Inga spermier..

Vad trist att ert besök blev till besvikelse, Kan bara tänka mig hur det måste kännas!
Man ser ju fram emot det så enormt mycket!

Du får vara stark och försöka tänka på att det här med vikten tar de upp enbart i medecinskt syfte eller hur man ska säga, försök att inte se det som en förolämpning och försök att inte ta det personligt.
Denna läkare hade verkligen kunnat lägga fram det på ett mer genomtänkt sätt, och försökt förklara varför de lägger vikt på sådant, och hur du kan få vidare hjälp med att få ordning på det så att du kan ha en hälsosam  och bekväm graviditet sedan.

Det låter inte okej att ni behövt gå därifrån som frågetecken, vitsen med besöket var väl ändå att få mera klarhet i hur saker och ting kommer att gå till!
Jag tycker att du ska ringa och berätta som du känner, och ställa de frågor som du funderar över så att du kan känna dig lugn.
Säkert finns det en lösning på det här med spermaprovet tex.

Om du upplever denna läkare som arrogant och känslokall så be om en annan!
Detta ska ju inte behöva vara jobbigare än det redan är.

Kram till dig!

nightangel: som sagt jag VET hur illa man tar vid sig. (har haft BMI 56) :/ Tyvärr tror jag att du måste komma ner i vikt tills det är dags. Innan hela er utredning är klar och väntetider osv så har du säkert några månader på dig iaf. Vet inte hur extrema metoder du kan ta till (pulverdiet??). Själv är jag ju opererad så jag fick ju operationen som hjälpmedel att gå ner så mycket. Tror att jag fortfarande ligger lite på gränsen. Han konstaterade mest att jag kanske hade några kilo för mycket men att det går nog bra. Tyvärr brukar många gå upp ett par kilon under behandlingen oxå. BMI-gränsen är ju inte satt för att vara diskriminerande utan för att vikten tyvärr spelar stor roll på slutresultatet.

Att ni däremot inte fick några svar på Klinefelter syndromet är ju väldigt dåligt! Men i slutändan brukar det oxå vara så att mannens problem ändå inte kommer spela så stor roll i slutändan. :/ Männen blir sällan behandlade... det är kvinnan som utsätts för behandling oavsett vem problemet ligger hos. Nu vet jag ju inte hur Klinefelter påverkar din man heller... vet man om han har spermier då eller hur de ser ut? Antar ni får gå på en genetikutredning med kanske, det fick iaf vi eftersom min man har en kromosom för mycket XYY. Har för mig att Klinefelter är tvärtom XXY eller nåt sånt??

Min man gjordes biopsi på för att få ut spermier, man har undersökt så klart om de går att använda eller inte. 50% var missbildade så de plockar väl helt "enkelt" ut de spermier som ser bra ut.

var gränsen verkligen 30? här är den 35. Jag kollade på mitt informationspapper som jag fick från huddinge sjukhus. när vi blev remitterade dit och där stod det 35 i alla fall.

Jag förstår att det är tufft att gå ner i vikt. (Been there done that) Min syster har struma och hon gick med i en viktgrupp och började träna med en personlig tränare som hjälpte henne massor.

Lycka till

tråkigt att höra om det dåliga bemötandet =/
Av våran erfarenhet har inte läkarna så mkt kunskap om olika genetiska avikelser, utan skickar en remiss till närmsta genetiska klinik där man får all information man behöver.
Vi fick först en mkt kort förklaring på vårat egna sjukhus, sedan ett besök på Sahlgrenska för mer undersökning & lite mer information. Efter det besöket blev vi kallade till genetiska.
Jag har tyckt att det varit ganska bra med de här olika stegen eftersom det är så mkt att ta in på en gång. Man hinner liksom landa mellan varje besök & blir mer mottaglig för informationen man får

Nightangel, beklagar verkligen bemötandet du fick. När ska läkare förstå att det inte bara handlar om vad man säger utan också om hur man säger det.

Jag ville bara kommentera din struma då den verkligen kan påverka din fertilitet. Många läkare tror att det räcker med ett värde under 4 med levaxin för då mår man oftast ganska bra, men ska du bli gravid är det mycket bättre om det ligger runt 1.

