• Touffan

    Vad gör man åt en orättvis svärmor???

    Vi har ett problem som börjar bli mer och mer synligt, tyvärr.

    Min makes mamma har hela tiden varit hemsk, gnäller hela tiden på mig och har nu även börjat gnälla på min make med. Det handlar om vår städning, hur vi tar hand om vår hund och sedan vi fick vår dotter för 8 månader sedan har det bara blivit värre. Hon är direkt elak till mig och gnäller på allt vi gör för vårt barn.

    Till exempel, Bilbarnstol vad ska man med det till, när maken var liten hade man de i liggvagnen i bilen.
    Hon gnäller på att vår dotter gillar barnmats burkar och gröt mer än min hemmalagade mat, men det e bara för att jag inte kan laga mat. Dessa är bara några få saker som vi hela tiden får höra.

    Men den största saken är nog att min makes lillasyster äntligen har blivit gravid med hjälp av provrör.

    Under vår graviditet fick vi inte prata om det vid kalas osv för detta gjorde hans syster ledsen alting handlade om hur hon mådde...
     Sedan fick vi besked av svärmor att man köper inte något förrän man sett barnet för det kan ju hända sååååå mycket. Sedan när vår lilla prinsessa föddes har vi knappt fått någonting alls av svärmor och svärfar. Sammanlagt kanske 6 klädesplagg och inget annat.

    Nu är ju då systern gravid i ett tidigt skede och svärmor har köpt mammakläder, babyböcker och barnkläder till systern redan och det talas hela tiden om det kommande barnbarnet... Hon har dessutom betallt provrörsbefruktningen till systern 100 000 kr. 

    Vi känner oss så ledsna och hela tiden som om vi kommer sist och som om vårt barn inte betyder lika mycket för henne som det som ska komma.

    Häromdagen råkade jag kläcka ur mig när svärmor satt och talade om hur kul det är att systern ska bli mamma- sa jag att vi kanske ska ta det lite lungt med tanke på att hon bara är i v.12 mycket kan hända...... hm det skulle jag nog inte sagt. Hennes blick var mördande!!!

    Jag kan fortsätta att skriva om allt som hon har gjort och ställt till med men då är det ingen som orkar läsa. Hoppas att någon vill svara vad ska vi göra och hur ska vi betee oss????+

  • Svar på tråden Vad gör man åt en orättvis svärmor???
  • Siriva

    Försök att förlika er med att hon har detta beteendet. Att ändra på en svärmor är inte lätt.


    Att hon kritiserar ert hem är en sak, där kan ni säga ifrån.
    Att hon inte förstår förändringar i barnuppfostran sedan hon var ung får man ha förståelse för då hon är så gammal så hon förstår inte bättre {#lang_emotions_wink}. Ni kan bara hävda att nu mer är det detta om gäller och hon berörs ju faktiskt inte av det.
    När det gäller din svägerskas graviditet får ni nog acceptera att det ofta är skillnad på att vara farmor och att vara mormor. Om dessutom din svägerska har haft problem med att bli gravid är det förståeligt att det blir känsligt. Irritrera er inte på denna skevhet/ orättvisa. Om någon ska ta upp det är det din man, i enrum med sin mamma. Men det verkar inte som hon är mottaglig för den typen av diskussion.
    Försök så långt det går att undvika att hennes beteende "äter sig in" i er familj och påverkar er. Ni är en egen familj och svärmor får finnas där men faktiskt mest på era villkor. Undvik konflikter men försök på ett odramatiskt sätt förklara det som måste förklaras (vilket egentligen inte är så mycket).
    "Hon får tycka som hon gör och ni får sköta er familj som ni gör utan att någon av er måste försvara sig"
  • Tuffen

    Jag skulle strunta i henne om jag var du. Jag skulle låta henne ta så liten plats som möjligt i familjen. Tacka nej till middagar och annat och leva det egna livet. Så gör jag med min svärmor, och det funkar faktiskt bra. Nu är hon inte så extrem som din svärmor, men ändå.

  • Joråsatte

    Jag känner igen mig, även om min svärmor inte beter sig exakt likadant som din. Jag har varit sjukskriven för stressrelaterade symptom, men under den perioden var det - enligt svärmor - min man som det var synd om. HAN var stressad, inte jag.

