lånat ut pengar och får inte tillbaka dem
Känner att jag behöver skriva av mig och få perspektiv på saker och ting.
Min pappa har alltid varit slarvig med pengar och redan sedan vi varit små har han lånat pengar av mig. Jag har alltid lånat ut men sällan fått tillbaka. När jag försökt ta upp det med honom så pratar han bara bort det, säger att jag ska få dem eller kommer med något i stil med "ja jag vet att jag är en dålig pappa, jag är världelös" Detta har gjort att jag fått dåligt samvete och slutat prata om det. Efter varje gång han lånat pengar (och jag inte fått tillbaka) har jag lovat mig själv att aldrig mer låna ut till honom. Sen kommer dagen då han ringer och ber att få låna pengar. Bara några dagar så hyran kan betalas. sen ska han få pengar och jag ska få tillbaka allt. Jag ger honom pengar eftersom jag känner att det annars blir mitt fel om de blir vräkta, får betalningsanmärkningar, inte kan åka på sin semester eller vad det nu kan vara och han lovade ju att jag skulle få tillbaka dem snart. Jag gå i fällan igen och givetvis får jag inga pengar.
Jag är arg, ledsen och besviken på min pappa. Jag vill egentligen bara skrika det rakt ut men det går inte. Mamma och pappa lever ihop och mamma har ingen aning om att pappa har skulder på över 20 000 till mig. Om mamma får reda på detta vet jag att det kommer ta hus i helvet där hemma och jag vil inte belasta mamma med de problemen jag har med pappa. Det jobbiga är att pappa lever som om han inte har några skulder. För några veckor sedan var de på skidsemester. Jag var så arg när de åkte och kände att det var mina pengar de roade sig med. Samtidigt sa jag inget för det är inte mina småsystrars fel att pappa är så jävla dum ibland .Idag fick ajg veta att han även lånat 5000 av en av mina andra syskon.
Jag vet itne vad jag ska göra, jag mår dåligt över det här nästan dagligen. jag peppar och bestämmer att nu ska jag ta tag i detta och prata mede papap men det rinner alltid ut i sanden. Min pappa har ett ganska dåligt psyke och är "glad" i spriten. Detta bidrar också till att jag drar mig för att ta upp det då jag är rädd att ahn super ner sig eller näogot ännu värre. Då skulle det kännas som at tdet var mitt fel.
Vad skulle ni gjort, finns det någon i någon liknande situation?