Inlägg från: Stefanie |Visa alla inlägg
  • Stefanie

    December Bebis 2010 :)

    Ang. järn vill jag bara tipsa alla om att ta flytande järn istället för tabletterna, tar inte alls lika hårt på magen. Smakar rätt illa, men en liten hutt om dagen klarar man av och hellre lite äcklig smak än dålig mage.

    Flytande järn finns t.ex. som Blutsaft i livsmedelsaffärer. Men jag har hittat en annan variant jag gillar bättre i hälsokosten som jag tror heter typ JÄRN och är en brun flaska med en vit etikett och röd text om jag inte minns fel. Tror att personalen vet om man frågar efter flytande järn. 

    Jag själv äter inte järn nu för barnmorskan tyckte jag kunde vänta men har gjort det i tidigare perioder. 

  • Stefanie
    delifi2 skrev 2010-08-02 23:59:17 följande:
    ang järn så är det inte bara blodvärdet som måste vara bra utan järndepåerna, har man inte lika mycket järndepåer som man ksa ha så hjälper det inte med blutsaft.

    oftast när man får järntabletter så är det järndepåer som saknas eller att man har ett väldigt lågt hb så att det inte hjälper att dricka blutsaft eller annat livsmedel som har mycket järn i sig.
    Det visste jag inte. Tack för info!
  • Stefanie

    Usch. Det märks att homonerna spökar. Sitter här och smågråter för att det inte fanns någon frukost hemma...
    Nu står sambon och lagar lunch istället, och lika sur känner jag mig ändå. Otacksamma jag. Hela dagen känns som en skitdag för att den började utan frukost.

    Har haft sammandragningar hela natten och morgonen och har varit upp och tagit alvedon för att läkaren sa att det kan lugna lite grand. Men jag vet inte jag... 

    Tänkte att det är bättre att skriva ett klagoinlägg här där det förmodligen finns ett gäng som känner igen sig i dumheterna än att visa för stackars sambon hur sur jag är fast att han är snäll. Skriver gladare nästa gång!

  • Stefanie
    Luna02 skrev 2010-08-03 13:22:04 följande:
    Hej igen!

    Det här kanske låter dumt men hur vet man att det är bebisen som rör sig?
    jag känner mest på kvällarna när jag ligger still som bubblor inne i magen svårt att förklara.

    Nu när jag jobbar för fullt skulle jag vilja veta vart ni köper er stödbälte för själv sitter jag ner hela tiden och får så ont i ryggen
    Jag tycker inte att det är en dum fråga, jag undrade också.

    Jag gick länge och kände efter och trodde att jag "kanske kände nu" men sen en dag så kände jag och då det var helt självklart. Folk säger att man lätt kan blanda ihop sparkarna med luft i magen eller så, men jag tycker att det kändes på ett annat sätt, redan från början. Det bubblar, det gör det, men det liknar ingenting jag känt innan.

    Nu känns det starkare och mer som att någon petar med ett finger ganska hårt inifrån. Det börjar känns mer som sparkar än som bubblor helt enkelt. 

    Jag går in i vecka 20 på torsdag, började känna för en och en halv-två veckor sedan. 
  • Stefanie
    Luna02 skrev 2010-08-04 14:34:12 följande:
    Tack för alla tips om ryggen, ska se om jag hittar nån stödbälte annars får jag ta med en kudde till jobbet helt enkelt. Gå in på min album får ni se lite bilder.

    När det gäller foglossning som jag läser mycket av..så vet jag inte hur det känns..ibland får jag lite ont som mensvärk men sen går det över, är det foglossning?

    Jag behöver lite tips om hur jag ska göra med jobbet. Innan jag visste att jag var gravid så blev jag anställd hos Manpower och fick ett jobb inom support och sen efter ett tag när jag märkte att mensen inte kom fick jag veta att jag var gravid men innan jag berätta för min teamledare så kollade jag med dem om hur det gick för mig och dem sa att dem var nöjda med mig och att dem ville verkligen ha kvar mig!

