December Bebis 2010 :)

Ju längre dagarna går desto mer vågar jag tro på att det verkligen ska stanna kvar, visserligen kan mycket hända än men nu när den skälvande tiden av bim-dagar är över så känns det lugnare.
Sist hade jag ju också så många fler symptom och det har jag inte riktigt kännt av än så det har också oroat mig, men sen kom jag på att jag fick plusset på bim+1 sist och innan det kände jag inte nåt. Nu fick jag ju plus på bim-7 eller så (äl+8 har jag för mig) så det är ju inte så konstigt att jag inte hunnit få några symptom än.
Stoce; hoppas det inte kommer nåt mer blod, så oroande när man ser det! Men å andra sidan, det är jättevanligt att man blöder i tidiga graviditeten så det är inte lika med att allt går åt skogen.

Jag känner också av magen, fast är tvärtemot dig superhård. Sådär som man blir en bit in i graviditeten, kanske är kroppen i ofas och inte har fattat än att bebis nr1 är borta och att det finns en ny därinne, skulle ju varit i v.8-9 nånting.

Förresten jag måste fråga, är det bara jag eller känner nån mer såhär; när jag fick veta att jag var gravid (nu när det blev mf) så fick jag lite lättnoja på knäckemacka med leverpastej, jag åt det flera ggr om dan och kunde längta efter det.
Jag tyckte det var bra eftersom jag inte kan äta järntillskott och kunde på så sätt få i mig tillräckligt ändå. När sen mf kom så kände jag nästan ett hat mot leverpastej, det smakade ff bra men jag ville inte ens se åt biten i kylen som liksom hånade mig. Det var ju helt meningslöst att sätta i sig massa extra järn nu, det var ju ändå ingen som behövde det därinne.
Nu idag är första gången sen mf som jag tog en sån macka och visst var det supergott men framförallt kändes det som om jag gav igen på leverpastejen, haha nu kunde jag minsann äta hur mycket jag ville! Det var liksom en befrielse att kunna se åt det som jag så starkt förknippade med min graviditet sist.
Nä, nu när jag läser vad jag skrivit så inser jag ju att jag är totalt korkad, jag borde nog söka hjälp. Arg på en bit Arbogapastej...

Nej nåt ul här och där i graviditeten ska nog inte va nån fara men visst säger dom att ul inte är bra i för stor utsträckning. Det enda jag hört är att man kan märka koncentrationssvårigheter och liknande när dom blir äldre men har man skäl att göra ul en g/månad eller så är det nog en större risk som föreligger och då bör man nog göra det. Jag tror jag gjorde tre ul (både vul och vanligt) med sonen som är 8 idag och han är helt normal.
Jag hörde idag att man kan välja mellan tidigt ul+nupp och KUB-test eller vanligt rul här där jag bor, så snålt att man måste välja men vi ska i så fall göra tidigt. Vill sen göra 3D-4D med könsbestämning så då får man ju en extra koll i alla fall. Vad känner ni andra? Man vill väl veta att allt är ok innan vecka 17-18 då rul är?? Hur ska man ens kunna ta ställning inför ett ev gravt handikappat barn när man gått så långt och till och med känt bebisen röra sig??

Grattis och välkommen shiny02, visst är det en underbar känsla att se det där plusset glänsa på testet?!

Nu är det sängen som hägrar, vi ses väl imorn?

Det kommer gå jättebra, vi härinne håller alla tummar!

Nää fy!! Jag håller tummarna för att allt är bra, förstår om ni är superstressade! Det är faktiskt väldigt vanligt med blödningar i tidiga graviditeten, det måste inte vara nåt fel alls utan kan bara vara så. Känner flera som varit med om det och även läst om härinne.
Jag hoppas verkligen inte det slutar med mf/ma eller så och med tanke på att det inte är så mycket blod som kommer och att du inte har ont så borde det inte vara någon fara.
Jag drabbades av mf i v6 (5+3) och det startade med bruna strimmor i flytningen och mensvärksliknande smärta (svag) på tisdagens em, på onsdagmorgonen var det rosa och rött blod på pappret och samma smärta som senare under dagen övergick till kraftiga blödningar med koagler och rejäla smärtor. På torsdagen blödde jag så mkt att jag fick byta binda 2 ggr/timma och fick även då göra ett vul som bekräftade att livmoderna var tom, smärtan var helt enorm både fysiskt och psykiskt.
Jag tror att OM det nu mot all förmodan skulle vara ngt på väg ut så hade det märkts vid det här laget, antingen med ökad blödning eller smärta.
Jag vet att det är svårt men försök att slappna av, vila mycket och tänk på att göra allt som om du vore tvåhundra år gammal, långsamt och försiktigt, och du; dammsugningen får du lämna till Henke i fortsättningen.
Kramar!!

