December Bebis 2010 :)

Har någon mer stora problem med hungern? Jag vet inte hur jag ska lösa det här för jag får inte sova längre. Har alltid haft enormt stor aptit även fast jag aldrig blir överviktig av någon konstig anledning men nu börjar det gå med överdrift sen bebis flyttade in.

Igår 22:00 åt jag en stor portion med korvstroganoff, ris och bönor plus en stor tallrik med startflingor och fil och sen gick jag och la mig för att sedan vakna klockan tre-vrålhungrig.
Så ingen mer sömn för mig inatt och börjar jobba klockan sju. Inte första gången det här händer och jag blir ju såklart helt slut på jobbet sen:(.

Såå, finns det något sätt att lösa det på? Nåt speciellt att vräka i sig som sista mål kanske?
Har jag väl vaknat och måste äta så somnar jag inte om sen tyvärr.

Det var så jag gjorde innan, men då vaknade jag två istället av hunger. Körde med att äta sista lagade målet vid sex ungefär och sen äta fil och knäckebröd/smörgås vid åtta-nio precis när ja skulle sova för att inte somna hungrig. Funkade inte. Provade då bla att senarelägga sista målet så jag åt det sista stora målet innan säng-funkade inte.
Och nu provade jag då det här, att äta efter vanliga schemat o sen sist av allt så sent som tio försöka stilla hungern som tyvärr inte funkade det heller.

Det är inte alltid ett problem- men oftast.

Det är likadant på jobbet, äter en ordentlig frukost vid fem-halv sex och sen vid sju när jag börjar jobba är jag lika hungrig igen, så ibland är jag så svimfärdig av hunger att ja får äta något lagat vid halv tio och sen äta lunch igen halv tolv. För att sen äta klockan två när jag kommer hem från jobbet.
STORA matproblem mao:(.

Vill då tillägga att jag inte äter skräpmat utan är rätt noga med vad jag äter och äter nyttig mat. Men även innan grav kunde jag utan problem äta en familjepizza själv och ligger trots det alltid på runt 60kg (167 lång). Rör mig dock väldigt mkt såklart eftersom jag är hundägare och jobbar inom hemtjänsten där vi går från hem till hem.

Tusen tack för svaret iaf, en på jobbet tipsade om att det kanske är halsbrännan som lurar mig att tro att det är hunger men trots att det är snarlika känslor så känner jag skillnad på dem..
Får fråga BM när jag ska dit den 19 om hon har några tips för så här kan jag bara inte fortsätta ungefär lika länge till.

Verkar vara vanligt att omgivningen tror att deras barn ska glömmas bort när ett nytt kommer- det är likadant här tyvärr:(. Skitjobbigt är det för man blir ju själv väldigt ledsen som ska behöva "bära på det". Älskar ungen det handlar om över allt annat och skulle aldrig sluta älska denne mindre för att jag får ett eget barn och vet att det är likdant för övriga i släkten. sen att tiden tyvärr inte alltid räcker till är ju en annan femma.

Min Liten i magen har de senaste dagarna börjat leva rövare som attans:), nu är det oftast ett flertal sparkar på raken och igår kväll kunde känna på utsidan massvis av gånger:). Så nu måste jag och Pappan ses snart så han får uppleva det här

Jag har läst om det i andra trådar och då nämna anledningar som att bebis kissar, hickar osv. Några trådar om det finner du här: www.familjeliv.se/Forum-2-114/m42532945.html 

Varning för gnäll

Har vart på världens sämsta humör idag på jobbet. Kom över mig så fort jag kom in på kontoret och mötte kvinnan som dagligen bokstavligen hackar på mig för att min mage är SÅÅÅÅ LITEN!!! OCh gärna några hångarv därefter.
Från landet hon kommer är de väldigt smala allihop så är inte alls konstigt om hon är van vid att alla ser ut som elefanter vid 5e månaden. Men nu är vi faktiskt olika från person till person och dessutom är inte min mage speciellt liten*morr*
Det har gått så långt att jag försöker dölja magen när ja ser henne för att jag inte orkar mer.
Har sagt åt henne tusen gånger men hon lyssnar inte. Bara hånskrattar o fortsätter tala om för alla som lyssnar hur min mage ser ut osv.
O är det inte magen någon kommenterar så är det något annat, att det inte alls är säkert att bebis kommer den 7dec som beräknat (som om jag är en idiot o inte fattar det själv), att ja e korkad som undviker vissa saker för att bla bla bla minsann har femtio *överdriver* friska barn och hon gjorde minsann det under sin grav.  m.m.

