Tror ni att barn som växt upp under en fasansfull misär blir sämre föräldrar?

Jag tror det lätt kan bli så tyvärr. Hur ska man veta vad ett barn behöver om man växt upp i elände själv? Sen måste det inte gälla alla. Men mycket som man själv upplever och lär sig som barn ger man vidare till sina egna barn...

Jag tror absolut inte man behöver bli en sämre förälder.

Man har själv genomgått nåt hemskt och vill inte att nån annan ska behöva genomlida något liknande. Då gör man allt man kan för att det ska bli så bra som möjligt.

Men jag tror också att det är olika från fall till fall och person till person.

De kan bli bättre eller sämre beroende på hur de hanterade det hela och vilken hjälp de fick, om de lärde sig något eller bröts ner etc..

En som haft en dålig uppväxt versus en som haft en bra uppväxt... Båda kan bli precis lika dåliga föräldrar eller minst lika bra!!!

Jag har haft en hemsk uppväxt.. Med massa skit i bagaget(vilket jag inte tänke nämna vad de e btw).
Och jag e en alldeles utmärkt förälder till mitt barn!

Statistiskt sett - ja. Men det finns mängder av undantag. Tyvärr tror jag att många av dem överdriver åt andra hållet och gör allt för att bli perfekta föräldrar i stället för bra föräldrar ...

hjälp är viktigt att få - rätt hjälp! och gärna i tid, men bättre sent än aldrig. Finns ju allt från ffamiljepedagoger och andra stöd insattser och jag som själv blivit utsatt under hela min barndom i skola och lite överalllt både sexuella övergrepp och misshandel, jag är en bra mamma och skulle inte komma på tanken att höja handen mot min dotter eller skada henne på annat sätt. Har blivit mer överbeskyddande istället som inte heller är bra men som jag får hjälp med. Är rädd att omgivningen ska utsätta henne för sånt jag har fått upplevt helt enkelt.

Det beror helt på vad som hänt sedan i den människans liv. Alla som inte på något sätt har sett eller upplevt sunda relationer har svårt att skapa sådana. Som tur är är vi inte helt utlämnade till våra föräldrar utan kan få inputs och modelleringar av andra personer genom våra liv.

Om man har växt upp i en fasansfull misär har man oftast inte fått möjlighet att bilda normala kärleksfulla relationer till andra, inte fått några vettiga förebilder och har med sig känslomässiga skador. Naturligtvis har man sämre förutsättningar för att bli en bra förälder då! Så kan man ju jobba med det, men att tro att det inte spelar nååååågon roll vad man själv har varit med om tror jag är lite naivt.