vara mormor bara roligt i teorin

Ja du,vad ska  man säga...Min mamma som bor 70mil bort träffar sina barnbarn mer än svärföräldrarna som bor 5min bort..

Jag kan tyvärr säga att jag känner igen det här,även om det inte är min mamma utan makens mamma..

Nu när vi väntar nr3 så hade dom lovat ställa upp som barnvakt åt våra tjejer när det är dax för förlossning. för en vecka sen (alltså 1v innan bf) ringer min svärmor och säger att hon ska på kryssning?! Svärfar är borta o spelar golf och ingen annan av våra släktingar var hemma...Nu hade vi tur att det inte satte fart,men hade det gjort det så hade vi fått be våra grannar om hjälp,för nån annan fanns inte för tillfället!

Idag fick jag veta att dom ska åka ner till sin sommarstuga i skåne (vi bor i mellansverige) på torsdag,bebis har fortfarande inte kommit (ligger några dgr + nu)...Dom är inte ett skit intresserade mao..

Men just att skryta inför vänner osv det går väldigt bra...

Jag lackade ur efter det här senaste utspelet och kommer härmed göra som du,vill dom umgås nångång med barnen så får dom ta initativet,jag ger upp....Men vist e det synd om barnen som inte vill annat än bara umgås med dom..

Min mamma tycker inte det är roligt i varken teorin eller praktiken och ärligt talat skiter jag i vilket,så less på att vara den som frågor och bjuder in osv så ja jag gav upp..

Barnen har sin farmor och farfar som dom umgås med regelbundet och som faktiskt vill vara med barnen och att dom sover över där mm mm

lillalillajag: Herregud, kryssning och golf när ni behöver dem som mest låter ju helt galet ... ok verkar inte va nåt unikt fenomen det här iaf :/

Ja precis min reaktion...Jag tycker helt ärligt att dom har nåt stort fel...men,det är ju bara att acceptera att dom verkligen inte är mer intresserade än så här...Hur knepigt det än må vara i min värld..

Men det är ju så synd att dom är så här,jag kan inte fatta att man inte vill träffa sina barnbarn mer...Som det känns ju så kommer man ju vara överlycklig den dagen man får barnbarn! Även om jag hoppas att det dröjer måååånga år

linjes: ja det är ju så att man ger upp till slut, men det sorgligt. Jag hatar att ge upp :(

lillalillajag: ja det är synd om dem tycker vi, vad de tycker vet vi inte, om de saknar något har de alla chanser att ta tag i det tycker man

Du har så rätt de som du skriver.Jag kan inte för mitt liv, fatta de att mormor morfar farfar farmor inte är intresserade av sin barnbarn.Tänk så mycket dom missar av deras liv.Jag har själv 2 st barnbarn och dom är det bästa jag har.Träffar jag inte dom på  1 vecka så saknar jag dom så de gör ont.Nu har jag inte träffat dom på 14 dagar för vi har varit i Hälsingland över påsken.och nu så gör de så ont i mitt hjärta.Dom är ju de bästa vi har.Morfar älskar dom lika mycket som jag gör.Nu fick jag tårar i ögonen när jag tänker på dom.Så ni som har barnbarn älska dom.

Jag har givit upp för länge sen, tackochloc har de ointresserade slutat låtsas ett intresse med. Men skrytas och visas upp ska de!
Min farsa som bor 40 mil bort träffar dem oftare än farmor och farfar som bor i samma stad. Mormor kommer jätteofta men hon är ju som hon är.
Farmor bor bara 100m bort. Kommer max 3 ggr/år. Ska ha sina pussar och sen är hon ointresserad.

VI håller oss borta så mycket som möjligt. Inget att slösa tid och energi på.

tycker det är tragiskt, man tycker ju att familjen ska vara viktig och hålla ihopa men tyvärr så är det ofta inte så.

Min svärmor är likadan. Det skryts och ska visas upp, men aldrig att hon är intresserad på riktigt.
Ynka två gånger på 4 år har vi verkligen behövt och bett om hjälp, bla när jag förlorade ett av våra barn i ve 18 och blev jättesjuk. När sambon ringde och frågade om hon kunde passa de andra två som då var ett och två år fick han till svar att "ja, men bara till tre för sen ska jag till frissan".
När vi träffade henne någon dag efter tyckte hon att jag skulle åka hem, efterssom jag var så sur hela tiden.
Efter det har vi inte haft någon kontakt alls. Det var liksom droppen.