Vad bra du är Rossan, som tar tag i trådstartar!!!
Hoppas ni haft en bra helg 
Här har vi varit snoriga och hostiga men vi hann åtminstone med en trevlig påskaftonsmorgon då Liv letade ägg i trädgården och sedan gick vi och testade draken hon fick av påskharen. Det var ju så kul att flyga med den där draken att jag nästan skulle kunna tänka mig att ta med den ut själv 
Rossan - varsågod Har ni testat draken än då?! Nej, blåst kan man inte klaga på att det saknas i den här delen av lannet 
Underbart väder idag, känns fint att kunna öppna fönstret och njuta av fina utsikten - krokusar, irisar och snödroppar som tävlar ikapp på gräsmattan!
Tina - huvaligen vilken traumatisk upplevelse. Hoppas din vän kan få må bra efter detta.
Kreativ - vad tråkigt att höra. Verkligen.
Lovis - vad himla ledsamt det är för dig. Detta var verkligen inte vad du behövde nu. Tänker på dig.
Tina - lycka till idag!
Själv är jag dunderförkyld. Är också lite nedstämd eftersom vi beslutat oss för att acceptera platsen på den lokala förskolan till Liv, till hösten. Det känns hur ledsamt som helst alltså. Jag pratade med föreståndaren på nuvarande förskolan i förrgår och hon blev ju helt förtvivlad. Vi gillar henne något enormt, hon är en cool dam som Liv kommer överens med väldigt väl. Ja ja, i slutändan blir det säkert bra. Närheten till kompisarna (som jag bara antar att hon finner på nya stället med), smidigheten med logistiken för oss. Vi får bara vänja oss vid tanken.
Rossan - jo ofta kan jag också tänka att vi vuxna tänker/oroar oss mer än vad som är nödvändigt. Jag vet att Liv är en tjej som klarat uppbrott / förändringar tidigare - det lär hon göra igen. Hon har lätt för att hitta kompisar och är väldigt social, har lätt för att se och hantera rutiner etc. Men jag tänker ändå att detta kommer att bli det första verkliga uppbrottet för henne, så tillvida att hon är på ett helt annat intellektuellt plan nu än för ett år sedan. Och hon är på något vis väldigt emotionell just nu - mycket funderingar kring känslor, relationer. Jag är helt säker på att hon kommer att bli ledsen när vi berättar om vårt beslut. Och det är klart att jag inte i onödan vill skapa förluster i hennes liv. Och vi kommer att sakna dagiset och formen, kooperativet. Vi kommer nu att vara på ett dagis med 80 barn istället för ett med 26. I inhyrda baracker istället för gammal 1800-talsbondgård. Utan coola föreståndaren. Men å andra sidan får vi: närheten, Liv går på samma dagis som barnen på gatan och som hon väl troligen kommer att gå i skolan med så småningom. (om vi inte väljer friskola eller flyttar eller ...). Det kommer bli bra. Jag är bara en som vänder och vrider på sådana här beslut hur mycket som helst. Som du skrev!
Rossan - vad läskigt, med incidenten på dagis 
Jag har haft mardrömmar om hur något av barnen försvinner på sistone. Att jag ska glömma ett av dom på tåget eller liknande.
tesse - det finns en psalm som går typ "han vaggar dig så fint mitt barn" - känns det igen? Jag är så totalt kass på psalmer men den hörde jag på ett dop förra året. Och den är så fin, så fin, men kanske lite sorgligt fin.
Lovis -absolut, samtalshjälp. Hoppas du kan få den hjälpen. (ja, valet av flytt av dagis är av praktiska skäl och kanske även "närhetsfaktorn" spelar in - att barnen ska gå på samma dagis som barnen på gatan).
Idag är det 20 år sedan precis som första avsnittet av Twin Peaks sändes. 20 år sedan! Någon mer som satt som klistrad framför TVn?!
Skrattmaja - så går den ja, psalmen jag tänkte på. Tack. Hoppas det går bra med fixandet idag, förstår att du vill skapa lite fin stämning!
