Inga spermier..

Idag fick jag post! På kuvertet stod det: Barn- och kvinnocentrum i Östergötland.
Vad i hela friden är detta tänkte jag! Jag öppnade och läste följande:

Välkommen till Reproduktionsmedicinskt centrum Kvinnokliniken i Östg US
Måndagen den 23 augusti 2010 kl 14:00
till Överläkare på Universitetssjukhuset. Leg Psykoterapeut deltar även vid besöket.


Det står ingenting om vad vi ska göra där. Fattar inte riktigt. Antagligen så har ju vårt landstingssjukhus nu slussat vidare oss till Linköping! Betyder det att vi ska få göra biopsi trots allt?

Vi som hade börjat lämna allt det här bakom oss... Samtidigt är jag ju nyfiken på hur de vill gå vidare med oss.
Tankarna drar iväg. Kanske biopsi, kanske spermier, kanske IVF?
Jag som var glad att slippa allt det där. Men finns det en chans att få biologiska barn kan jag nog inte riktigt släppa tanken ändå... jobbigt, känner mig kluven

tack för ditt svar Aurora! Ja, jag tänker också så, att jag vill fortsätta till det blir stopp, för då behöver jag ju inte undra om det skulle ha blivit något. Jag får ringa. Det kan väl inte gälla nåt om donation för då borde det väl stått det?

Blåbäret: Har du tagit test, för å se om du bär på anlaget för cystisk fibrios?

Hoppas verkligen det går bra med din operation!! Förstår att du blir arg att sjukvården inte upptäckt det trots att du sökt hjälp!!

Jag har opererat bort en äggledare och det är väl inte riktigt samma sak... Men jag fick akut så ont i magen och ryggen, har aldrig haft så ont i hela mitt liv. jag hade så ont att jag spydde. Så jag fick åka akut in till sjukhuset. De trodde först det var blindtarmen men det var en cysta stor som ett äpple och en äggledare som vridit sig fem varv... Jag som hade haft ont i ryggen drygt ett år! Efter operationen var ryggvärken borta.

Min man är tveksam på om han vill göra biopsi.  

Han är tveksam på biopsi därför att läkaren sa att han har ett kromosonfel som gör att om jag skulle bli gravid så skulle jag med stor sannolikhet få missfall eller missbildningar på barnet. Det är därför han tycker det är onödigt.

angående att vi har fått till linköping så ringde jag och fick prata med en sekreterare, men hon visste ju inte vad det handlade om. Det är ju nån slags utredningsstart. Jag funderar på, eftersom det var en psykolog med så kanske det har med donation att göra eller? 

Aurora: Jag har också tänkt så. Att de väljer väl en frisk spermie om vi ska göra IVF ICSI och då ska väl inte hans kromosonfel påverka eller???
Men det är nog så liten chans att ens hitta spermier, but maybe it's worth a shot! att göra biopsi alltså, om vi får.

precis!
Jo, han är väl lite orolig för biopsin, men det får han ju stå ut med isf. 

Vi ska till RMC i slutet av aug på läkarsamtal och kuratorsamtal.
Vet inte om det är nån ny utredningsstart eller vad det är?

För två veckor sen var vi på RMC Linköping för ett läkar- och kuratorsamtal.

På vägen till Linköping så tänkte jag på vad läkaren skulle säga, skulle det finnas nån chans att hitta spermier genom biopsi? skulle det gå att välja ut en frisk spermie? Hur stor är risken för missfall eller missbildning? Det låter som en så otroligt jobbig process, vi visste ju redan att vi hade dåliga odds liksom. Så jag satt i bilen och typ hoppades på att det skulle vara så dåliga odds att inte var lönt att göra dessa behandlingar. Konstigt att hoppas på dåliga reslutat, men det var det jag gjorde...


Vi fick träffa en överläkare och en psykoterapeut, båda kvinnliga. De gav ett tryggt intryck. 
Jag tog fram stencilerna med frågor vi hade fyllt i.
Psykoterapeuten frågade hur länge vi hade försökt få barn. Jag sa 2½ år (det blir det nu i september).
De frågade varför jag fick operera bort min äggledare osv.
Vi pratade om utredningens resultat, och jag tycker faktiskt inte vi fick reda på särskilt mycket förutom det vi redan visste.


M lämnade ju två spermaprov i december och februari, med resultatet inga spermier funna. I maj tar han ett kromosontest som visar att han har ett kromosonfel. 
De sa att det var väldigt liten chans att de överhuvudtaget skulle hitta spermier via biopsi. Det kunde hon säga eftersom M:s testiklar är så små, bara 6-7 ml. M har tagit testosteron-test, men hon visste inte svaret på det testet...dåligt att hon inte tagit reda på det tycker jag. Men testosteronet kunde också tala om hur stor chans det var att hitta spemier. Jag har för mig att det inte var jättebra. FSH-värdet var 12. Det är lite för högt men inte jättehögt, det är inget som går att behandla.


