Inga spermier..

GoC: Jag vet hur det känns, jag och min sambo är i samma sits med manlig infertilitet p.g.a. inga spermier. Vår värld rasade oxå när vi fick svaret. Sambon gjorde sedan en testikelbiopsi (de går in med nål och ser om det finns spermier som inte kan komma ut den vanliga vägen). Även den visade noll spermier vilket blev yterligare ett nedslag. Mycket tankar och tårar. Sambon kunde inte tänka sig donation och jag ville inte välja adoption i första hand. Men efter mycket diskuterande fram och tillbaka har vi nu gjort en första insemination med donerade spermier som dock misslyckades så nu väntar vi på försök 2. Vi har valt att gå'privat i Danmark för att slippa alla väntetider i Sthlm (minst 1,5 år). Jag vet hur tungt det var att få beskedet, men låt det smälta in, tillåt er att sörja i lugn och ro på varsitt håll, det kommer att ta ett tag, men någon gång konmer man till en punkt där man måste ta nästa steg. Fundera på vad ni vill: ett liv utan barn? Av det du skriver låter det inte som ett alternativ för dig. Är det viktigt för dig att bära ett barn och vara med från början, om ja, då bör ni ställa in er på donation, annars kanske adoption. Om jag och min sambo skulle kunna välja skulle vi båda självklart vela ha ett barn som var hans gener m.m till 50%. Men nu är vi i en sits där det är omöjligt. Vi har resonerat som så, att om det inte går så vill vi ha det näst bästa. Vi vill få vara med från början och jag vill gärna bära vårt barn, därför har vi valt donation. Sen är generna inte allt utan det sociala spelar oxå en stor roll. Det är min sambo som kommer bli den enda pappa som finns, det är han som kommer mata, leka, natta och plåstra om och finnas där för barnet från dag 1. Donatorn är just bara en donator och ingen barnet kommer ha kontakt med. Jag läste en jämförelse en gång, att skaffa barn med en donator är som att plantera ett träd/en bloma: Du får/köper ett frö som du planterar, när det börjar växa sköter du om plantan, vattnar den och ger den omsorg. När du sedan får frukt behåller du trädet/blomman och fortsätter vårda den för du vet då att det är något som du själv har skapat eftersom du varit med från början. Men den som gav dig fröet från början har ju inte varit ked och tagit hand om plantan eller vårdat den. Låt det smälta in och tillåt er att sörja, jag vet hur jobbigt det är men det blir bättre bara ni fattat ett beslut och börjar jobba mot det målet.

GoC: Jag resonerar som så, men jag valde ju inte min sambo baserat på om han kan få barn eller inte. En annan sak vore det ju om han inte vill, men nu KAN han inte pga av något genetiskt. Jag vill inte ha nån annan pappa till mina barn och jag vet att min sambo kommer bli en underbar pappa. Donatorn kommer ju bara vara en donator och inget annat, det är min sambo som kommer vara där för barmet och vara den enda pappan som finns. Visst, ibland kan jag fundera på hur livet vore om det gått den vanliga vägen och visst finns det stunder när jag kan vara arg på hela situationen med att det inte går och att det blir så mycket mer besvärligt. Men jag och min sambo har sett till att göra allt tillsammans ända från start, hela utredningen och nu oxå insemimationen. Det är vår grej att kämpa tillsammans, att ta våra småtrippar ner till Danmark, göra vårt försök, sova på hotell och äta gott. Det blir fina minnen av försöken även om det inte är på den vanliga vägen. Men donatorn ser vi bara som en donator. Sen kommer ju barnet härma oss, ta efter vårt sätt att göra och uttrycka oss, våra värderingar och tankar och sätt att umgås med andra, medan hon/han bara får en liten genetisk del av donatorn.

I Danmark får man välja öppen eller anonym donator. Vi har valt öppen då vi ändå tycker det är en rättighet för barnet att om hon/han vill kunna ta reda på sin genetiska bakgrund, det kan ha med nån sjukdom att göra eller liknande. Vi vill inte behöva säga till barnet på 18 årsdagen att vi valt bort den möjligheten fast vi kunnat välja öppen. Däremot kommer vi vara öppna med barnet redan från att det är litet med att berätta om hur hon/han kom till, t.ex. genom att skriva en bok och berätta genom en saga. Blir nog mkt lättare än att berätta när barnet är äldre.

GoC: Jag beklagar begravningarna, livet är tufft och inte alltid rättvisst. Bra att du tar tag i ditt mående och söker professionell hjälp innan du mår sämre. Jag tror man måste göra det som känns rätt för en själv, det som är rätt för en kan va fel för en annan. Vad känner/tycker din sambo, vad vill han? Lyssna till er magkänsla och följ den, kanske ska ni fundera på adoption. Vet inte hur nytt beskedet är för er, men prata med din kurator och sambo/pojkvän så ska du se att det blir bättre längre fram, man kan få barn på många sätt och allt löser sig på ett eller annat sätt även om det inte riktigt blir som man tänkt sig.

