December Bebis 2010 :)

Men usch. Jag satt precis och pratade med sambon om att jag är nojjig för att jag inte ska fatta när det börjar bli dags att åka in. Och så läser jag era kommentarer där några haft ont, andra inte haft ont, vissa regelbundna värkar, andra oregelbundna...

Och så det där med gbs som jag tydligen ska ha antibiotika för gör ju att man inte vill komma in för sent!  

Tidigare i gravidteten har jag ju hela tiden vetat status på tappen och allt men nu på slutet när man verkligen vill veta har man ingen aning. Önskar man kunde se det eller nåt. Tänk om bara kunde be sambon kolla "hur öppen är jag nu?"!   Det hade varit något nu! 

Förresten kom jag att tänka på en grej. Det närmsta slemproppen jag kommit är när jag snyter mig. Varje gång tänker jag att "jag önskar att slemmet kom där ifrån istället!"  Äckligt. Men som vi konstaterat, man har inga spärrar längre...

Skulle också vilja veta hur det "står till där nere".. Sitter just nu och använder mig av varktimer.se väldigt smidig grej, men funkar bara om jag sitter/ligger still eftersom så fort jag går upp så får jag ont. Använder mig av ordet ont, eftersom jag inte vet om jag ska kalla det förvärkar eller värkar ;D

Enligt värktimern så kommer dom regelbundet, med 3-5 minuter emellan och håller i sig runt 30 sekunder.
Sen verkar dom kompensera varandra. Kommer det en som är 35 sekunder lång med inte såååå kraftig kommer nästa tätare och gör vrålont i 25 sekunder ;D

Är lite rädd att jag inte ska fatta när det är på riktigt. Min dotters farbror är ett förvärksbarn. Hennes farmor hade haft så mkt förvärkar o sammandragningar hela graviditeten och när hon väl tyckte att dom skulle in och ´kolla så kom han. Dom hann vara på förlossingen 10 minuter..

Än så länge så står jag ut. Andas och försöker slappna av när dom kommer, och försöker inse att det inte alls blir bebis snart, utan jag kommer somna ikväll o allt e över imorgon...

Än så länge 14 "värkar" på 50 min.

Herre gud, jag måste bara fråga er. Rådfråga ni som kan detta. Just nu spelar hormonerna mig ett spratt och jag gråter hela tiden. Ammningen gör mig stressad och barnmorkan tycker jag ska bestämma mig tills imon innan jag ska hem om jag ska amma eller inte. Då ska jag ju få medicin för att stoppa mjölkproduktionen. Allt känns jobbigt nu och jag gråter för allt. Tänk om jag ångrar att jag inte ammar? Hur ska jag lyckas? Jag känner mig så dum att jag tänker i dessa banor men jag är förvirrad, ledsen och rädd.

"Värkarna" fortsätter och jag är frustrerad! Vissa är jättestarka så jag vill gråta, andra går att andas igenom..
Vill inte ringa hem min sambo, han har ju mkt roligare ute med sina vänner än att sitta o glo på mig som har ont. men det känns jävligt ensamt att sitta själv och ha ont också :(

Ska vara så fräck att jag ber honom sluta dricka nu iaf..

Detta är dag tre, imon ska vi åka hem. Och vi längtar verkligen hem. Jag har lyckats amma en gång. Under dessa tre dagarna, hon sätter upp tungan i gommen hela tiden . Jag vet inte om jag har styrkan att må dåligt och ha ont i brösten. Har räknat ner timmarna till nästa ammning hela dagen och gråtit av ångest och sedan gett ersättning istället. Barnmorskan säger att det är upp till mig och när jag pratar om det så bara gråter jag. Jag skulle vilja delamma typ morgon middag kväll och tilläggsmata resten för att slippa press. Men det ska tydligen vara omöjligt ..