December Bebis 2010 :)

Hej alla fantastiska tjejer! Tänkte hoppa på tråden. Har följt er alla sedan april när jag fick veta att jag var gravid. Graviditeten var inget vi planerat och till en början var jag helt knäckt. Det här var inte alls vad jag planerat för den närmaste framtiden. Chocken har dock börjat lägga sig och jag är inte längre lika negativ. Det har dock varit kämpiga veckor fram till nu. När man inte riktigt glädjs åt att vara gravid och dessutom mår apdåligt. Tur att det börjar vänta... Så härligt att få ta del av era upplevelser. Än så länge är det bara sambon och jag som vet om vår lilla hemlis och det har varit så skönt för mig att kunna luta mig lite mot er när det känts tufft. Har försökt känna er glädje. Tack för stödet, det har betytt mycket även då ni inte varit medvetna om det. Har BF 12dec, är alltså i vecka 10+2 idag. Må gott!

hej vännen, TACK! Har hört att det ska göra duktigt ont också. Men det är inte smärtan som skrämmer mig just nu, det är ifall jag råkar se det när det kommer ut. Hoppas verkligen att jag slipper. Idag har jag varit hos en kurator och gråtit ut lite, kändes skönt. I morgon är helvetesfredagen! Tänk gärna på mig 07.45 för då börjar det.. kramar i mängder!

Hej alla!
Först: Stort tack alla underbara fantastiska härliga blivande mammor här inne för alla era tankar!

Dagen idag har varit en känslosam berg och dalbana. Började med väntan på blödningsmottagningen för att se så att allt var borta. Blödningsmottagningen är ju på kvinnokliniken så man hann att se duktigt många gravida kvinnor och många många småbarnsföräldrar med nya bebisar. Tortyr på hög nivå (förlåt alla här för dessa känslor!).

Sen kommer man in till läkaren och det är samma läkare som jag träffade när jag var på tidigt VUL då det såg bra ut. Efter ca en halvtimme ( i tystnad) säger hon att hon tror att allt är borta. Hon tror för att det är ett myom i vägen som skymmer sikten. Myomet ligger i den sk livmoderhålan och har liksom tryckt in sig i själva graviditeten.

Ytterligare en läkare ska konsulteras för att se på bilderna men han är borta just idag. Nu ska jag få besked om vad han tycker i morgon. Om han tycker att det är ngt kvar ändå ska jag skrapas och sen ska de bedömma om myomet ska bort eller ej. Detta är en medicinsk bedömning och kan inte göras förrän jag slutat blöda helt och hållet.

Jag känner av hela mitt hjärta att det där myomet ska bort! Myomet var på 3 cm och mitt foster var på två cm.. Känns som att mitt foster dog i kampen mot myomet. Hon beskrev det som att myomet "grävt in sig" i graviditeten och hindrade att näringen kom in. Hon kan inte säga säkert om detta var anledningen till MA, men i mina öron låter det så.

Sen när jag kommer tillbaka till  jobbet berättar en av mina kollegor att hennes dotter ligger på KK och ska föda. Var svårt att hålla masken där.

I morgon väntar ett eldprov - då ska jag träffa en vän som just fått barn. Bävar.

Sorry för att det blev så långt! Var tvungen att skriva av mig lite.

Kramar i miljarder!

Ååå vad avis jag är på er som känner era bebisar. Känns LÅNGT dit för mig ska jag säga!
Är ju i vecka 13 nu och har kännt mina andra 3  runt vecka 16-17 som först!
Sambon sa att han hade drömt att han kände bebis i går natt *söt* Så nu väntar vi bara på att det ska bli verklighet!

KUB i morgon 11.30!  Snälla håll tummarna för frisk levande bebis för oss nu!!!!

När hade du BF innan?
Har ingen koll på någon info, men läste vad minifer skrev & det lät bra Oj det lät inget kul...men minskar den juh längre du går?
Vilken vecka var du i innan?

kraaam

Alltså vilken vecka trodde ni att ni var i innan läkarbesöket?

Jag håller tummarna för er!