ARBETE OCH ARBETSSITUATION För många påverkas arbetssituationen av att vara ofrivilligt barnlös. Hormonbehandlingar, humörsvängningar och krisreaktion gör det svårt att prestera så bra som man skulle vilja. När man går genom behandlingar kan det vara svårt att hinna med sitt arbete, eftersom behandlingen tar tid.Den här sidan syftar till att ge dig lite hjälp med vilka rättigheter du som arbetstagare har.Sjukskrivning vid behandlingUnder behandlingarna behöver man ofta vara borta mycket från arbetet. Då har man rätt att vara sjukskriven den tid som behandlingen tar. Arbetsgivaren har inte rätt att neka dig sjukskrivning med motiv som att ?det inte är en sjukdom? eller att du går på en privat mottagning.Om man får så mycket humörsvängningar eller sömnbrist att det är svårt att fullfölja sitt arbete ska man också få vara sjukskriven. Ibland är det bra att be husläkaren om hjälp med sjukskrivning för psykiska besvär, eftersom de är mycket vana vid att behandla psykiatriska besvär.Däremot motiverar inte IVF i sig sjukskrivning för att ägget ska fästa bättre eller liknande.Vad säger Försäkringskassan?Infertilitet beror ofta på förändringar av anatomisk eller funktionell natur i reproduktionsorganen hos kvinnan eller mannen. * Att inte kunna bli biologisk förälder i fertil ålder kan betecknas som ett onormalt kroppstillstånd som inte hör ihop med den normala livsprocessen.Undersökningar och behandlingar av orsaker till infertilitet kan därför jämställas med andra diagnostiska och terapeutiska åtgärder för att upptäcka och behandla sjukdom. Vid såväl utredning som behandling av infertilitet har både mannen och kvinnan enligt praxis rätt till sjukpenning, under förutsättning att övriga kriterier för rätt till ersättning är uppfyllda.? (FÖD 1986:43)Källa: FörsäkringskassanVägledning 2004:2 Version 15Sjukpenning och samordnad RehabiliteringKarensdagarVid IVF är man ofta borta halvdagar eller enstaka tillfällen många gånger på ett år. Det finns en regel som säger att om man blir sjuk igen inom fem dagar så får man inte en ny karensdag, vilket ofta hjälper vid IVF. Det finns också en regel som säger att man maximalt får 10 karensdagar om året.Konflikt med arbetsgivarenOm din arbetsgivare vägrar låta dig vara sjukskriven och betala sjuklön, trots Försäkringskassans tydliga ställningstagande, kan du ansöka om sjuklönegaranti från Försäkringskassan. Då får du sjuklön från Försäkringskassan och sen kräver Försäkringskassan pengarna från arbetsgivaren.DiskrimineringsskyddAtt berätta för sin arbetsgivare att man planerar en graviditet är för många något som känns svårt. Man kan exempelvis vara rädd för att inte få sin tidsbegränsade anställning förlängd eller för att ens arbetsuppgifter ska påverkas.Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering på grund av bland annat kön och sjukdom. Att diskriminera någon genom att inte förlänga någons anställning på grund av en förväntad graviditet klassas som diskriminering på grund av kön och är förbjudet för en arbetsgivare.Men ofrivillig barnlöshet är också en funktionsnedsättning, så arbetsgivaren får inte behandla dig sämre på grund av barnlösheten eller konsekvenser av barnlösheten. Arbetsgivaren ska också göra skäliga anpassningar av arbetssituationen, för att personer med funktionsnedsättningar så långt som möjligt ska kunna delta i arbetet på jämlika villkor.Vad gör du om du blir diskriminerad?Vid diskriminering är det facket man ska vända sig till i första hand och de har ansvar för att hjälpa dig. Om du inte är fackligt ansluten är det Diskrimineringsombudsmannen, DO, som är ansvarig för att hjälpa dig. Det finns också antidiskrimineringsbyråer som driver diskrimineringsärenden.Vi i Barnlängtan hjälper dig gärna med goda råd om du blir diskriminerad, men vi har inte möjlighet att förhandla eller prata med din arbetsgivare.

Källa: www.barnlangtan.com/arbete-och-arbetssituation/

Biet: Att använda en privat donator är lättare sagt än gjort. Dels finns det en risk för sjukdomar och även om donatorn testar sig så kanhan haft sex efter att testet gjordes och då fått sjukdomar som inte är testade. Ett annat problem är, men hur kan man lita på en person man inte känner, även om han verkar trevlig och normal och säger att han bara vill vara snäll och hjälpa, men man vet aldrig hur det blir när barnet väl kommer. Jag och lin sambo vill vara de enda föräldrarna för våra kommande barn och inte behöva tänka på att det kan komma en främmande man och kräva umgänge med vårt barn. Det behöver man inte oroa sig för om man tar hjälp av klinik, klinik är trygghet både för oss som föräldrar men även för barnet. Sen tror jag att min sambo skulle ha väldigt svårt för att träffa donatorn och veta att han gjort mig med barn, även om det sker med heminsemination. Vill inte attmin sambo ska behöva må mer dåligt än han redan gör. Att göra barn på klinik är väl inte jättekul men vi ser det mer som en behandling och vi slipper träffa donatorn personligen. Däremot ger vi våra kommande barn valet att söka sina rötter vid mogen ålder, det är inget vi kan eller vill besluta om.