Maybe

Äldre 27 Oct 12:02

1047 svar

Inga spermier..

Känns som man kanske skulle joina den här tråden om den fortfarande är igång?

Igår förmiddag fick vi vår dom.

Min värld rasade ihop... Det fanns inga spermier i min sambos prov. Han har lämnat två prov och de hittade inga alls i något av dom.

Han har fått lämna blodprov idag... Mer får vi inte veta förrän om ca 3 månader.

Jag känner mig så vilsen...

Maybe

Äldre 27 Oct 12:51

#819

Aurora1979 skrev 2011-10-27 12:17:19 följande:

elin2011: Du är välkommen i tråden även om det inte är av en rolig anledning du har hittat hit. Vet inte om du läst igenom senaste sidorna av tråden? Vi har ju haft lite olika utgång på hur det har gått sen vi fick reda på att våra män inte har spermier i proven.

Vi förstår alla känslan av att världen rasat samman, men på något sätt tar man sig vidare!

Jag har inte läst så mycket i tråden faktiskt. Den är så lång!
Och så har jag inte riktigt smält beskedet heller... Jag vet varken ut eller in, och vet inte vem jag ska prata med.

Världen gick under igår. Och jag är rädd att den kommer gå under igen om 3 månader...

Någon som har något konkret tips på om det är något speciellt man ska tänka på eller göra när det känns såhär tufft? Jag kommer inte ens klara av att jobba...
Undrar om man orkar kolla på tv3's program om barnlöshet ikväll...

Maybe

Äldre 27 Oct 14:04

#822

Jag har läst igenom de senaste 3 sidorna i tråden iallafall.
Jag är för övrigt också 24 =)

Jag undrar om någon här gjort sin utredning i malmö?

Och sen är jag ännu mer nyfiken på hur lång tid det tog att få svar på blodprovet? alltså kromosonanalysen och det där?

Maybe

Äldre 27 Oct 17:50

#825

LillaRäven skrev 2011-10-27 16:49:39 följande:

Till oss sa de att proverna tar 2 veckor att få svar på. Vi fick svar efter 3 veckor då vi var på återbesök. Men jag tror att väntetiden är väldigt olika!

Vad gjorde ni för prover då? Också kromosonavikelser och sånt?

Maybe

Äldre 28 Oct 19:35

#831

Memphis skrev 2011-10-28 11:07:07 följande:

Usch vad tungt.. Känner med er!
Det enda jag kan säga, som man inte tror på när man är mitt i det, är att det Blir lättare även man tror att det är helt omöjligt att det nånsin kommer kunna kännas bättre.
Men det är ju lite som att någon dör ifrån en. Tomheten och hopplösheten.
Men ljuset kommer tillbaka, och Om det nu är så att ni kommer få ta hjälp av en donator så kommer du vänja dig vid den tanken också.

Längtan efter ett barn kommer att ta över och tids nog kommer situationen inte vara främmande och skrämmande längre, utan helt naturlig för er.
Allt som är okänt är ju en väldig otrygghet, tankar som "vad ska hända nu?" och det skapar ju en inre stress och oro såklart. Stilla den genom att ta reda på mer, prata med folk i samma situation. (Trådarna här på FL har hjälpt mig Otroligt mycket!)

Man har rätt att sörja! Det är viktigt att komma ihåg.
Jag lät ett tag tankar som "jag ska väl vara tacksam, att det finns alternativ. Tänk om man levt förr, då det inte fanns hjälp att få." ta över och tillät mig inte att vara ledsen.
Men det kom ikapp kan jag säga.

I en sån här process kan man inte göra annat än att ta ett steg i taget.
Man kan tycka att väntetiderna på sjukhuset är jobbiga och struliga, men för oss har dom, såhär med facit i hand, varit riktigt nyttiga och bra. Man blir Tvingad att ta sig tid att reflektera efter varje besök innan det är dags för nytt steg.

