Momalicious skrev 2010-08-15 00:28:18 följande:
FÖRRESTEN! Kommer ni ihåg att jag berättade om min mamma och att hon skulle träffa sin gamla kärlek från förr för några veckor sedan?
Well, det hela slutade precis som i en film också!
Han kom och de satt uppe hela natten och pratade. Han stannade två dagar längre än det var tänkt och de hade det hur trevligt som helst. Det var INTE svårt att se hur himla kära de var när vi kom för att hämta lite grejer inför vår camping semester, de kunde inte hålla händerna ifrån varandra!
Mannen är ju som jag berättade från Holland så i torsdags åkte mamma till Berlin för att möta upp Martin som han heter. De är där nere på kärlekssemester och har det så mysigt så berättade hon via sms. När vi var hos mamma förra veckan så visade hon mig till och med snygga underkläder som hon köpt.
Aldrig sett min mamma så glad så det är helt underbart! Hon är så himla värd det. Mamma var ensam med mig från början i princip och har aldrig varit med någon under min uppväxt. Är så jäkla glad att hon träffat någon, även om de inte kan ses så himla ofta eftersom de bor i olika länder.
Sagor händer fanimej i verkligheten, helt sinnes!
Oj, vad häftigt! Det låter ju som en riktig saga!
Jag har suttit i en segelbåt i en vecka, har ju varit strängt beordrad att vila efter alla sammandragningar och jag kan säga att det var rätt härligt att kunna ligga i en segelbåt istället för i soffan några dagar!
Läste ikapp hela tråden igår, det tog en stund kan jag meddela!
Sammandragningarna hade lugnat sig senaste veckan och igår när jag var hemma första dagen så fick jag för mig att allt var som vanligt. Åkte och sjöng på ett dop och sedan fick vi för oss att grilla med några kompisar. Efter att ha gått runt i tio minuter på Coop Forum drog sammandragningarna igång ordentligt. VI åkte och parkerade bilen och började promenera mot grillplatsen och jag fick lägga mig ner i gräset tre gånger för att det gjorde så ont att stå upp. Trodde att jag skulle få ringa en ambulans men när jag kommit fram till grillen och lagt mig ner en stund blev det bättre och var okej hela kvällen tills det var dags att promenera igen.
Det är som att det är någon kombination av foglossning och sammandragningar så nu har jag bestämt mig för att plocka upp kryckorna ur källaren och inte gå någonstans utan dem. Då kanske jag avlastar svanken lite och dessutom blir jag tvungen att gå långsamt med kryckor vilket jag verkar behöva bli påmind om.
Ska se vad barnmorskan tycker om den idén på fredag. Det blir i vilket fall att fortsätta vila vilket känns så otroligt tråkigt. Jag blir så rastlös och uttråkad...
Nu har jag åkt på den där hemska förkylningen, jag med. Det skär i halsen och jag är alldeles matt. Hoppas att ni andra förkylda kryar på er!