Inga spermier..

Hej! Jag har följt den här tråden ett tag, men inte haft så mycket att säga. Jag och sambon väntar på att komma igång med DI på sahlgrenska sjukhuset (ca 1,5 års kö). Min sambo har kleinfelters syndrom som kom fram under fertilitetsutredningen vi gjorde efter två års egna försök. Han hade testosteronvärden strax under det normala och svag kroppsbyggnad, lite skägg och dåligt självförtroende. Jag kollade runt lite och hittade en artickel där det skrevs om testosteronbehandling för män med kleinfelters. Enligt den kunde andra hormoner motverka testosteronet hos kleinfeltare trots att testosteronhalten inte var så hög och de rekomenderade testosteronbehandling. Tills saken hör att min sambo har haft problem med ryggen och om det fanns en chans att testosteronet kunde hjälpa muskelbyggnaden på traven hade det varit guld värd.

Vi diskuterade en remiss till hormonspecialist med våran andrologläkare men han ansåg det vara onödigt. Efter några veckor ringde han och sa att han hade ändrat sig. Så nu har min sambo tagit testosteron sedan maj förra året. Till en början tefosterongel som han smörjde på bröst och axlar och nu senaste månaden tar han sprutor. De ville att han skulle börja med gel för att de hur han reagerade och sedan kunde man övergå till sprutor senare.

Gelen funkade bra, men jag kunde inte röra honom  på området innan han dushade av det, och det var ju lite jobbigt

Vi har märkt stor skillnad på just muskelmassan vilket ju var det viktigaste. Men jag tycker också att han har blivit självsäkrare och nöjdare med sig själv, och han hittar på mer saker nu än han gjorde innan. Dock får man stå ut med att ha en tonåring till sambo ibland, för när han började och vid ökad dos blev han allt lite grinigare och så sov han hur mycket som helst i somras.

Ett gigantinlägg, kanske därför jag inte gör så många

Om ni undrar något ska jag försöka svara så bra jag kan!

TB1: Just nu tar han testosteronsprutor lite oftare eftersom han precis har börjat med sprutorna, men efter att ha kollat halten testosteron någon gång i mars april så kommer de bestämma hur det blir framöver. Någonstans mellan var tionde till var fjortonde vecka kommer det i vart fall bli har de sagt.

Vi har stått i kö för DI sen i mars förra året och troligtvis får vi kallelse till kuratorssamtal nu i slutet av februari, så det gick lite fortare. Jätteskönt Den här väntan är olidlig, att leva som i ett vakum.

När jag gjorde äggledarspolning hade jag lite molvärk, som svag mensverk, något dygn. Men jag tror inte heller att jag blödde. men det är nog en riska att de kommer åt något blodkärl på väg in så det är nog bara något sådant.

nightangel86: Nej, vi har inte fått några barn. Sambon gick igenom en biopsi i testickeln, men läkaren hittade inte en tillstymmelse till spermier, så det finns inget att förstöra Därför vet jag inte vad de säger om det finns spermier.

TB1: Ja han mår rätt bra av testosteronet, som jag nog nämnde innan så hade han lite humörsvängningar i början, och sov jättemycket, som en tonåring ungefär Det possetiva som har märkts mest är hans muskler, han är en riktig heting nu från att ha varit en rätt mager och gänglig grabb. Skäggväxten har inte ändrats så mycket, det lilla han hade växer lite snabbare och så har han lite tjockare hår över resten av ansiktet. Med risk att bli lite väl personlig så är sambon lite oftare sugen nu för tiden...Sen tycker jag han känns självsäkrare och tryggare med sig själv, men det är ju så svårt att bedömma. Det kan ju bero på de andra effekterna också, vem blir inte mer självsäker av en snyggare kropp...

Vad skönt att magen är bättre!

GreenGal: Tack för tipset, ska definitivt bänka mig framför det programmet och se till att sambon hänger på. Jag läste om någon undersökning av de som har kommit upp i vuxen ålder efter att donatorerna kunde spåras upp om barnaen ville, och det var typ ingen som hade försökt. Men samtidigt tror jag att de flesta inte hade fått reda på att de var donatorsbarn. Hemskt tycker jag, att inte få veta allt som finns att berätta om sitt ursprung.

Förresten, du skrev tidigare att ni bestämt er för adoption för riskeran var för stora med IVF, men du nämner inget om donations insemination, varför valde ni bort det?

Memphis: Ja här lever man dubbelliv
Det är säkert olika i olika landsting hur lång tid det tar, men om det är en sak som jag har lärt mig genom den här resan så är det att det är aldrig fel att ringa och kolla en gång extra. Vi har som sagt hamnat mellan stolarna ett par gånger. Man förlorar inget på att ligga på.

Green gal: Det är verkligen inget lätt beslut, men skönt när man väl kommit fram till ett och känner sig bekväm med det. Hur långt har ni kommit i adoptionsprocessen? Jag har pratat lite med min sambo om att sätta upp oss i kö, men han är inte intresserad ännu. Vi har dock bestämt att om jag inte är gravid till hösten så ska vi kolla upp om adoption. Jag vill gärna ha en plan b

Förresten kollade vi på filmen du tipsade om, och den var ju aldeles fantastisk. Den perfekta donatorn tycker jag, han var underbar  

Ja, jag håller också med er andra helt sjukt. När man tänker sig in i donatorns situation är det lite svindlande tycker jag.

Lite av anledningen till att vi har väntat i sverige är bl.a. att jag är lite osäker på reglerna i Danmark och inte riktigt gillar att donatorerna får betalt. Här i sverige donerar man ju bara för att hjälpa andra, och bara det känns bra tycker jag. Så är det ju stor koll eftersom samma personer som träffar donatorerna också hjälper de barnlängtande.

Green Gal: Det var så jag tänkte också, men min sambo vill inte ens diskutera det nu, så jag får nog så snällt vänta. Tyvärr, om det inte skulle funka med DI så kommer ju det ta längre tid att få barn.

Jag är också på sahlgrensak och har nu väntat ett år. Men ju mer jag läst här på FL så funderar jag på om inte vårdgarantin borde gälla DI också. Verkar ju göra det i vissa landsting, och som moii säger så får man kanske göra det någon anna stans i sverige som inte har kö, Så kolla detta körsbärsträd så slipper ni kanske åka så långt som danmark och dessutom att betala för det. Jag pratade med Sahlgrenska när vi sattes i kön och enligt barnmorskan som håller i det hela där så beror inte kön på att det finns för lite spermier utan helt enkelt på för få vårdplatser. Då kan man ju undra varför IVF lyder under vårdgarantin och inte DI. När vi sattes i kön för ett år sedan så hade kön precis gått från ca 2 år till ca 1 år för att de hade satt in mer resurser. Jag frågade nämligen om man kunde hoppa i kön om man fixade en donator, men det behövdes inte. Uräkta att det blev lite rörigt, men jag känner att jag blrv lite upprörd och då kommer allt bara ut som man tänker

Memphis: Har du kollat hur det går med kallelsen?