Jag vet att det är supersvårt att ta tag i vikten. Men se det som precis lika viktigt som att ni får hjälp med spermierna för den kan verkligen påverka fertiliteten och har man redan ett problem så vill man minska de andra problemen så mycket det bara går. Då har ni alla möjligheter att få en liten bebis när ni väl får hjälp.

Försök hitta en träningskompis för man behöver verkligen inte gå på gym, men det är bra att peppa varandra om man inte har en instruktör eller fast tid. Intervallträning är toppen för förbränningen och enklast är att varva mellan att gå och springa. Sakta kan man öka på tempot, i början kanske man går 90% men efter några veckor är man uppe på 50/50. Fråga även runt bland vänner och bekanta om någon har en cykel eller crosstrainer de inte använder som du kan få låna. Vanligt inköp runt nyår som man sedan inte använder efter några månader

nightangel: Som jag skrev innan så behöver du inte ha panik över vikten än. Det kommer dröja innan er behandling kommer igång. Kan nästa garantera att ni får gå på en genetisk konsultation där ni får reda på mer om Klinefelter syndrom. Vi fick gå och prata med en genetiker som visade exakt hur det fungerade och så vidare, men nackdelen är att det är väntetider överallt och till varje besök. Men i ert fall kanske det är bra för då har du mer tid på dig med vikten. Hur ser det ut med din struma? Jag äter levaxin, började på ett TSH 4,5 vilket ju egentligen bara är på gränsen till dåligt men efter medicinering var jag på ett nivå under 2 tror jag... och sen ännu lägre? Minns inte riktigt. Men som sagt, se till att du har ett TSH under 2! Det tar ju ett tag för medicinerna att göra effekt.

Försök på alla sätt du kan att gå ner i vikt på egen hand och sen kanske du kan ta bort några extra kilon med pulver? Ingen aning... jag har alltid mått skit av pulver men inför min operation var jag tvungen att bara gå på pulver i 2 veckor och det gick.... annars hade jag inte fått göra op. Du får försöka ha bebis i huvudet när det känns motigt... för det gör det ofta vet jag av egen erfarenhet. :/

Kan ni inte se till att "kräva" ett besök hos en specialist?? Vi FICK inte gå vidare förrän vi fått en OK stämpel hos genetikerna. Var i landet går ni?

Ja det är dyrt med pulver tyvärr... :/

nightangel: tror inte det tar så lång tid, men det beror kanske på hur avancerade tester dem gör?

nightangel: Ja men då går det nog ganska fort tror jag. Min man gjorde lite specialanalyser efter sin första biopsi vet jag och har för mig att det dröjde lite med dem provsvaren. Om han får göra kromosomtest via blodprov  vid senare tillfälle tar det ca 8 veckor för analys! :/

Nightangel: Ah just det, har teflonminne! Sorry!

skönt att ni har varit och lämnat provet! vi fick svar bara 4 dagar efter..

Jag förstår att det är en sorg men det kan han fast inte biologisk kanske, men vad var felet? vet man det?

styrkekram

Han kan bli pappa, min man saknar spermier, men han ska bli pappa, och jag ska bli mamma, på något sätt! Biologisk pappa är inte ett måste, det är inte spermierna som gör pappan, det är pappan själv!

Förstår att det är tungt, jag har också varit där...men man vänjer sig vid tanken, och kommer på att det inte är det biologiska som är det viktigaste!

Min sambo saknar också spermier, och det har varit en jättejobbig process med tester hit och dit som dragit ut på tiden.  Men nu väntar vi barn genom donatorinsemination, är gravid i vecka 33! Min sambo är jätteglad och älskar redan lilla bebisen i magen! Vi bestämde oss för att skippa väntetiden i Sverige och istället åka till danmark. Kostar ju en del, men det funkade på första försöket så det blev ingen dyr historia för oss. Värt vartenda öre! 

Skönt att höra att man inte är ensam med sina problem! Hopppas att det löser sig för er!