Kram till dig!

Det hjälper mycket att läsa om andra och diskutera med andra som är i samma situation, eller åtminståne nästan.
Det känns som att jag har ganska så bra koll på vad som komma skall.
När läkaren hört av sig så har jag en miljon frågor till honom.
Finns det spermier att använda på något sätt så gör vi naturligtvis det oavsett vilket sätt det blir så föredrar vi givetvis min sambos egna spermier om det finna några.
Annars blir det donator och då får vi ta reda på mer information då såfall.
Jag ska försöka att inte hänga upp mig så mycket på detta nu innan vi fått veta något om provsvaren.
Det är inte lönt att grubbla på det innan man vet något.
Vi har ändå ett litet tag kvar innan vi varit folkbokförda på samma adress i två år, och innan dess gör de ingen assisterad befruktning. Men de kan ändå göra alla prover och förberedelser.
Så det kommer bli lite väntan för oss i vilket fall som helst.
Men väntan är givetvis det absolut jobbigaste.

Jag tänkte att jag skulle ringa redan strax innan jul eller början på januari och bara fråga hur det går, för att kontrollera så att vi inte hamnat mellan stolarna någonstans eller blivit bortglömda.

Jag tror och hoppas att vi tar oss ur det här som starkare individer och med ett starkare förhållande.
Det verkar vara så för många, att en sån här tragedi stärker förhållandet. Jag tror det är så för oss också.

Har vi tur så kanske vi kan ge en oslagbar julklapp till svärisarna nästa jul

Maybe

Äldre 29 Oct 15:22

#840

Passar på att fråga igen om någon här går på rmc eller någon annan klinik i malmö?

Maybe

Äldre 5 Nov 23:04

#854

LillaRäven skrev 2011-11-03 08:12:47 följande:

Höst44, just nu är det faktiskt lugnt. Känns som att vi har gått igenom den värsta smällen. Vilket var när vi fick beskedet på det andra spermaprovet som visade 0. Då kunde jag inte se att det fanns ett slut på min oro och sorg över vad som kanske kommer att vänta oss. Att få ett biologiskt barn har varit väldigt viktigt för mig för att min mor gick bort när jag bara var 1 år, så jag har aldrig haft det biologiska bandet mellan mor och dotter. Även fast jag fick en "ny mamma" senare

Vi har liksom redan varit på botten. Vi försöker att tänka att resultatet blir positivt. Bättre att ta ett negativt besked när det kommer. Inte nu när vi inte vet. Jag har iaf bestämt mig för att om de hittar spermier på biopsin så ska jag ALDRIG mer oroa mig för något i för väg!!! Blåbäret, håller tummarna för att eran ivf kommer gå bra!

När ska de göra biopsin?

Maybe

Äldre 6 Nov 12:16

#856

LillaRäven skrev 2011-11-06 11:05:12 följande:

På tisdag

äntligen!

Då håller vi tummarna på tisdag! =)

Maybe

Äldre 6 Nov 12:49

#858

Vi har fått ett brev från vår fertilitetsklinik.
Det verkar som att den ssk som tog blodprover på min sambo efter att vi fått detta tråkiga besked gjort något fel.
Det verkar som att han måste ta om kromosomproverna. Nåväl, bättre att göra om det nu än om 3 månader och sen få vänta 3 månader till...

Maybe

Äldre 6 Nov 20:26

#860

LillaRäven skrev 2011-11-06 15:34:49 följande:

Tack för allt stöd allihopa

Skönt att de kom på det nu då! Det kan jag känna är en liten rädsla. Att de ska ge dåliga besked för att de har gjort något fel i undersökningen. För tyvärr är det ju sådant som faktiskt händer! Hoppas att i får ett bra svar nu då!

Ja även vårdpersonal är ju bara människor. De kan också begå misstag. Synd bara att deras misstag spelar en väldigt stor roll för oss...

Inga spermier..

INNEHÅLL