• babyluren

    mamma har spridd bröstcancer till skelett och lever....vet inte hur jag ska orka..söker fler i samma situation

    Min mamma fick diagnosen bröstcancer 2004. hon gick igenom operation, strålning, cellgifter och blev enorm sjuk av det.
    Efterår var tanken att det skulle vara borta. Hon fick bara mammografi 1g/året.

    I maj-09 hade hon haft värk i ryggen över ett års tid.
    läkare sa att det var ichias och förslitningar.
    Tillslut fick vi köra in mamma till akuten. hon blev inlagd och röntgad.
    Tre Metastaser i ländryggen.

    Hon fick börja med cellgifter igen. Tillslut orkade inte kroppen och hon blev fumlig i händer. Så hon fick 2 månaders uppehåll.

     Igår (12 april-2010) Var vi till doktorn för att få svar på en vanlig rutinröntgen av skelettet.
    Cancern var spridd till levern och en ökning på tumörerna i ryggraden.

    Mitt liv bröts ihop. Jag vet inte hur lång tid hon har kvar.
    Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag vill inte att min mamma ska dö.
    jag kommer bara få titta på när hon sakta tynar bort i denna hemska sjukdom.
    Dagarna går bra...men när nätterna kommer så kommer oxå alla tankar och alla tårar.
    Jag får panik inombords. Jag bryter ihop. men ställer mig upp igen för min älskade 2-åring.
    Jag får panik när jag vet att tiden går så fort och att hon snart kommer vara borta.

    Behöver kontakt med någon i samma sits att prata med.
    jag är i jättebehov av det!!

  • Svar på tråden mamma har spridd bröstcancer till skelett och lever....vet inte hur jag ska orka..söker fler i samma situation
  • Tvåbarnsmamma79

    Har tyvärr inga bra svar att ge, men ville iaf ge dig en stor kram!


    Min pappa fick prostatacancer sommaren-08, opererade bort prostata+litegrann i området runt om i sept-08, och går nu på kontroller var 6:e månad.
    Inte samma sak, men jag var så otroligt rädd då han fick diagnosen, och eftersom han inte blir friskförklarad förrns om 10 år (8 år kvar snart..) så kommer jag vara orolig inför varje kontroll han ska göra.
    Som sagt, det var inget bra svar men jag skänker dig iaf en tanke och håller tummarna för din mamma!
    Kramar Sandra
  • Anonym

    Du kommer överleva detta, lovar, gick ogenom samma helvete och få se min underbara pappa somna in till slut.....det som inte dödar gör oss starkare....det är svårt, overkligt hemskt finns inga ord för hur man lider...med det blir bättre jag LOVar, du kommer alltid h din mamma vid dig, och du kommer glädjad för tiden du fått med henne

  • Tjimtjom

    2002 satt min familj i en liknande sits. Min mamma blev diagnostiserad med bröstcancer 1998, så det blev OP, strålning o cellgifter. Då ansågs man fortfarande cancersjuk i 5 år efter, vet inte hur det är nu, så året innan hon skulle bli friskförklarad så hittade dom metastaser i ena njuren. Vart eftersom spred det sig till tarmarna, lungorna, hjärnan. Dom antog att det spridit sig till skelettet men då hade det redan gått så långt att det inte spelade nån roll. Hon dog 04-03-02

    Första året var jobbigast, första 17.e maj (mamma var norsk), min födelsedag, mors dag, min mammas födelsedag, första julen...när det hände saker som jag normalt skulle ringa o berätta för henne. MEN det blir bättre...jag tänker på henne flera gånger om dagen men nu mer är jag inte ledsen...

    Vad har läkarna sagt? Finns det inget att göra alls?

  • babyluren

    Först vill jag bara säga att NI ÄR UNDERBARA.
    Det känns som ett stöd att se att det finns fler i samma situation.

    Läkaren har sagt att om dom har "Tur" så kan dom bromsa det lite.
    men hon är dömd.
    När det sitter i skelettet kan man fortfarande leva ett bra liv. Men när det börjar ge sig på organen kan det gå himla snabbt.

    Mår så dåligt över att min lilla 2-åring inte får växa upp och lära känna sin snälla mormor.

