Oroligt inför syskon till mitt bonus.

Inte många svar

KAN det månne vara för att du nämnde något med "du visste vad du gav dig in på"

Jag skriver gärna till dig, men du verkar varit med i trådarna förr och jag vet med mig att inte många gillar mig och du är eventuellt en utav dem.

Om du vill att jag skriver kan du skriva det i tråden eller inboxa mig, är inte inloggad jätteofta men kommer hålla kollen om du hör av dig

Nu är det stor ålders skillnad mellan hans och våra barn. Men det blev turbolent när första barnet kom.
Men det är helt upp till pappan hur han tacklar det hela. Väljer han att dalta det första barnet och behandla honom så kommer det nog inte att hålla så länge mellan er.
Väljer han att behandla stora barnet som en person med både rättigheter och skyldigheter så går det bättre. Men det är ändå inte lätt innan alla hittat sin plats, så det är vettigt att fövänta sig en del bråk och förbereda hur det ska bemötas.

Men när det gäller småbarns grejer som att sätta en älskling skylt ovanför sängen, så är det kanske läge att påpeka för pappan att han kommer att skämma ut sonen inför kompisarna om han envisas att allt ska va lika. Han måste inse att barnen har olika behov, killen vill nog hellre ha ett spel än en skylt, eller??

Klistrar in första stycket från en annan liknande tråd jag skrev i nyligen:

Jag har 3 bonusar, killar på 14, 16 och 26 och vi har en gemensam tjej på snart 2. Den yngsta bonusen tycker mycket om sin lillasyster, leker gärna nån stund med henne, hjälper till att klä henne, bär runt på henne osv., men den äldsta hade vi stora problem med redan från det jag blev gravid. Han är otroligt svartsjuk och beter sig mer som en treåring är som 16. När dottern jollrade förut kunde han tex härma henne elakt men då sa vi ifrån direkt. Men han tittar aldrig på henne och pratar aldrig med henne. Han har ALDRIG ens PETAT på henne alltså klappat, burit, haft i knät eller så, och hon är snart 2 år!!! Kan tillägga att de bor hos oss vav. Från början när hon föddes kände jag sådana negativa vibbar från honom att jag inte vågade lämna henne ensam i ett rum med honom.

Jag vill inte avskräcka dig, älskar du din sambo och vill ha barn med honom så är det med all säkerhet värt det även om det delvis blir tufft. Men med tanke på vad du beskriver så låter det som att det mycket väl kan bli en del problem. I övrigt håller jag med Ess, det är mycket viktigt hur pappan agerar, MEN det är också mycket viktigt vilken inställning och relation biomamman har med pappan och även dig och hela er nya "familj". Biomamman här är en otäck människa och har försvårat allas våra relationer med bonusarna genom att spela martyr och låtsas som att pappan bara bryr sig om sitt nya barn, vilket inte alls är sant. Men hon överför såklart den inställningen till barnen, vilket leder till avundsjuka och allmän sandlådenivå på beteendet.

Jag kommer snart med ett svar, elelr sneare ikväll, måste ut och fodra hästarna och hämta hem lite barn, både bonusar och bio nu...

Och egentligen hade jag bara tänkt skriva ett boktips. Min yngsta har också haft kraftiga ilskeutbrott och jag har haft otroligt mycket hjälp av en bok som heter Explosiva barn. Den finns på biblioteket så man behöver inte ens betala för att läsa den.

Hej
Nu har inte jag läst vilka svar du redan fått men kan berätta lite hur det blev för mig.
Jag lever med en man som ahr två barn sedan tidigare och nu har vi ett gemensamt. Jag gruvade mig mkt när ajg var gravid. Mest sånt som att det inte var första för han som att han skulle vara någon expert osv. men det var bara mina hjärnspöken. När väl barnen kom så visst kunde jag tycka det va jobbigt när bonusarna var hos oss. Inte samma lugn och jag fick lov att acceptera att mitt första barn hade syskon som ville vara med. Min sambo har inte varit så att alla barn måste ha lika osv. sen har jag gjort så att jag har köpt det jag vill till mitt barn om han då tycker att alla barn ska ha samma sak så är det hans problem och så får han köpa det i så fall. Jag kan tycka att bonusbarnen har ju redan dubbelt av allt iom. att de har två hem. Klart de får saker här med men jag handlar det ajg vill till mitt barn helt enkelt.
Det jobbigaste va nog att inte få den där drömmen av den perfekta familjen så som jag hade föreställt mig. Tyckte också det var jobbigt att jag och min sambo inte kunde få lite tid själva med vårt barn efter förlossningen. Men det beror väl helt på hur man lägger upp den. Mina bonusbarns mamma accepterar inte att typ byta helg eller så pga. en sån anledning.

Kan skriva hur mkt som hälst., Fråga om det är någonting mer specifikt som du funderar över

Jag pratade med min sambo om detta och han sa alltid. -Det blir nytt för mig med det är ju med en ny kvinna. Dessutom är inget barn det andra likt. Som du skriver med det var ju 9 år sedan man glömmer mkt på nio år. Det blir något annat när ni får ett barn gemensamt jag kunde känna att jag äntligen hade en plats i familjenb. Var bunden till familjen på nåt vis. Det är lätt att bara se det jobbiga med vv. Jag försöker tänka så här, vv är vi en stor familj med full aktivitet det är jobbigt och jobbigt att ställa in sig men försöker så gott ajg kan få ihop det. Tänker också att det är min sambos ansvar och inte mitt. Sen vv så kan jag pusta ut då är vi lilla familjen jag njuter till fullo njuter av att ha tid för bara vårat barn. Gäller att hitta andra saker att lägga tankarna på.

Nu är mina bonusar ganska mycket äldre än vårat gemensama. De är tonårstjejer.  Jag tycker att allt fungerat helt underbart bra. Den älsta har haft stora problem och gått till BUP etc, mycket på grund av att hon klandrat sin pappa för skillsmässan med mamman etc. De är fantastiska med lillasyster och jag tycker även att min sambo har blivit bättre pappa till sina äldre flickor också. Han är helt betagen i vår dotter och jag tror faktiskt att han tycker att det känns lite som första gången. Med de äldre barnen var han yngre och mindre engagerad.

Däremot har jag märkt att jag själv inte orkar engagera mig lika mycket i  mina bonusar. Jag har alltid tagit en stor roll i fix och trix med dem medan min sambo lämpat över ansvar på mig. Jag har tagit några steg tillbaka. men det kanske också handlar om att de är äldre och mer självständiga.

Triss i tjejer: Det har du aldeles rätt i. Det är irriterande. Både jag ock sambon är utbildade inom genusfrågor men det spelar ju ingen roll när man inte omsätter det i praktiken. Jag var ung när vi blev tillsammans och ville visa vilken "bra" och engagerad extravuxen jag var i mina bonusars liv. Det har nog betytt mycket bra för mina bonusars och min relation men det har verkligen inte varit bra för mig eller min relation med sambon.