    En vecka efter berätta jag att jag var gravid och dem sa att jag fick jobba kvar så länge jag ville och kände för det men nu är frågan att jag måste kontakta Manpower som är mina arbetsgivare och är lite rädd för vad dem ska säga.
    Jag har ett kontrakt med dem fram till den 12/12 och jag har BF den 15/12, så som jag ser det nu vill jag verkligen inte sjukskriva mig innan det verkligen behövs kanske slutet på November eftersom jag mår så nära jobbet att jag promenerar och sedan har jag inte mått dåligt alls under min graviditet.

    Hur tycker ni att jag ska göra?
    Den där "mensvärken" du känner kan vara växtvärk. Jag känner det också, är i veckan 19 (20 imorn) och har fått lära mig av läkarna att det är nu som livmodern växer som mest.
     
  • Stefanie
    Momalicious skrev 2010-08-04 20:58:52 följande:
    Japp, idag åt jag nästan dubbelt så mycket till middag som min sambo haha. Det har ALDRIG hänt innan. Dock skyller jag på att jag knappt ätit när jag varit som sjukast. Det var helt galet. Ett STORT lass spaghetti och köttfärssås haha. 
    ondar skrev 2010-08-04 18:31:01 följande:
    Varning för gnäll

    Har vart på världens sämsta humör idag på jobbet. Kom över mig så fort jag kom in på kontoret och mötte kvinnan som dagligen bokstavligen hackar på mig för att min mage är SÅÅÅÅ LITEN!!! OCh gärna några hångarv därefter.
    Från landet hon kommer är de väldigt smala allihop så är inte alls konstigt om hon är van vid att alla ser ut som elefanter vid 5e månaden. Men nu är vi faktiskt olika från person till person och dessutom är inte min mage speciellt liten*morr*
    Det har gått så långt att jag försöker dölja magen när ja ser henne för att jag inte orkar mer.
    Har sagt åt henne tusen gånger men hon lyssnar inte. Bara hånskrattar o fortsätter tala om för alla som lyssnar hur min mage ser ut osv.
    O är det inte magen någon kommenterar så är det något annat, att det inte alls är säkert att bebis kommer den 7dec som beräknat (som om jag är en idiot o inte fattar det själv), att ja e korkad som undviker vissa saker för att bla bla bla minsann har femtio *överdriver* friska barn och hon gjorde minsann det under sin grav.  m.m.

    Varför kan vi inte få sköta oss själva?

    ALLA har en åsikt om allting, allt från en vårdtagares hårfrisörska till anhöriga osv. Varför kunde inte magen vart så liten att den gick att dölja istället så jag slapp idioterna. Jag längtar tills jag kan gå hem och vara hemma med min bebis och sen hoppas jag att jag kan jobba nån annanstans efter ett halvår/år när det e dags o gå ut igen..
    Idiot! Hon är väl förmodligen en person som är väldigt osäker på sig själv och måste klaga på andra för att känna sig bra. Jag har också märkt att folk verkar tycka att det är okej att säga vad som helst när man är gravid. När blev det en allmän rättighet att kommentera folks val i livet hur som helst?

    Jag har också fått ett par sura kommentarer, t.ex. har en kompis (som jag faktiskt sa upp kontakten med efter denna händelse, men hon har gjort annat med) sagt att vårt barn förmodligen kommer dö PSD eller att moderkakan kommer lossna och barnet dör i magen osv pga jag rökte innan jag blev gravid. Vem FAN säger så? Hon är dessutom själv gravid så hon vet ju att man inte direkt är okänslig då. Idiot.

    Har även fått liksom kastat i mitt ansikte att jag är såååå dum och att vi förstör våra liv, för nu kan vi minsann inte festa varje helg och göra vad vi vill. Nej, vi kan inte göra precis vad vi vill hela tiden,  men för det första så festar vi ändå inte alls i princip. Min sambo har festat på riktigt en gång sen jag blev gravid, och då kom han hem tidigt. Så, vi är tydligen dumma i huvudet för att vi känner att det är mer meningsfullt att skaffa barn än att supa som fan varje helg. Och dessutom påstår denna människa att hon minsann är mer ansvarsfull men hon ska iiiinte ha barn än. Japp, det tyder på mer mognad och ansvarsfullhet att lämna bort sin hund till sin mamma varje dag. Japp.