Välkommen! Det ska säkert bli en liten lussebulle av det där plusset också, mina plus var lika svaga och jag vill nog räkna in mig i dom gravidas heliga skara. Haha!!

Hej igen mina fina flickor!
Och tack finaste Majmamman som skrev i min gästbok!
Har inte läst ikapp mig, bara ett citat från Malin o Henke som verkade ha fått skitnyheter jag blev så lessen! Fan att dessa bebisar inte kan göra som dom blir tillsagda, jag är helt vansinnig just nu.
Tyvärr verkar jag få lämna tråden jag med, fick bruna strimmor på pappret igår kväll. 
Inte särskilt mkt men jag vet ju hur det var sist... Idag har det varit ytterst sparsamt och egentligen inget oroande men som sagt, det trodde jag sist med. Just nu har jag enorm värk, molande och mensvärksliknande, inget blod peppar peppar. Bm sa att "det behöver inte aaaalls vara nån fara" men jag vet ju hur det blir med blödningar i samband med smärta. Skit också.
Ska lägga mig om en stund, kanske lugnar sig smärtan i alla fall, måste bara få barnen mätta och lagda.

Tack alla fina som skrivit till mig och som stöttar, utan er hade det varit ännu mer bajs! Jag har inte sett nåt mer blod *håller tummarna så dom ramlar av* men värken sitter kvar.
Visst är det som Stoce skrev, att det bästa är ju givetvis att man får mf istället för ett svårt handikappat barn eller förlorar det tidigt i bebislivet, men just där och då vill man inget hellre än att stoppa tillbaka det in igen.
Själv känner jag inte för något mer alls just nu, orkar inte ta tag i äl-test och sånt igen och skulle nog inte klara ett plus känslomässigt igen, hade hela tiden gått och trott att allt var fel. Får väl helt enkelt hålla tummarna för detta lilla odjur.
Bm sa att man är väldigt restriktiv med vul just för att stilla oro eftersom det bara kan bli "ögonblicksbilder" och det kan lika gärna gå åt skogen tre minuter efteråt. Det förstår jag med men kommer ändå, om allt vill sig väl eller om inte så i nästa graviditet, propsa på ett.

Nu sover barnen och jag lämnar hemmet i ett tillstånd som hade fått hälsovårdsmyndigheten att trilla av pinn, ska duscha och sen sova.
Hoppas morgondagen är trevligare och inte bjuder på ett mf.
Pussar och kramar till världens bästa flickor!

Oj oj oj vad många sidor det var att läsa igenom här, haha! Många trista nyheter och även en hel del roliga, välkomna nya plus! Det gillas!
Själv befinner jag mig i upp-och-ner-vända världen, har ont som tusan och blöder lite då och då, typ brunt eller aprikost eller ljusrosa små fläckar på pappret vid ett eller två toabesök/ dag och har gjort sen i måndags. Jag vet inte vad jag ska tro, får inte göra vul eller andra tester utan bara vänta, så nu är det som om världen stannat och jag går runt helt ensam. Vågar knappt gå på toa, kan inte göra någon som helst fysisk ansträngning utan att få "sammandragningar" eller vad man ska kalla det. Kraftig molande värk ungefär som förvärkarna innan själva förlossningen startade.
När jag fick mitt mf så försvann ju alla gravsymptom på en dag och en kraftig blödningn kom ca tolv timmar efter första bruna strimman på pappret, jag fick också rejält ont ganska omgående. Nu har jag ganska ont nästan hela tiden och blöder så ytterst lite att det nästan inte märks så det känns ju som om ett mf borde varit över nu. Eller?? Vad är era erfarenheter?

Jag håller verkligen tummarna! Låter konstigt att du skulle va skengravid och ändå utan mens, det brukar man ju bara va fram tills bim tycker jag.
Håll oss uppdaterade, vi väntar med spänning!!
Kram!