    Min svärmor verkar, precis som Siriva skriver, tycka att det är skillnad på att vara farmor och mormor. Jag vet att hon gillar mina och min mans barn, men svägerskans barn smäller högre. De får fler presenter, och precis som i TS fall har hon sponsrat den familjen med en massa pengar.

    Jag håller med Tuffen - dra dig undan. Jag har insett att jag bara blir förbannad när vi umgås (särskilt när vi umgås allihop, dvs med svägerskans familj också), så därför minimerar jag det umgänget. Maken och barnen kan åka själva till dem. Vid jul och födelsedagar är jag förstås med, men inte annars om jag kan undvika det. Jag kommer aldrig att kunna förändra henne, och om jag skulle ta upp det här till diskussion skulle det ta hus i helvete. Jag vill också att mina barn ska ha en bra relation till sin farmor. Därför håller jag mig undan.

    Lycka till!

  • Helene70

    Säg till din man att ta hand om situationen. Det är ju trots allt hans mamma!

  • Ts Mamma

    Jag tror tyvärr inte du kan göra så mycket - säg ifrån en gång för alla och riskera att hon inte vill vara en del av era liv längre eller - gilla läget, inse att hon är som hon är, det är bara hon själv som blir lidande i slutänden när ingen orkar med henne längre...

    Vad säger din sambos syster? Kanske kan hon bita ifrån när det blir för mycket - kanske lyssnar din svärmor bättre då?

    Lycka Till!


  • Mariohn

    Din mans syster mådde antagligen bättre av att inte behöva höra om er graviditet då hon själv sörjde sin uteblivna.


    Mår du bättre av att hon nu inte pratar om sin lycka?
  • Ts Mamma
    Mariohn skrev 2010-04-06 15:48:57 följande:
    Din mans syster mådde antagligen bättre av att inte behöva höra om er graviditet då hon själv sörjde sin uteblivna. Mår du bättre av att hon nu inte pratar om sin lycka?
    Fast det är väl inte riktigt det det handlar om i TS, utan det är ju svärmodern somhar åsikter om vad samtalsämet ska handla om, verkar ju inte direkt som om TS eller hennes sambos syster har något att invända mot vilket som, eller???

    Jag menar det var ju inte systern som sa att TS inte fick prata om sin graviditet, det var ju svärmodern...
  • Mariohn
    Ts Mamma skrev 2010-04-06 15:51:04 följande:
    Fast det är väl inte riktigt det det handlar om i TS, utan det är ju svärmodern somhar åsikter om vad samtalsämet ska handla om, verkar ju inte direkt som om TS eller hennes sambos syster har något att invända mot vilket som, eller??? Jag menar det var ju inte systern som sa att TS inte fick prata om sin graviditet, det var ju svärmodern...
    Antagligen för att det var ett känsligt ämne?  Jag förstår helt ärligt inte problemet? Systern är nu gravid och lycklig. Svärmodern kanske är lite orättvis och dryg men so? Ignorera eller säg till. 
  • Ts Mamma
    Mariohn skrev 2010-04-06 15:52:37 följande:
    Antagligen för att det var ett känsligt ämne?  Jag förstår helt ärligt inte problemet? Systern är nu gravid och lycklig. Svärmodern kanske är lite orättvis och dryg men so? Ignorera eller säg till. 
    Jo, fast då e det nog bäst att vara tyst hela tiden, för alltid är något ett känsligt ämne för någon, så kan man ju inte leva.

    Men jag hålle rmed, säg ifrån eller lev med det, fast jag förstår inte varför man ska komma med otrevliga, spydiga kommentarer...
  • Mariohn
    Ts Mamma skrev 2010-04-06 15:55:52 följande:
    Jo, fast då e det nog bäst att vara tyst hela tiden, för alltid är något ett känsligt ämne för någon, så kan man ju inte leva. Men jag hålle rmed, säg ifrån eller lev med det, fast jag förstår inte varför man ska komma med otrevliga, spydiga kommentarer...
    Jag förstår inte alls hur du tänker. Självklart kan man inte gå omkring och vara tyst alltid för att man inte vet om någon som hör kan ta illa vid sig. Men från det till att sitta vid samma middagsbord som någon man VET kan ta illa vid sig är steget långt?
  • canmamma

