dumas: Vi ska ju byta dagis nu efter sommaren också , fast vi gör ju tvärt emot er, byter till ett litet dagis mot ett stort!
Känns också jobbigt när jag tänker på det, både Emil & Anton har haft det jättebra på sitt nuvarande dagis, inte en enda gång har nån av dem varit ledsen vi hämtning/lämning och inga problem alls under dagarna, båda har bra vänner där & bar fröknar är det men vi byter för att de ska få gå med de som de ska gå i skolan med sen.
Upplevde det som att jamie hade det lite kämpigt när han började skolan och kände inte nån i klassen, han går ju på friskola, något vi föräldrar valt och så vill vi ha det åt de två yngre med, nu hamnar de på friskolans dagis istället för dagiset inne i samhället. Och kommer att känns sina blivande klasskamrater och barn som bor där vi bor på landet.
Tankarna snurrar ju i mitt huvud såklart att varför utsätter jag dom för detta, allt funkar ju toppenbra där dom är och hemska tanke...tänk om allt blir skit på nya stället! Då är det ju mitt & daniels fel, något vi frivilligt valt till barnen
jag vet...onödiga tankar...det blir säkert skitbra på nya stället med men ororlig är man ju, finns inget negativt att säga om det nya heller (känner inte till det så bra ärligt talat) men det är väl bara vänta och se.
Lovis: Jo jag har talat med henne, i korta samtal, hon har lite svårt att tala pga skadorna men hon tar en dag i taget och det är nog enda sättet att ta det tror jag...angående hennes exsambo så har han ju mått dåligt men inte varit utåtagerande alls innan, min neandertalarhjärna önskar att han hade skjutt sig själv istället för att ge sig på henne men när jag tänker rationellt så fattar jag ju att det är hans sjukdom som gjorde detta och det är så min vän tänker också, att hennes exsambo är sjuk men klart att hon förmodligen är bitter och arg, hon har ju försökt att få hjälp till honom men psykvården har ju vägrar att hjälpa honom med motiveringen "inget allvarligt har ju hänt" typ....inte ens nu ville de ju hjälpa honom, de sa att de skulle kontakta honom inom 30 dagar!!! Helt galet ju! Nu fick ju hans föräldrar in honom till slut som tur var. Men man blir arg när man tänker på att detta kunde ha förhindrats ganska lätt genom att han hade fått den hjälpen han uppenbarligen var i behov av.
Hoppas du piggnar på också, säger som nån annan i tråden, man kan bli deprimerad av ständig värk, ingen avnlig förteelse men du, ta och ring din kontakt igen och be om mer samtalstid, du har lika rätt som alla andra att få må bra!!
Tesse: Har inga bra förslag på psalmer, vi hade en jättefin kommer jag ihåg men vad den hette...ingen aning tyvärr, angående låtar står det tyvärr still där med.
Kreativ: Jävla skitjobb.......det var det jag hade att säga om din arbetsplats! fattar inte varför de gav en tjänst från början om det var på G att låta folk gå....skitställe, lura folk liksom.
Bodi: Att vara orolig verkar nästan hör till graviditeten, jag blev mer & mer orolig för varje grav. tror det beror på att man är rädd att bli ensam och övergiven i den utsatta situationen man faktiskt är i, och ju mer barn man har , desto jobbigare skulle det bli om man blev själv.
Man är rädd om sin familj och det ger sig i utryck i orolighet, jag trodde också att Daniel skulle köra ihjäl sig varje dag när han åkte till jobbet eller att han skulle vara otrogen om han gick ut med polarna ,vilket naturligtvis han inte skulle vara det var bara min gravidhjärna som målade upp stora fantasimonster i huvudet på mig, det släpper efter barnet kommit ut, då har man fullt upp med bebisbestyren. Kram på dig!
Intervjun gick väl bra igår förmodlar jag, chefen där är en väldigt postitv människa så det är omöjligt att försöka läsa av någonting, tror hon är lika trevlig mot alla, man skulle få besked v.16 så det är bara att hålla tummarna!
Kram på er & ha en underbar helg!!!
(han kör bilen) han har aldrig varit aggressiv på något sätt innan.....på något sätt lyckas hon få tag i ratten & de far ner i ett dike & krockar med en brunn, hon tar sig ut & lyckas larma ambulans medans hon typ nästan förblöder, han ringer polisen själv tydligen. (han måste ju vart i nån psykos eller nått, hellugn hela tiden sa min vän)