Ja just ja, det där med privat vul... Det är så in i helsike dyrt här, eller ja i Göteborg där dom gör det. Det kostar drygt tusen spänn och det känns lite som bortkastade pengar på något som säkert ändå är för litet för att synas. Förvisso, som Minifer skrev, kommer jag vara färdig för psyket om en vecka men det känns ändå som att det är så det får bli.
Jag hoppas på det bästa men antar det värsta.
Ska lägga mig nu, imorn är det utvecklingssamtal med chefen så det är väl bäst att va utvilad. Funderar på att sjukskriva mig en vecka för att bara vila men det känns grymt jobbigt med tanke på att det är ett nytt jobb där jag bara varit ca två månader. Har ju lyckats gå igenom ett mf och starta en ny graviditet på dom veckorna, det är ju inte dåligt haha!
Nä men allvarligt, ni fattar ju själva att jag inte är mest poppis på jobbet just nu. Känner jag mig själv och mina hormoner, som just hjälpt mig skälla ut mannen efter noter, rätt så kommer jag nog grina mest hela tiden.
Vi ses imorn flickor, då är det en ny dag.
Kramar till alla bästaste flickorna!

Hej alla och vad roligt att det är en glad tråd idag! Var ju så lessamt häromdan när alla blödde, hade ont, inte var gravida längre och sån skit.
Idag ringde jag till gyn, sket helt enkelt i bm's fian ord om "vanta ut det" osv. fick givetvis komma in på stubberten utan en enda vit lögn, jag har kraftigt ont i ena sidan (helt sant) blöder till och från (också helt sant) och är på lipen hela tiden av psykisk press (verkligen sant).
Fick en toppenläkare som gjorde vul och tog blodprover, på vul såg man en liiiiten svart prick som läkaren sa var "en uppklarning på 5mm" vilket kan betyda bebis. Livmodern stängd och fin, blödningen kommer inte därifrån alltså är inget på väg ut precis nu i alla fall. Smärtan kan betyda uotmkveds och jag måste vara uppmärksam på förändring i smärtstyrka ifall det skulle brista.
Ska tillbaka på måndag för att ta nya prover och nytt vul, då vill vi såklart se en ökning i hcg, större svart prick på skärmen och inget blod.
Tänk vad man kan få bra hjälp ibland! Ville ju bara krama om läkaren och grina i hans famn av glädje, även om beskeden varken var bra eller dåliga, det viktiga var hans bemötande och att det inte var ett glasklart mf just i detta ögonblick.

Ja det kändes skönt att bli tagen på allvar och att han var noga, jag hade ju hoppats på att hinna se ett hjärta men det är ju för tidigt även på måndag, är då i v5+4.
Ibland kan man ju undra hur en graviditet ens gick att genomföra innan man hade äl-test, digitala test som visar antal veckor, kunskap om livmodertappen, ultraljud och allt. Att det ens blev barn!
Kanske var mammorna inte så hispiga då som vi är nu, mitt i allt kontrollbehov man har, utan tog det som det kom.

Förresten, 2-barnsmamma; grattis!! Vad rolit att det äntligen blev lite klarhet i bebisens vara eller icke-vara!
Puss!!

Jag gör dig sällskap vännen, har också fått mf. Igen.
Andra hittills i år, inte skoj. Nu väntar vi ett tag innan vi försöker igen, är trötta känslomässigt och tror inte kroppen orkar med en ny befruktning.
Hoppas ni andra slipper gå igenom det här, lycka till alla!!
Kram!

Hej flickor!

Jag fick ju ännu ett mf bekräftat igår vid vul, kändes inte som en stor överraskning direkt då jag blött i en vecka. Började med bruna strimmor på pappret, inget i trosorna eller så utan bara vid toabesök, inget ont alls och inget rosa eller rött.
Efter två dagar fick jag dock mer ont och var tvungen att lägga mig med värmedyna, inget blod i samband med det utan bara molande/ isande värk.
I fredags, femte blödningsdagen, fick jag kraftigt ont i ena sidan och fick åka in direkt med misstänkt utomkveds, som jag skrev då gjordes vul som inte såg så mycket men man tog hcg-prover och jag fick ny tid på måndag.
Igår krampade det rejält i livmodern, inte alls samma smärta som vid förra missfallet utan en ensidig isande kramp som inte släppte. Åkte in igen, nytt vul och nya hcg-prover, inget på skärmen utan bara blod. Hcg-nivåerna låg på samma som i fredags, 85, men borde ha dubblats och ligga nånstans mellan 100-600 så det verkar som om graviditeten avslutades då jag började blöda trots att jag inte hade ont.
Jag har ju nu fått två mf på raken i v5+3, inte så kul, men då jag läser om embryots utveckling så fattar man ju att dom inte var livsdugliga. Vid precis den tiden anläggs nämligen alla inre superviktiga organ som lever, njurar, bukspott och liknande och det är väl då kroppen stöter bort ickefunktionella ägg.
OM det ens blir nån mer gång, känner mig inte såå sugen längre, så kommer jag vara ett nervvrak mellan bim och typ v10.