Åter till M:s kromosonfel. Han har ju lika många kromosoner som normalt, men några låg på fel plats eller nåt sånt. Men det enda som kromosonfelet påverkar är just spermier-produktionen, i övrigt är M lika frisk som en "vanlig" männsika.
Även om de skulle hitta spermier via biopsi, är risken för missfall eller missbildning på barnet stor.
Det går inte att välja ut en "frisk" spermie. Det man kan göra är fostervattenprov i v.12, sen tar det flera veckor innan man får svar på om barnet är sjukt eller inte. Jag grät när jag hörde detta. Jag skulle aldrig i livet kunna göra abort. Oavsett vad. 
För det första så är det jätteliten chans att de hittar spermier överhuvudtaget. Biopsin kan också skada M. Det tar ju bort en vävnad och det kan påverka M:s hormoner. Det lät inte bra. Så det blev ett helt självklart val för oss. Vi väljer att inte gå vidare med detta.
De frågade oss om donatorinsemination, men vi sa att det inte kändes rätt och då undrade de varför...


Vi berättade att vi var inställda på detta besked och planerar att adoptera. De var intresserade av adoptionen...
De tycker att vi gjorde ett klokt val med att inte gå vidare med att göra biopsi, de sa att vi skulle höra av oss om vi ångrade oss. Och så önskade de oss lycka till!


Vi var glada när vi gick därifrån. Det låter ju väldigt konstigt att vara glad efter ett sånt besked, men det var vi. Det kändes så skönt att få släppa allt det här med sjukvården nu och satsa fullt ut på adoption. Känns skönt att det är så definitivt. Vi känner ju verkligen att det inte är värt de där behandlingarna som ändå säkert bara skulle leda till besvikelse. Så jag fick som jag ville...


så numera hänger jag mest i adoptionstrådarna istället...

Hallå!
Igår fick vi post från RMC. Vi fick lite information om Makens kromosomfel som läkaren hade utlovat.

Han har en balanserad translokation. Inget kromosonmaterial har förlorats eller tillkommit.
En translokation innebär överföring av kromosomala material mellan kromosomer. Även om 1 person på 500 bär på en translokation, så vet vi fortfarande inte hur de uppstår. Vi vet att kromosomer verkar gå av och bindas ihop ganska ofta under bildandet av ägg och spermier före befruktningen, och att detta i vissa fall kan leda till problem. Detta är händelser som sker utan att vi kan kontrollera eller påverka dem.

I en balanserad translokation, har en person normalt hela det genetiska materialet som behövs för normal tillväxt - en bit av en kromosom är bara bruten och knyts till en annan. Men när den personens celler delar sig för att skapa ägg eller spermier för reproduktion kan ägget eller spermierna sluta med extra genetiskt material eller saknas genetiskt material, vilket kan leda till missfall beroende på vilken kromosom och gener som påverkas. En person som bär på en balanserad translokation påverkas vanligtvis inte av den. Ofta människor kommer att ha en balanserad translokation och inte ens vet att de inte upplever några problem. Ibland visar balanserad translokation bärare vissa symptom. En förklaring till detta fynd är att bryta kan ha inträffat i mitten av en gen som är viktig under tillväxt eller utveckling och genen inte längre tillhandahåller rätt instruktioner, eftersom det är stört.

 Den enda tidpunkt när den balanserade translokationen kan spela roll är om bäraren ska skaffa barn. Detta på grund av att bärarens barn kan få ärva vad vi kallar en obalanserad translokation. Där det finns tillskott och/ eller förlust av kromosommaterial. Ett barn som har en obalanserad translokation kan få inlärningssvårigheter, utvecklingsförsening och andra funktionshinder eller hälsoproblem. Svårighetsgraden av de komplikationer som uppstår genom kromosommaterial. Detta beror på att vissa delar av kromosomerna är mer viktiga än andra.

Det finns flera möjligheter vid varje graviditet:

* Barnet kan ärva helt normala kromosomer.

* Barnet kan ärva samma balanserade translokation som sin förälder och i de flesta fall inte ha några problem på grund av translokationen.

* Barnet kan ärva en obalanserad translokation och födas med varierande grad av utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder.

* Graviditeten slutar i missfall.

 Det finns genetiska undersökningsmetoder för att kunna ta reda på om en person bär på en translokation. Från ett vanligt blodprov analyseras blodet vid ett genetiskt speciallaboratorium som undersöker kromomuppsättningen. Detta kallas karyotypering. Det är också möjligt att under en graviditet undersöka om fostret bär på en translokation. Detta kallas fosterdiagnostik och kan diskuteras med en genetisk specialist.

Min man har också lite för högt FSH-värde. 12 tror jag det var.Vi får göra biopsi om vi vill men vi tycker inte det är nån idé att göra nån biopsi med de oddsen vi har fått.
Det skulle nog bara leda till ännu fler besvikelser och det orkar vi inte med.
Och även om jag faktiskt skulle bli gravid är ju risken för missfall eller ett sjukt barn så stor!

Så vi satsar på adoption helt enkelt, vi går föräldrautbildning nu!

Kämpa på ni tappra kvinnor därute!