    Jag har en liknande situation med min svärmor och jag och min man har bestämt oss för att vi tycker att det är viktigt att ge våra barn en chans att ha en god relation med sin farmor. Det är vårt mål och hjälper oss att hålla fokus när hon blir lite mer - ahem - eccentrisk. Sedan är det viktigt att inte bli en dörrmatta för det. Vi brukar köra med att direkt och vänligt be henne förklara och förtydliga vad hon egentligen menade och när hon blir riktigt - hmm - livlig (?) kan vi avleda med ett "Hoppsan! Det sa du visst högt!" och göra någonting annat. Sedan skulle vi aldrig lämna barnen ensamma med henne utan får istället jobba med att träffas tillsammans lagom ofta. Detta funkar förvånanasvärt bra. Pojkarna älskar sin farmor och får en relation och länk till familjen som vi inte skulle kunna ge dem själv och vi vuxna känner att vi lugnt kan hantera situationen för vad den är. För min man har det periodvis varit svårare. Det är ju ändå hans mamma... Ibland har vi funderat på att klippa kontakten, för den verkade göra mer ont än gott, men vi tror fortfarande att vi kan styra upp det hela till ett hanterbart läge. Den bästa hämnden är att leva väl.

  • Touffan
    Mariohn skrev 2010-04-06 15:48:57 följande:
    Din mans syster mådde antagligen bättre av att inte behöva höra om er graviditet då hon själv sörjde sin uteblivna. Mår du bättre av att hon nu inte pratar om sin lycka?
    Men det är inget som alla andra ska behöva lida för, vi tycker hemskt synd om systern. Vi fick inte prata eller glädjas åt vår egen graviditet och det är inte rättvist. Jag tycker att om man vet att någon har svårt ska man visa respekt för denna, vilket vi gjorde och gör fortfarande. Men när det går så långt som att släkt och vänner inte vågar säga något om vår graviditet eller ens säga Grattis, vad kul. Då tycker jag att det gått förlångt!
  • Touffan
    Mariohn skrev 2010-04-06 15:52:37 följande:
    Antagligen för att det var ett känsligt ämne?  Jag förstår helt ärligt inte problemet? Systern är nu gravid och lycklig. Svärmodern kanske är lite orättvis och dryg men so? Ignorera eller säg till. 
    Precis så var det systern hade inget emot vår graviditet alls, hon var jätteglad för oss!. Allt handlar helt enkelt som svärmor!
  • Touffan

    Tack alla som har kommit med bra inlägg. Det är väl bara att tuffa till sig och säga till eller strunta i det hon säger. Jag och maken har bestämt oss för att börja säga till henne istället för att vi ska gå runt och vara arga och besvikna kommer vi nu att försöka säga ifrån.....

    Vi får se hur det går.
    Än en gång tack för alla bra tips..

  • Siriva

    TS: bra beslut. Men ha kvar i bakhuvudet att även om ni markerar och säger ifrån så innebär det inte automatiskt att hon kommer att ändra sig eller ens förstå vad ni menar så risken är tyvärr att ni pratar inför tomma öron.


    Lycka till.
  • Adora1

    Svårt med svärmödrar, jag har fått massor med kommentarer om allt möjligt: 


    -att dotterns strumpor är av fel sort för den sorten fryser man minsann om fötterna i
    -att vi har det för kallt/varmt/mörkt/ljust i lägenheten
    -att jag går ut för sällan med vagnen (Kunde inte i början pga akut snitt med flera efterkomplikationer och bor på 2:a vån utan hiss, men dessa skäl struntade hon i)
    -att jag inte hänger tvätt på rätt sätt (blir tvättlinestreck på kläderna, fy...)
    Etc etc etc etc,
    Om det är något jag inte tycker jag kan ignorera får mannen ta det med henne.
    Men inte mycket som biter på denna paranta dam, hon vet bäst fastän det var 30 år sen hon hade småbarn. Hon förstår inte att EN DEL kanske har ändrats sen dess....
Svar på tråden Vad gör man åt en orättvis svärmor???