NhjärtaD skrev 2010-10-07 10:02:40 följande:
Nu kommer ett gnäll inlägg, men jag blir tokig!!
Orkar inte göra nånting extra än det jag måste, typ ta hand om barnen....är så stor & tung & trött i kroppen...är sååå sugen på höst städningen men ORKAR inte....det är så frustrerande!!! nu fick jag be sambon om hjälp, han kommer fixa det, men mår dåligt att lasta över det på honom...
Fogarna gör ont trots man inte anstränger sej....
Kommer jag fixa detta fram till FL, 60 dagar kvar är juh ingenting, men för mej är det pain in the as!!!!! Vill bara ha min bebis nu & må bra igen.... 
Är så avis på er som orkar fungera, för det gör verkligen inte jag...sitter/ligger i denna jäkla soffa som jag börjar avsky, börjar avsky mitt hem för det inte ser ut som jag vill....är rätt pedantisk men ändå...
usch & fy.....
Man måste släppa det där med att allt ska vara så noga, spec när man inte har män som är noga, det är snart dax för oss att hålla våra små bebisar och att man hade ont nu kommer kännas som bortblåst när de väl kommer, bara ett liiiiiiiiiiitet tag till, bara härda ut så gott man kan.
Men jag förstår dig precis, man vill man man SKA inte och orkar man inte är det värre när man ser hur allt är.
linasmama skrev 2010-10-07 11:06:48 följande:
Jag vet precis hur du känner. Men jag orkar knappt med min dotter, sen har jag min hund att gå ut med fast jag inte får vara ute och gå.. Min sambo gör saker bara om jag säger till, han ser inte vad som behöver göras så jag blir tokig, orkar inte tjata. Vi ska ha kalas för släkten på söndag och det ligger på mig att få ordning men orken finns inte, vill bara lägga mig ner och gråta de två sista månaderna, jag orkar verkligen inte mer... Jag har ont jämt, dygnet runt, även om jag inte gjort något, men gör jag något har jag så ont att jag inte kan röra mig.
Hur får jag min sambo att förstå hur dålig jag är egentligen?! Han skrattar lite när jag försöker förklara sen är det inget mer..
Jag rensade min dotters garderob igår och fick så sjukt mycket sammandragningar som gjorde riktigt ont. Nu efter jag varit ut med hunden så har jag vikt och lagt in tvätt så nu är de igång igen..
SÄg till honom att det är som om 2 knivar sitter bredvid pungen på honom och så ska han gå med det, för så känns det för mig.
Stefanie skrev 2010-10-07 14:05:42 följande:
Jag känner igen mig. Det hade varit en sak att vara tvungen att ligga om hemmet varit skinande. Är också pedant och får magknip av att veta att det står disk på diskbänken (inge diskmaskin), badrummet dammar igen, köksgolvet smuligt...
Sambon hjälper till, men han gör inte det där extra som jag hade gjort vilket gör att jag inte känner mig nöjd i allafall.
När jag hade duschat och klätt på mig i morse satte jag mig i soffan och väntade på att te vattnet skulle bli klart och suckade "gud vad skönt att sätta sig ner". Sambon skrattade och sa "Ja, gud vad jobbigt det är att duscha och klä på sig!" som om han inte förstod alls. Han sa det nog mest för att försöka skämta bort det jobbiga, inte för att vara dum eller nedlåtande.
Men det är ju verkligen jobbigt. Att duscha är en plåga, önskar att jag hade en stol i duschen. Att få på sig ett par byxor är en ansträngning bara det.
Dessutom hade jag diskat lite grejer från igår, plockat undan lite grejer i vardagsrummet och slängt sopor medan han var i duschen.
På lördag fyller sambon år och vi ska ha fika här för hela släkten. Jag vill verkligen inte lämpa över allt fix på honom så i morgon när han är i plugget blir det att fixa här hemma. Har övertalat syrran att hjälpa mig att handla och baka, jag skulle inte klara det själv.
Dumma jag vill att han ska få en bra kväll efter släktkalaset och just nu vet jag att det han längtar efter mest är en kul kväll men lite öl, trevligt sällskap och inget gravidprat. Så nu håller jag på och förbereder en liten överraskningsfest här hemma. Vet inte hur jag ska kunna hålla mig vaken hela dagen och kvällen, men det är värt ett försök. Han är värd en kul födelsedag.
Finns duschstol ju som man kan hyra eller låna från hjälpmedelscentralen, det har vi i vår kommun iaf, har själv inte skaffat någon eftersom mannen hjälper mig att duscha och skrubba kroppen där jag inte när längre.
Tur att du har en syster som hjälper dig iaf.
Jag lämnar och hämtar på dagis med det är det enda jag gör här hemma, blir lite chokad av att läsa att era män knappt gör nåt där hemma spec när de VET att ni har så ont
Vrf gör de så?
Jag har världens underbaraste man, han diskar varje dag, lagar mat varje dag, dammsuger, moppar, tvättar, viker tvätt, bakar kanelbullar gör han just nu. Han hjälper mig att duscha när jag behäver tvåla in bena och fötterna och ryggen, han smörjer in mig med bodylotion eftersom jag inte kan nå bena. Han har lagt av med sin bandy för att vara hemma på kvällarna eftersom han vet att jag inte kan lyfta och bära William spec mycket eftersom jag får så ont då.
Han hjälper mig att klä på mig eftersom jag inte kan böja mig ner.
Han hjälper mig med allt eftersom han vet att jag har så ont att jag inte kan göra nåt, han vet att det kommer bli bättre sen.
Han säger att det är inte ens 1 år och 1 går snabbt, nu rör det sig bara om några månader du ska ha ont och jag får göra allt men så kommer välrdens undrbaraste gåva du kan ge mig ett barn, vår lilla bebis som knyter oss samman ännu mer