Känner igen mig i det du skriver fast här bröt trotsen ut efter att lillasyster föddes för snart 6 månader sedan (usch, vad fort det går). Vet inte vad jag har för tips egentligen, men kan vara skönt att veta att man inte är ensam=)
Vår kille har hela tiden fått vara delaktig med lillasyster, hjälpa till att klä/byta blöja osv...Han har fått en egen liten Ronja ska äta sova, ja allt som lillasyster gör och det är väldigt viktig för honom. Det som varit jobbigast är när vi ska iväg til förskolan ovh storbror vill göra allting själv, eller absolut inte ska följa med å lägger sig på golvet å gapar medans lillasyster ligger i vagnen och skriker för att vi inte kommer iväg, moment 22 lixom....Det tar ett tag sen hittar man nångpn typ av rutin som gör att det flyter på lite bättre iaf. Har börjat förbereda sonen bättre på vad som ska hända (i alla situationer) och det har minskat ner antalet konflikter en hel del.
Ta det lugnt och försök att i så stor mån som möjligt ta dagen som den kommer. Här är det som mest harmoniskt när vi inte ska iväg till förskolan eller någon annanstans och vi kan göra allt i vår takt och när det passar bådas rutiner. Storebror får ju av naturliga skäl vänta mycket men jag försöker vara noga med att prata med lillasyster och säga till henne att hon får vänta för nu hjälper jag storebror så att han ska höra att han kommer i första hand nån gång. Hitta gärna på något med storebror (ngn aktivitet?) dels för att han ska få känna sig stor, att det är nåt som bara han får göra och dels för att han ska få egentid på nån av föräldrarna. Vår kille har börjat på ridlekis och det tycker han är superkul.
Ang trotsen, försök att tänk att det är jobbigast för honom, det är en jobbig ålder då det händer mkt och att dels f¨småsyskon som kommer och tar mamma och pappas tid gör det ju inte lättare. Den tiden bebis sover, ägna den åt storebror, strunta i tvätt och dyl, det kan vänta. Var lung och konsekvent och visa mkt kärlek så kommer det blir bättre...till slut=) Våran stora kille har inte visat någon svsrtsjuka alls mot lillasyster och älskar henne över allt annat. Vissa dagar har jag god lust att säga upp mig och ofta har jag dåligt samvete gentemot storebror men jag vet att jag gör så gott jag kan, mer kan man ju inte göra och det får helt enkelt duga så. Och när man ser hur mkt de små liven tycker om varandra och att lillasyster hela ansikte lyser upp så fort storebror tittar på henne då är det värt allt slit=)
Lycka till och grattis till bebisen=)
Blev långt och rörigt, hoppas du får ut nåt av det iaf=)