    Så ja, jag förstår dig verkligen. Kram Hjärta  Sån var jag i början. Gick över för några veckor sen och nu vill jag ha MAAAAAAAT haha.
    Jag känner igen det där med folk som ska upplysa en om att man förstör sitt liv när man skaffar barn. Jag är ju "bara" 23 år och det finns så mycket saker jag borde göra innan man skaffar barn och låter livet ta slut.
    Surast blev jag här om dagen när jag fick höra att min pappas tjej pratat om att jag skaffar alldeles för tidigt med min syrra. Dessutom måste det väl vara upp till var och en att bestämma vad som känns mest värt. Det finns ingenting jag vill göra som jag inte kommer att kunna göra som mamma. Sån är jag.

     
  • Stefanie
    Momalicious skrev 2010-08-04 23:52:29 följande:
    Åh, det var så mysigt förut. Låg i badet och försöööökte verkligen få bebis att sparka och till slut gav jag upp och la mig och slappnade av. Precis när jag var riktigt avslappnad fick jag två riktigt hårda sparkar så jag nästan flög upp ur vattnet. Sen låg jag bara och log och försökte se om jag kunde känna på utsidan, men då slutade h*n lämpligt.

    Tyckte det kändes som hela magen rörde sig så trodde det borde kännas på utsidan, men jag vet inte.
    Sen kände jag hur h*n la sig och riktigt tryckte ut ryggen mot min mage så jag blev helt hård på magen. Så himla mysigt. <3 Önskar att jag kände oftare som ni andra gör, men jag vet att det kommer. Dock världens underbaraste känsla när det väl kommer.

    Börjar sjunka in nu att jag faktiskt ska bli mamma, att vi ska bli föräldrar. Det tog bara halva graviditeten att fatta det Om åtta minuter är det ett dygn tills vi ska på RUL
    Ja, det är verkligen supermysigt att känna bebisen. Igår kände sambon rörelse för första gången. Idag kände både min mamma och syster. 

    Det märks att h*n har mycket plats där inne, igår sparkades det långt ut till vänster i magen sedan kom en kick på andra sidan magen. Någon som slår volter där inne! 

    Ska ni kolla kön? Vi gjorde inte det för vi var överens om att vi inte ville veta, men oj vad jag är nyfiken. Eftersom att jag har haft massa krux gjorde jag ett andra ultraljud förra veckan och i morgon blir ett till. Jag försöker nu lite blygt övertala sambon att ändra sig så kanske vi kan få höra i morgon. Vill inte vilja veta, men jag har fått för mig att det är en tjej nu och det kommer att kännas helt konstigt om det visar sig att man har fel sedan...
  • Stefanie
    Momalicious skrev 2010-08-15 00:28:18 följande:
    FÖRRESTEN! Kommer ni ihåg att jag berättade om min mamma och att hon skulle träffa sin gamla kärlek från förr för några veckor sedan?
    Well, det hela slutade precis som i en film också!
    Han kom och de satt uppe hela natten och pratade. Han stannade två dagar längre än det var tänkt och de hade det hur trevligt som helst. Det var INTE svårt att se hur himla kära de var när vi kom för att hämta lite grejer inför vår camping semester, de kunde inte hålla händerna ifrån varandra! Hjärta

    Mannen är ju som jag berättade från Holland så i torsdags åkte mamma till Berlin för att möta upp Martin som han heter. De är där nere på kärlekssemester och har det så mysigt så berättade hon via sms. När vi var hos mamma förra veckan så visade hon mig till och med snygga underkläder som hon köpt. 

    Aldrig sett min mamma så glad så det är helt underbart! Hon är så himla värd det. Mamma var ensam med mig från början i princip och har aldrig varit med någon under min uppväxt. Är så jäkla glad att hon träffat någon, även om de inte kan ses så himla ofta eftersom de bor i olika länder.

