Inga spermier..
Hej på er!
Memphis: Vad skönt att ni har fått en tid, och det ju faktiskt inte allt för långt dit.
Vad härligt att vi är på gång alla tre. Och TB1 det låter skönt att vila upp sig och sätta igång till hösten.
Nu har vi varit på läkarbesök. Och för första gången gick jag från sjukhuset och kännde mig nöjd. Det började med att vi kom dit lite extra tidigt, för jag ringde för ett tag sedan och kollade upp hur det låg till med mina prover. Det visade sig att de blodprover som vi hade tagit i början av utredningen hade hunnit bli för gamla, så jag skaulle ta nya (typ hepatit och hiv och något mer) innanläkartiden. När jag stegar in på provtagningen och pratar med sköterskan så tycker hon att vi ska vänta till efter läkarbesöket, om det skulle behövas något mer prov. Så vi satte oss att vänta. Och vi väntade och väntade och så började jag fundera på om det verkligen var 9.30 vi skulle vara där. Tillslut gick sambon och frågade någon, och mycket riktigt, vi skulle inte vara där förrän 10.30. Klantigt av oss. Tur att vi inte missade åt andra hålle i varje fall...Så vi gick och tog en fika.
Tillslut blev vi inkallade och fick prata med en läkare. Hon kolllade våra patientinformations lappar som vi hade fyllt i och berättade om hur det skulle gå till (det mesta visste vi sedan innan) Jag hade förberätt några frågor som jag tog upp, bl. a. om man insemineras i varje cykel eller om man gör det i varannan. Jag frågade också varför DI inte går på vårdgarantin och hon sa att det inte funkar eftersom det är beroende av att det finns tillräckligt med donatorer, så därför kan de inte garantera något. (Jag undrar hur man kan ha garanti i andra landsting då...) Läkaren var jättetrevlig och vi diskuterade lite kring varför det är så viktigt med det genetiska ursprunget och lite andra intressanta funderingar. Dessutom kollade hon ägstockarna med ultraljud (första gången i gynstol med mens, men det gick ju bra det med) och hon tyckte det såg jättebra ut, med många äggblåsor och så.
Efter läkarbesöket tog jag blodproven som behövdes och sedan fick vi prata med barnmorskan som har hand om DI. Hon informerade lite också och sedan så sa hon det som gjorde mig så glad. Hon sa att hon hade förstått att vi tyckte det var så jobbigt att vänta och att vi väldigt gärna ville hinna med en insemination innan sommaren (tydligen var det denna uppfattning läkaren hade fått och fört vidare, och det stämmer ju). Sedan förklarade hon för oss hur vi kunde gå tillväga för att skynda på det hela så mycket som möjligt. Hon kunde så klart inte garantera något, men att bara bli förstådd och att någon försöker hjälpa en så mycket som möjligt värmde otroligt mycket (särskilt när jag har känt motsatsen på tidigare besök). En otroligt fin barnmorska, och hon avslutade med att det alltid gick att ringa om det var något. Så underbart stöd man fick av henne. Så nu är jag jättehoppful!
Som vanligt kan jag omöjligt fatta mig kort.
Efter kuratorssamtalet ska de ta ett beslut om vi får använda oss av donation eller inte. Det gör det tydligen på torsdagar (men de skulle inte ha något sådant möte v. 21)