Hon slår och knuffar lillebror!

Vi har haft samma problem!

Vi försökte lösa det genom att ge storebror, i vårt fall, väldigt mycket beröm när han gjorde något bra med lillebror, så att han kände att han fick uppmärksamhet för det och inte som det annars lätt blir, enbart uppmärksamhet när de gör något dåligt (då i form av negativ uppmärksamhet). Då lär de ju sig också hur de ska bete sig mot syskon, kompisar mm. Givetvis fortsatte vi även säga till honom när han puttades, men försökte att inte göra det till någon stor sak.

Samman gjorde vi när han lyssnade på oss, satt fint på stolen osv.

Jag läste/läser en bok som heter "De otroliga åren" och som faktiskt ger mycket praktiska lösningar på olika problem.

Vi har samma svårighet här. Storebror är 2 år och 3 månader. Lillebror 11 månader. Här är det framför allt konflikt om saker + att lillebror är som en igel på storebror (och därmed hela tiden intresserad av just de saker han håller på med). Har båda hemma. Den här artikeln tycker jag är bra:

www.viforaldrar.se/artiklar/2007/02/01/jesper-juul-coachar/

Att vara ute mycket är fantastiskt bra. Hoppas det fina vårvädret håller i sig.

Jag läste just i en bok som heter Babyår av Remo H. Largo. Det finns en rivalitet om det mindre syskonet och det är inte alltid lätt att lösa. Men ett tips som verkade bra är att det äldre barnet hjälper till och tar hand om bäbisen. Sedan att det äldre barnet är i fokus när folk kommer och hälsar på och inte går till bäbisen först. Stod en massa mer, men verkar vara lite trixit. Själv har jag inte fött än :) men intressant bok.

Det fungerar jättebra inledningsvis när liten är riktigt liten. När lillebror/lillasyster börjar bli en egen stark och inte minst rörlig individ som tar för sig på eget bevåg.....då får man mer att jobba med.....har vi fått erfara . Fast det är ju så klart vi och våra barn. Första 8 månaderna gick superbra. Nu har vi mycket att jobba med .

Hoppas det dyker upp en superlösning senare i boken ;)

Så gjorde vi med i början. Hon fick hjälpa till med lillebror och tyckte det var så kul. Nu när lillebror kryper så har hon börjat "hata" honom. Han får inte ta "hennes" saker ibland inte ens titta på dem. Ser jag att hon tänker knuffa honom och säger till går hon raka vägen fram och knuffar honom hårt så han ramlar . Hur fasen hanterar man detta på bästa sätt? Jag känner att jag vill markera "nu räcker det!!!" men damtidigt har hon ju redan fattat att hon inte får, att det är fel, att jag blir arg osv. Hon fortsätter ju ändå....

Men hon får ju massor med utmärksamhet från dig, om än negativ, när du blir arg på henne och barn i den åldern vill ju verkligen ha uppmärksamhet från föräldrarna. Särskilt om det finns småsyskon i bilden!

För oss blev det verkligen skillnad när vi slutade säga "nej, nej, nej" utan istället visade hur de skulle göra. Vi lekte mycket med dem för att visa hur man beter sig tillsammans med andra. Talade om för dem att de måste PRATA med varandra om de vill något osv. Tänk på att hon gör som du gör, dvs skriker mm. Här hemma hör vi storebror låta som oss när han säger till lillebror "Nu räcker det, nu blir jag snart riktigt arg" haha

Det blir bättre med tiden!

Så konkret, vad gör jag och vad säger jag när hon slagit/knuffat lillebror?

Jag jobbar redan med att tala om och visa hur de ska vara mot varandra, att stärka positivt beteende, ge henne egen tid samt att avleda våldsamheter innan de sker. Men när slaget är ett faktum, vad gör jag då och säger?

Ingen?

Vi försöker köra efter det råd som gavs i artikeln jag länkade till ovan där Jesper Juul coachade. Säger nej och lyfter bort, men är inte arg (ibland blir man ju arg ändå eftersom man är mänsklig). Är vi arga eller talar allvarligt tillrätta blir det enbart värre. Försöker föregå så mycket som möjligt - vet ju vad som oftast triggar - och så lämnar vi dem inte ensamma.

Försöker också hjälpa storebror med att hitta andra lösningar, dvs om han exempelvis vill ha en sak för sig själv och lillebror knatar efter och vill vara med, att han ska gå undan med sakerna etc.

Jag tror inte det finns några snabba lösningar när äldsta är så pass liten. Man får helt enkelt föregå så mycket som möjligt, vara med dem och så visa/markera att man inte gör så (puttar, sparkar, slår) utan att bli arg. Visa på andra lösningar.

Ni är inte ensamma i alla fall .

Frösöblomster: Tusen tack! Jag gillar ju Juul så jag köper det du skrivit . Det har verkligen kännts verkningslöst att bli arg. För hur arg jag än visar att jag blir så fortsätter hon. Bra tips!

Håller med Frösöblomster och lägger till: Vi försöker lära dem att byta saker om storebror eller lillebror har en sak som den andra vill ha. Istället för att bara ta den. Det börjar funka nu och nu är de 2,5 år och 4 år, så det tar tid...

Vi kör också bytastrategin och "vänta-tills-han-är-färdig". Storebror fattar, men vi vuxna och han har inte riktigt samma uppfattning vad byta innebär. Vill inte lillebror byta så byter storebror ändå . Rycker till sig det han vill ha och lämnar något han anser lillebror kan få ha och säger "byta". Ja, det kanske har satt sig när de börjar skolan . 

Såna byten har vi också haft rätt många av.

Vi upplevde också att det funkade jättebra i början när lillasyster var en liten bebis som vi (förälder och storasyster) kunde ta hand om tillsammans. Problemen började med krypningen när lillasyster blev mer av en riktig person som också skulle få ta plats i familjen. Det är såklart jättestörigt att ha en liten som kryper efter och förstör hela tiden. Och det tar ganska lång tid innan de blir så stora att de fattar vad man säger till dem (än mindre gör som man ber om). För oss har det funkat bra (mest när första barnet som blev storasyster) att ha nånstans där inte lillasyster kan komma. Tex upp i våra sängar dit lillasyster inte kunde klättra och inte heller nå att ta grejer. För oss minskade bråken om frustrationen minskade.

Sen är det ju inte alltid det duger för ofta vill storasyster att lillasyster ska vara med och leka, men precis som hon säger vilket inte alltid funkar.