December Bebis 2010 :)

jag får tyvärr kliva ur tråden... det fanns inget kvar i livmodern. som tur är slipper jag skrapning elle rnåt annat sånt då kroppen har skött sig ordentligt. tråkigt som fan, men jag var lite mentalt förberedd på det så jag är inte alldeles förkrossad. vi försöker igen när mensen kommit tillbaka.... jag dyker nog upp i en annan tråd snart igen

Haha ja vilken grej om man skulle föda dom påklädda, jag har oxå konstiga drömmar, & precis som du majorima så handlar de om otrohet. Vilket jag heller aldrig skulle kunna vara, jag har de så bra med min man att jag är avundsjuk på mig själv haha Min mamma rycktes plötsligt bort från oss för en vecka sedan, så min senaste vecka vill jag inte uppleva igen någonsin. Fruktansvärt att behöva forlora sin mamma när man precis fått beskedet om att man är gravid, men jag hade berättat för henne att vi lyckats nu 6 äntligen ska bli föräldrar. Eftersom vi har lyckats via IVF så har jag & min man valt att låta våra familjer få vara med oss under hela behandlingen! Hon dog förra tisdagen kl 11.05 & 15:45 samma dag hade vi tid för vårt första vul för att få se de lilla livet & se hjärtat ticka! De som skulle vara en av lyckligaste dagarna i mitt liv... blev istället så sorgsen & tragisk. Jag bet ihop & åkte på vul:et, men vår lille var lurig och låg så till att vi inte kunde se de vi ville, så den 17/5 har vi vår andra tid & jag hoppas så att vi får se mer då, jag behöver den bekräftelsen nu kännner jag, sen den 20:e samma vecka begravs min mamma. Jag bor 50 mil från min födelse ort & från min resterande familj så jag åker nog redan den 19:e eller 18:e Min mamma led av sjukdomen parkinson plus & en elak stroke som även ställde till de för henne, så pga av mina anlag för blod proppar behöver jag även ta sprtutor varje dag själv hemma fram till förlossning, vilket känns lite deppigt. men de är ju för en god sak skull, så de är bara att bita i hop. Hade de inte varit för min underbara man som stöttar & hjälper mig så vet jag inte hur jag skulle orka! Jag är så oerhört lessen & förtvivlad men samtidigt så oherhört lycklig att vi 2 nu äntligen ska bli 3. De är svåra känslor att hantera, sen har man ju alla bonuskänslor som spökar pga av graviditeten. SHIT vad långt detta blev...sorry! Vill bara säga att jag är så glad att jag hittat er här, för ni är ett så underbart gäng mammor/blivande mammor. De är med ett leende på läpparna som man sitter & läser era inlägg.... Ni sprider värme & glädje! TACK!

Minifer- Jag tål ju inte äpplen (kärnfrukter) tyvärr...

En fråga: Ni som varit gravida förr och hade väldigt ont i brösten i början av graviditeten, minskade det onda så småningom?

När blev det bättre? KÄnns ju hoppfullt. Svårt att gå promenader och jogga som det är nu.

hej vännen! Tack för stöd! Men det känns så hopplöst. Ska göra ett nytt försök idag med att få komma till. Ska på KUBB nästa söndag (23 maj) så om jag inte lyckas att få till ett VUL nu får jag vänta ännu en vecka för att veta om jag har ngt som lever därinnne eller inte . I natt drömde jag dessutom att det kom massor med blod och att jag i drömmen konstaterade att det var kört. Sen har jag ju inte ont direkt, det svider möjligtvis när jag kissar.. Lever i ngn slags illusion om att det måste vara färskt blod.. suck och stön. De testade med urinsticka när jag var inne först, men det visade inget så därför skulle jag vänta på odlingen.. Ska ringa snart och göra ett nytt försök ..

Mina bröst är jätteknöliga och hårda. Blev rädd ett tag då bara det ena som var så-sen kom det andra med och började växa. Bröstvårtorna har växt till en enorm storlek så de ser sådär amningsfärdiga ut nästan..haha! Har nog växt åtminstone en storlek..har fått plocka bort inläggen i bh:arna så de inte kläms. Minifer: Jag läste din blogg från förra grav..var rolig förlossningsberättelsen var! Otroligt snabbt för första barnet!

Så då har man varit i kontakt med kvinnokliniken igen! Och eftersom jag inte har ont det minsta och eftersom det inte är färskt blod, får jag inte komma in och bli undersökt. Det tycker att eftersom jag för två veckor sen (ca) var inne och det då såg normalt ut borde det vara normalt även nu.... Hon sa att det är många kvinnor som har det som jag utan att det är ngt missfall utan helt normalt.. Sen sa hon att om jag skulle få missfall nu så skulle det komma massor med färskt blod med klumpar.. fostret som ska ut i så fall är ca 4 cm, så hon tyckte inte att jag skulle kunna "missa" det.. Så hon tycker att jag ska slappna av och ta det lugnt och vara glad för att det "bara" är lite färgade flytningar.. Just nu känner jag mig lite lugnare.. Men men.. den där drömmen om missfall var ruggigt verklig!

åhhhhh.. Vilken härlig blogg du har! Har läst och både gråtit floder och skrattat hysteriskt mellan varven. Du skriver väldigt bra och väldigt målande. Men framförallt humoristiskt! Nu fick jag nog kraft att städa och diska! Tack! Kramar!