Tesse - jo, vi byter efter sommaren. Det ska nog bli bra, som du skriver så är det ju personalen och barnen som är det viktiga! Och det här stället är nytt, med ny personal som jag tyckte verkade engagerade både i barnen och platsen, att de vill något, det är viktigt.
Idag är vi alla fyra förkylda här med diverse feber, halsont, snor, hosta, bihålekrafs. Synd för vi skulle haft en bekant från England på middag ikväll, han är i stan på blixtbesök. Hade varit skoj med lite folk här hemma men vi orkar inte det. Tur att min sambo hann träffa vännen igår iallafall. Dags för lite grönt te, tror jag visst!
Tina - spännande med flytt till friskoledagiset - det blir ju säkert jättebra. Jag tänker också så, att det borde vara lättare att byta nu än när man ska börja skolan. Och Anton och Emil har ju förmånen att ha varandra med! Samt storebror på skolan! Nåväl. Vem vet, Liv kanske börjar på friskola inne i stan i vilket fall som helst och då spelar inte närhetsfaktorn in ett dyft. Fast då har vi iaf haft det praktiskt ett tag. Finns en trespråkig förskola och f-9 skola där vi funderar på att Liv ska gå sedan (engelska, franska och svenska). Hon har en kompis som går på förskolan där och hans engelska har blivit så mkt bättre sedan han började där - hade varit kul att ta fasta på den biten för Livs och Zoes del.
Ah, har hängt ut tvätt idag Solen skiner och nu ska utemöblerna fram!
Trevlig helg
En liten stund med kaffekoppen för mig själv - då hamnar jag framför datorn!
Igår hade vi Livs bästis från dagis på besök. Vi var som vanligt lite fundersamma efteråt - är vi ovanligt strikta som föräldrar??? Pojken ställde sig på stolen vid matbordet, sträckte sig efter kexen, smulade ner hela bordet och golvet; när han kom in sprang han direkt in till alla leksakerna, skulle ta på allt, dra ner grejerna från hyllorna, etc. PÅ toaletten när de tvättade händerna lämnades handduken på golvet. Jag tycker de flesta barnen som kommer hit gör så, med leksaker -drar ut dom, ska pilla på allt, lämnar allt i en hög efter sig. Alltså, jag fattar ju att barn vill utforska nya ställen, speciellt där det finns leksaker Men Liv hade aldrig rivit ner grejer från någon annans hylla.Och vid matbordet sitter hon ner. Etc. Ja ja, det kanske låter bagatellartat, men jag är helt enkelt förvånad! Nåväl, det var ju jätteroligt att ha pojken här - man får bara städa lite extra efteråt Men ärligt, är det vår dotter som är underlig, som inte RIVER ner så där, STÅR vid bordet så där? Allt är liksom så hetsigt?!
Alltså, Liv leker ju med sina leksaker också - det ligger högar av klossar och lego på vårt vardagsrumsgolv just nu. Det är mer det där rivandet och slitandet och liksom oförmågan att se rummet som jag vill åt. Även att det är precis som att barnen inte ser skillnad på "egna" och "andras" saker, att de behandlar en annans hem som vore det ens eget? Kanske är det som sagt vi som är underliga men jag vill verkligen veta, är det så konstigt att tycka att barn bör kunna vara liiiiiite sansade i andras hem?! Hemmet är ju till att levas i, men kanske inte till att rivas i?!
Kreativ, Lovis, - ja men visst har det med personlighet att göra, hur barn gör, vad man kan förvänta sig osv. Liv är ju hyfsat lugn i det mesta så det har ju säkert med det att göra att vi tycker många andra barn är lite "mycket" på det där fysiska sättet,, hur de rör sig i ett rum och beter sig vid ett bord. Jag menade inte så mycket att barnen är "ouppfostrade"... Sedan tycker vi alla säkert att det finns saker som är mer eller mindre viktiga i det sociala samspelet.
Intressant anyhow
Ängel - jag har också väldigt svårt för ordet ängel i relation till levande barn. "Min älskade ängel" låter för mig som mitt älskade döda barn. Helt fel blir det alltså för mig med änglar och dop som kombo. Jag har faktiskt funderat jättemycket på det där, om det bara är jag som tycker det är en konstig kombination, levande barn+ängel!!!