    Sagor händer fanimej i verkligheten, helt sinnes! Hjärta 
    Oj, vad häftigt! Det låter ju som en riktig saga!

    Jag har suttit i en segelbåt i en vecka, har ju varit strängt beordrad att vila efter alla sammandragningar och jag kan säga att det var rätt härligt att kunna ligga i en segelbåt istället för i soffan några dagar!
    Läste ikapp hela tråden igår, det tog en stund kan jag meddela!

    Sammandragningarna hade lugnat sig senaste veckan och igår när jag var hemma första dagen så fick jag för mig att allt var som vanligt. Åkte och sjöng på ett dop och sedan fick vi för oss att grilla med några kompisar. Efter att ha gått runt i tio minuter på Coop Forum drog sammandragningarna igång ordentligt. VI åkte och parkerade bilen och började promenera mot grillplatsen och jag fick lägga mig ner i gräset tre gånger för att det gjorde så ont att stå upp. Trodde att jag skulle få ringa en ambulans men när jag kommit fram till grillen och lagt mig ner en stund blev det bättre och var okej hela kvällen tills det var dags att promenera igen.
    Det är som att det är någon kombination av foglossning och sammandragningar så nu har jag bestämt mig för att plocka upp kryckorna ur källaren och inte gå någonstans utan dem. Då kanske jag avlastar svanken lite och dessutom blir jag tvungen att gå långsamt med kryckor vilket jag verkar behöva bli påmind om.
    Ska se vad barnmorskan tycker om den idén på fredag. Det blir i vilket fall att fortsätta vila vilket känns så otroligt tråkigt. Jag blir så rastlös och uttråkad... 

    Nu har jag åkt på den där hemska förkylningen, jag med. Det skär i halsen och jag är alldeles matt. Hoppas att ni andra förkylda kryar på er!
     
  • Stefanie

    Usch. Nu blev jag sur. 

    Jag har sedan vi började prata barn suttit och läst på om barnvagnar på nätet och försökt hitta en jag gillar. Efter mycket om och men har jag kommit fram till att jag skulle vilja ha en barnvagn med svängbara framhjul. Sambon sade tidigt att han ville ha fyra hjul hellre än tre och rabblade fördelarna med det och jag kunde hålla med. Han har också länge sagt att han vill ha stora hjul.

    Jag kom för ett bra tag sedan fram till att jag nog vill ha en brio sing eller go. Det enda som talar emot egentligen är att svängbara framhjul innebär mindre framhjul och det kan bli jobbigt om vi får samma snöfall i år som förra vintern. Jag presenterade Brio sing för honom och han har inte sagt något dåligt om den. Förrän nu.

    Han: "Jag vill ha stora hjul"
    Jag: "Men stora hjul innebär fasta hjul och jag vill ha svängbara om jag ska åka en massa kollektivt när jag inte har något körkort"
    Han: "Men det finns fler nackdelar med svängbara hjul. Till exempel, om man går i en brant backe så måste man hålla emot så att vagnen inte svänger"

    Va?! Jag undrar då om någon överhuvudtaget upplevt det problemet. Hur ofta kommer vi att gå i branta backar? Jag skulle bra gärna vilja veta om någon förälder med en vagn som har svängbara hjul har upplevt det här som ett problem.

    Så nu vill han ha fast hjul och kommer att vilja vinna kampen trots att det är jag som kommer att vara mammaledig och hemma med ungen i princip hela tiden. Det är jag som kommer att använda barnvagnen mest och jag kan rabbla tusen själ till varför jag vill ha någon av vagnarna jag nämnde.
    De är smidigare, mer lättkörda, LÄTTARE vilket känns viktigt när jag har en dum rygg.

    Hur knäcker jag honom? Någon som har några argument för svängbara hjul som han inte kan knäcka? Eller emot fasta?

    Någon som har några tips?
    Har ni haft liknande åsiktsskillnader när det gäller barnvagn med era respektive? 

Svar på tråden December Bebis 2010 :)