Här hemma är vi i samma situation. Första provet var helt tomt och det lär bero på förhöjda hormonvärden. Någon som har erfarenhet av det eller ändå vet något om det?
Sambon ställde en rak fråga om läkaren trodde att det skulle gå att få fram några spermier och hon svarade JA. Gör man det även om chansen är liyen, bara för att hålla vårat humör uppe tror ni? Själv vågar jag inte hoppas på något.
Jag förutsätter att det är det som är problemet eftersom läkaren sa att proverna visat det.
Mmmm, jag får väl göra det även om det är svårt ibland. Det känns lite som att de hellre lovar för mycket än för lite. Därför väljer jag att varken deppa ihop eller utgå från att vi får våra drömresultat. Jag fösöker hitta någon slags neutral balans... om det nu går. Oavsett så vet vi vad vi vill och vilken väg vi ska välja beroende på vad läkarna kommer fram till i slutändan och det känns skönt.
För att förtydlga: Läkaren sa att proverna visade på förhöjda hormonnivåer och att det därför tyder på fel i produktionen och inte på hindrad framkomlighet. Så vad det, haha. Svårt att hålla ordning på allt...
Gällande provsvar och blodprover för kromosomanalys så tog det 2 dagar innan läkaren ringde upp oss. Beskedet innebar förkortad väntetid från 3 till 1 månad, därför ringde hon upp så snabb. Lycka till!