gallsten?

hade du inte haft någon känning alls före det?
hua jag tänker att jag kanske kan klara mig utan op men samtidigt så fastnar en sten på 1½ cm blir det väl tvärstopp och jag faller ihop

Jo jag hade små attacker innan som gjorde ont. De pågick i ett år men jag var gravid så det gjordes inget. Jag rekommenderar dig att inte låta det gå så långt för smärtan är fruktansvärd!

Jag gjorde det i september 2009, det bästa jag gjort efter 2 år med smärtor och beroende av mediciner.
PÅ mig gjorde dom titthåls operation, har 4 ärr på magen, ett vid mellangärdet, ett precis i/vid navlen och 2 på höger sida.

Har inte haft ont sen dess men fick sova kvar en natt för man kan knappt röra sig, jag kom knappt ur sängen för det gjorde så ont men det gick över efter en vecka typ

PÅ mig tog dom bort både sten och gallblåsan

Tog bort en 2,5 cm stor sten plus gallbåsan i november och det var nog en av de bästa sakerna som jag gjort, vips var den ihållande smärtan borta som jag haft i 1,5 år borta .

Jag hade knappt ont ett dygn efter operationen men det var ett helskotta att amma när jag var nyop

Så mitt råd är att du ber om remiss för op snarast och särkskilt om du har så stora problem som du har. Lycka till!

någon som vet hur lång väntetid det är innan man får operera sig?
jag vill ju inte operera mig på sommarn el strax innan då kan man ju inte bada åsse får man ju akta sig för rötmånaden

Beror helt på! Jag hamna på "fel" sjukhus för att få det snabbt, de tyckte jag skulle vänta exakt de 90 dagarna som de har rätt att dra ut på det men då ringde jag och klagade till Vårdgarantikansliet som dirigerade om mig till ett annat sjukhus och vips blev jag opererad 2 veckor efter första kontakten med dem.

oj 2 veckor ja det var ju snabbt
då hinner man ju knappt smälta det. måste bestämma mig nu

Jag plockade bort min för två år sen och jag har fortfarande ont efter det när jag anstränger mig..
Dom sa att dom troligtvis skulle operera mig med öppet snitt då jag redan opererat magen tidigare, men när jag vaknade upp hade dom opererat med titthål, dom hade dessutom haft sönder en klämma i magen på mig så dom fick leta små plastbitar.
jag hade ont i sisådär två-tre veckor efter operationen typ som håll fast värre och det är det jag får nu när jag anstränger mig och det kan sitta i en månad typ.

Dessutom fick jag ett heamatom som sprack när jag stod i duschen så jag fick själv trycka ur allt innehåll, sen gick jag runt och blödde i typ 3 veckor efter det..*s*

Själva operationen var inte alls farlig, och jag mådde ganska bra efteråt.. =) Men man kan må illa och sådär men det beror ju på hur man reagerar på narkosen..

Men alltså, du läker på tre dagar. Det är bara tre små pyttesår på mindre än 1 cm. 

Nja... Själv har jag 4 cm stort ärr vid naveln plus 3 på 1 cm så det behöver inte vara 1 cm och 3 hål...

Sen kan de ju bli tvugna att öppna buken och det är något man måste räkna med. Så jag förstår verkligen att du inte vill ha det mitt i sommaren men samtidigt verkar det ganska akut för dig i mina ögon.

Jag opererades i slutet av april, det var nemas problemas..

Min gallsten var ungefär lika stor som TS. Hade haft problem med gallsten i flera år innan sjukvården äntligen tog det på allvar och satte upp mig på operationslistan. Sen fick jag vänta i ytterliggare 6 månader på min operation och mådde allt sämre så min rädsla för narkosen krympte i jämförelse till min längtan att bli av med stenen.

I juni förra året lades jag in för operation och det var inte i närheten lika läskigt att sövas som jag hade trott. Det blev en titthålsoperation och de tog ut en stor gallblåsa som dessutom var inflammerad samt en sten på 1*1½cm.

Sen var uppvaket inget vidare, tillhörde den lilla grupp som inte mår så bra av att sövas så det tog timmar för mig att vakna och jag mådde jätte-illa. Hade desutom väldigt ont i såren och de blödde en del. Kändes lite orättvist då alla andra på uppvaket som genomgått samma typ av operation vaknade snabbt, åt en macka och sen fick gå hem. Jag klarade bara av att slicka på en sked med yoghurt

Sen tog det lång tid för mig att läka, kunde inte lämna soffan på en vecka. (OBS: läs min historia som ett skräckexempel, mitt tillfrisknande avvek från normen!) Hade sedan ont där jag opererats i månader. Nu är jag gravid i vecka 25 och ärret under navlen svider när det sträcks och mitt översta ärr kliar massor.

MEN...... jag ångrar inte för en sekund att jag opererade bort gallblåsan, plötsligt fick jag tillbaks mitt liv! Jag mår inte längre illa så fort jag går och jag behöver inte oroa mig för att när som helst drabbas av 5-7 timmars intensiv smärta. Kan desutom äta precis vad jag vill i de mängder som jag vill!
Älskar mitt nya liv som "amputerad"