka föräldrar säger att det är okej för dom att dricka !!?

Jag drack när jag var 14. Jag hade tydliga instruktioner om att jag INTE fick dricka alkohol och jag var helt införstådd med vad som kunde hända och hade en öppen dialog hemma. Jag hade "dåligt sällskap" och bla en kompis vars föräldrar bjöd på vin till maten hemma och av någon anledning, troligen att jag var 14, tyckte att jag var vuxen, och dessutom fick ok från andra vuxna....Tja...med en tonåring i kompisars sällskaps huvud tyckte jag att det var ok att testa. Det hela slutade med att kompisarna blev fulla, jag kände mig också lustig i huvudet och jag ringde hem och sade "hej pappa bli inte arg, jag smakade vin och jag ska inte göra det igen men folk är fulla och jag vill inte vara här mer" Pappa kom och hämtade mig, jag kräktes, han kramade om mig och hjälpte mig i säng. Dagen efter pratade vi lugnt om vad som hade hänt, pappa berömde mig mer för att jag hade ringt hem än vad han skällde på mig för att jag fattat ett dåligt beslut och jag är HELT nöjd med hur det sköttes

Med det vill jag ha sagt att även den mest väluppfostrade och välinformerade tonåring kan fatta korkade beslut som ett led i utvecklingen och när det händer är det viktigare att veta att man kan ringa hem än att man har gjort fel. 

Det gör alla föräldrar som själva dricker, de säger det med sina handlingar.

Jävla trams. Vissa saker får vuxna göra  men inte barn. Säger jag till mitt barn att han självklart får köra bil och se vuxenfilmer på bio också? 

Vill självklart ha Nollttolerans, men vet att mina ungdomar dricker och röker. Det ena(15 år) har genen, tycker om berusningen.Min 17-åring har smakat och varit berusad någon gång. 16-åringen dricker ibland, men har koll?!
15-åringen och 16åringen är min mans döttrar, och här hemma varken röker eller dricker vi.

Poängen är väl att ha ett öppet samtal, både där tonåringen får lufta sin nyfikenhet ochsina funderingar och där föräldern svarar på frågorna så gott det går, får berätta varför man inte tillåter att tonåringen dricker alkohol för tidigt OCH man dessutom tillsammans hittar på några utvägar för tonåringen att ta till när kompistrycket ökar.

Sen så är vi ju föräldrar och om vårt barn, aspackad eller spiknykter, råkar ut för små eller större problem så ska barnet höra av sig för vi finns ju där, i vått och torrt.

Det är vårt jobb.

Föräldrar som köper ut alkohol till sina tonåringar och föräldrar som inte reagerar på att deras tonåringar är berusade.

Jag tror att man kan ha en bra relation till sitt barn och säga att man tycker att de inte bör dricka alkohol innan de är 18 och varför det är så. Det är flera bra inlägg i tråden om hur föräldrar gör.

Minns att min mamma sa "jag kan inte förbjuda dig att dricka, för om du verkligen vill så kommer du att göra det ändå, så det finns ingen mening med att förbjuda det. Däremot skulle jag starkt rekommendera att du väntar tills du är över 18".

Och det gjorde jag. Första gången jag blev onykter var en vecka före studenten.

Mina föräldrar har nolltolerans och jag själv dricker inte. men hade jag velat hade jag kunnat. Men de är jättenoga med att poängtera att de hellre hämtar mig och jag är stupfull och att jag aldrig ska tveka att ringa. För jag vet att de inte skulle bli arga utan mer bara prata

Ungefär så uttrycker sig mina med. Jag är nyfylld 18 och har inte druckit än

Givetvis gör du det. De vill gärna köra bilen om de får och det är spännande att försöka komma in på BF-film om man kan. Lite riskanalys får de ju göra, det syns ju om de tar en sväng med bilen, och BF-filmer är lättare att komma år on-line. Vuxenlivet är spännande och tonåringarna testar gärna lite, och det är väldigt viktigt vad de uppfattar som vuxet genom sina föräldrar.