Antabus, hur funkar det?

Alcocool, du har fått antabus om bakfoten. Antabus är ett medel som hindrar kroppen att bryta ner acetaldehyd till ättiksyra när man dricker. Det kan ge upphov till dåsighet men det är inte därför man får antabus. Syftet är att man ska bli riktigt sjuk om man dricker.

Campral är ett medel som antas förlänga tiden till återfall, påstås minska suget. Verksam substans akamprosat
www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-Arkiv/Campral-akamprosat/

Revia minskar euforin i alkoholruset. Verksam substans naltrexon
www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-Arkiv/Revia-naltrexon/

Det skadar inte att googla lite.

Ska försöka förstå dig här bara, du vill inte dricka men bara lite, ibland?

Du vill hålla ångest i schack med alkohol tills din övriga medicinering och terapi börjar verka?

Min tanke är att inte alls experimentera med egenmedicinering med alkohol. Tala med din läkare och berätta exakt hur du tänker och vad du planerar. Som jag förstår det är det inte läkaren som föreslagit att du ska låta bli att dricka utan det är ditt eget beslut?

Du har press på dig att inte dricka skriver du, vem pressar dig till det? Jag har försökt förstå vad det är som är problemet här. Du missbrukar alkohol skriver du, men hur? När du dricker, dricker du till du stupar? Slår sönder huset? Vad händer när du dricker?

Utifrån den beskrivningen så tror jag, högst lekmannamässigt, att alkoholen inte är problemet. Än. Om du kontinuerligt självmedicinerar med alkohol så kommer du att utveckla ett beroende men baserat på vad du skriver så ser inte jag något problem med alkohol i sig.

Det verkar som om din behandling fungerar och om inte det uttalat finns risker med dina mediciner och alkohol så tycker inte jag att det är några problem. Jag tycker inte, baserat på din beskrivning, att du har ett beroendebeteende än men självklart är det stor risk om du skulle fortsätta på det viset.

Ha en öppen och ärlig kommunikation med din terapeut så får du förhoppningsvis den hjälp du behöver den vägen. Att självmedicinera är alltid riskabelt.

Förstår problemet. Jag förstår också din inställning till antabus. Hur känner du nu när din behandling börjar få effekt? Om du är ensam ett par dagar nu i veckan, skulle du dricka då? Hur känns det om du tvingar dig att avstå?

Här får vi bara den ena sidan av situationen, hur skulle din sambo uttrycka sig om han skulle beskriva hur det ser ut?

Så antabus är till för att kontrollera dig, om jag förstått rätt. Visst skulle antabus kunna fungera men inte praktiskt. Antabus är inte som ett huvudvärkspiller man tar vid behov utan det är en pågående kur och som du redan konstaterat funkar det inte med att du vill ha en viss livskvalitet. Jag tror också att du genom att skriva här har fått en egen insikt om beteendet vilket tillsammans med den terapi du får kan vara tillräckligt för att motivera dig att inte medicinera med alkohol.

Skulle det visa sig att du inte trots detta kan avstå så ska du ta upp det med din terapeut om hur ni ska gå tillväga för att du ska kunna avstå att dricka. En ärlig öppen dialog med denne är jätteviktigt. Ärligheten var det i särklass viktigaste för mig när jag slutade kröka. Börjar man dribbla och undanhålla saker för att dupera sin omgivning är man ute på riskabel mark.

Kanske är bra om din sambo får tala med din psykolog också, både enskilt och tillsammans med dig. Det låter som om du har den hjälp man kan få och då är det bara att låta tillfrisknandet ha sin gång. Jag tror inte ni skulle vinna något ytterligare på att du tar antabus. För att hålla sig nykter är det viktigast att beslutet kommer inifrån en själv och att man är nykter för sin egen skull. Att vara nykter för någon annans skull kan fungera en tid men på sikt skapar det frustration och disharmoni.