moii skrev 2011-02-19 10:54:36 följande:
ja så är det, vi väntar på att komma dit. Slutet av februari är det dags och då kan jag raportera. Om jag glömmer det så skriv till mig då eller kika på min blogg, där samlar jag det mesta som händer i detta.
Sorgligt det där med cancern, är han friskförklarad? Vilken sort har/hade han? min sambo har cellförändringar och hålls under uppsikt så att det inte ska utvecklas till cancer.
Jag läste om någon annan som varit i Örebro och de sa att de hade goda erfarenheter och jag misstänker att de flesta ställen är skickliga och att det som gör att man inte gillar dem har mest med just dagsform och bemötandet just i den stunden att göra.
När ska ni dit då?
Lycka till själva!
Min sambo hade leukemi som barn, och anledningen till att de testade honom som uppföljning var för att se om deras farhågor var besannade.
Att han aldrig skulle kunna få biologiska barn, då han gick igenom två helkroppsbestrålningar innan han kommit in i puberteten.
I vanliga fall fryser de ju in spermier innan de sätter in behandling, om det finns tid.
Men som sagt, i hans fall fanns det ju inte så mycket att frysa in från en åttaåring.
Såå.. två tester har visat noll, och då de säger att 2 miljoner är
litet antal så är det ju inte så mycket att diskutera.
Men detta har vi varit införstådda med, han berättade väldigt direkt när vi träffades så det har inte kommit som en chock efter flera års försök att få barn, som tur är.
Har ingen aning om när vi får komma!
Man går ju som med is i strumporna här varje gång man ska kolla posten.
Önskar att den där kallelsen kunde ligga där nångång så det känns mer verkligt att man verkligen är på gång!
I vårt fall behövs ju liksom ingen utredning göras i den bemärkelsen som många andra går igenom..
Det skulle vara om det är nåt problem med mig då, men inga tecken tyder på det..
Bevisligen kan jag bli gravid, då jag olämpligen blev det av misstag innan jag träffade min sambo..
Abort under de omständigheter som var då.
Nu är det en skum känsla att ha sett det där plusset en gång i tiden.
Men man vet ju aldrig nåt om framtiden så jag kan ju inte ångra det som var heller, trots allt
Hade varit egoistiskt att behålla, då det begav sig.
Här sitter jag och håller försvarstal!
Men det är en av många saker som jag tycker är jobbig.
Barn är verkligen ingenting man ska ta för givet.
Det är ju tex inte säkert att jag kan bli gravid nu, bara för att det var möjligt då.
Men men, vi får se hur det går med allt!
Förhoppningsvis blir det inte långdraget.
Det är ju, som tidigare sagt, ingen brist för själva donationsspermierna här i Örebro, så har vi tur går processen ganska smärtfritt!