Varför kan vi inte få sköta oss själva?

ALLA har en åsikt om allting, allt från en vårdtagares hårfrisörska till anhöriga osv. Varför kunde inte magen vart så liten att den gick att dölja istället så jag slapp idioterna. Jag längtar tills jag kan gå hem och vara hemma med min bebis och sen hoppas jag att jag kan jobba nån annanstans efter ett halvår/år när det e dags o gå ut igen..

Å va underbart så där började det för mig i nån vecka, att man kände nån spark då å då. Helst bara en och sen var det tyst inifrån men nu är det full rörelse så fort ja sätter mig eller lägger mig i princip:).
Härligt sen när din sambo får känna också:D

Snart RUL, hoppas innerligt du får va frisk den här gången:)

Idag ska jag o en kompis äta tacos:), det ska bli mysigt, får se om hon blir den första att få känna bebissparkar på utsidan också:).
Om hon vill förstås, det är lite svårt och veta hur jag ska vara ibland för hon var så himla bra och berättade för mig att hon alltid brukar dra sig undan sina vänner när de får barn och sen tappa kontakten med dem. Jag blev så glad att hon berättade det och så kunde vi prata om det, jag frågade om det har med sin egna barnlängtan och göra osv. Och det verkar som om det kan vara något sådant, att den egna längtan gör ont.
Så ibland vet jag inte hur mkt jag ska släppa in i henne i graviditeten eftersom jag inte vill skrämma bort henne nu när jag har lyckats få henne att stanna:).

Vad tror ni? Är det något värt att fråga kanske- hur hon vill att man ska vara?
Hon bad själv efter bild från RUL osv..

Bjuder på ett kort på min vovve från gårdagens lek och träningsstund

Vet att en bekant tog ett jobb när hon visste att hon va gravid utan att säga något, fullföljde de sex månaderna och gick sen hem och var mammaledig ett år. Företaget blev inte det minsta upprörda över att hon inte hade sagt något tidigare utan att hon väntade tills de själva märkte. Sen kan väl jag tycka att det är lite orättvist att inte säga något i god tid, de ska ju trots allt hitta en vikarie för en, lära upp den osv.
Men om det finns några regler för det vet jag inte.

Jag började som mest efter ultraljudet, när man visste att bebis fanns där inne och såg ut att må väl. Så nu har jag väl i princip allt utan ett skötbord lider lite av köpdjävulen:).Du har rätt, ska ta upp det ikväll- vi jobbar ihop också så då blir det lätt mkt prat om bebis utan att man kan styra det, så känns skönt att få en möjlighet att ta det bara med henne:), tack!

Usch va tråkigt o inte känna smak, hoppas den kommer tillbaka snart snart så du får njuta av alla godheter som finns där ute! Tar några tacos extra för din o bebis skull ikväll

:( eftersom ni redan har sett bebis, fast för några veckor sen och den var frisk och kry då tror jag riskerna för att något skulle ha utvecklats åt fel håll är minimala *kram*.
Förstår att tankarna kommer, tror att de gör det för de flesta någon gång. Jag var ungefär lika långt gången som du när jag gjorde mitt och tänkte väl mest att om något skulle vara enormt fel så tar man det därifrån. Man är på rätt ställe för att få veta det och de vet vad som får och kan göras.

Men Eran bebis är alldeles frisk och kry Hoppas ni får en bra BM idag på RUL:)

Håller tummarna att hon fuskar:D