  • babyluren
    Puhgumman

    Jag håller tummar och tår för att han ska bli frisk.
    Se till att han får ordentligt med kontroller. Det fick inte min mamma.
    Och se till att han går iväg direkt om han får värk någonstans!
    Det kan förlänga livet ytterligare!
  • ango07

    Min svärfar fick diagnosen buksottkörtelcancer i augusti förra året. Den hade då spridit sig till lever och lungor. Han har sedan dess gått på cellgifter. Men förra veckan fick han beskedet att cancercellerna anpassat sig till celllgifterna och att tumörerna har börjat växa igen, det har dessutom tillkommit några. Så nu har han fått börja med nya cellgifter, de han fick först var den som ska ha bäst effekt. Det finns inget botemedel från denna cancersort. De flesta dör inom ett halvår. 


    Min svärfar gick i pension förra året. Han är vegetarian, dricker knappt alls, röker inte och är i väldigt bra kondition. Har alltid sportat och varit aktiv. Kanske är det därför han hittills har klarat det så bra. Vet man inte om det skulle man aldrig veta hur pass sjuk han är. Vilket gör att man ofta glömmer bort att han troligtvis kommer att dö snart. I början grät jag mest hela tiden, nu tänker man inte så mkt på det eftersom man inte ser det på honom. Man förtränger väl det också antar jag.
    Min man har blivit väldigt deprimerad och har svårt att prata om det och det kan jag förstå. Pratar man om det blir det ännu verkligare. 
    Fy för cancer! Har 2 vänner som mist sina mammor i cancer nyligen.
    Kram på dig
  • babyluren
    Ango-07

    Fy vad hemskt. Du verkar oerhört förstående. Din man har tur som har dig.
    Det kan bli kämpigt för dig oxå om han har svårt att prata om det.
    För även om resten av familjen försöker så är det svårare för den som är släkt och har växt upp med sin mamma/pappa.
    Det är bara att ha tålamod. Helt plötsligt brister det för honom.

    Skönt att han har klarat sig så pass länge ändå.
    Nu förtiden finns det ju bra bromsmediciner. Men sen beror det ju oxå på hur var och ens kropp tar emot dom.

    Det är bara att hålla tummarna!!

    Kram
  • Noddes

    Tråkigt att din mamma fått detta hemska besked!
    Jag var i samma sitts som du för drygt 2 år sedan. För min mammas del började det med bröstcancer 1995. Drygt 11 år(!) senare i januari 2007 kom metastaserna i ryggraden och mamma fick då sin dom obotligt spridd cancer. Under första delen av 2008 hittade man även små metastaser i levern, men det var inget som fortsatte sprida sig, vad jag vet. Mamma fortsatte efter sin sjukdom att leva ett ändå rätt hyggligt liv under drygt två år, en tid som jag är väldigt tacksam för. Under den tiden fick hon också träffa min son, hennes första barnbarn. Det piggade upp hennne! Tyvärr kom förra våren en spridning till magen som gjorde att allt gick snabbt utför och hon gick bort för snart ett år sedan.

    Jag var väl i stort sett helt förstörd i början av mammas sjukdom, men så småningen kommer vardagen och man går vidare, särskillt när man har egna barn. Men det är jobbigt som anhörig till en svårt cancersjuk, varje hostning, varje ny värk, varje röntgen eller blodprov vet man kan leda till att de hittar fler spridningar.

    Hoppas att jag inte gjort dig mer deppig nu! Det jag egentligen ville säga var väl att även med spridd cancer kan man få många fina ljusa stunder ihop. Hoppas att din mammas cancer stannar upp under lång tid.

  • Ulle73

    Jag har ingen erfarenhet av just bröstcancer men har själv malignt melanom. Spridd med metastaser i huden och på lungorna. 


    Miste även min pappa i samma sjukdom 2004. Han fick också metastaser på ryggen, lungorna, levern m.m. De svarade bra på cellgiften, men till slut så fick han fullt med metastaser på hjärnan och då gick han bort tyvärr.
Svar på tråden mamma har spridd bröstcancer till skelett och lever....vet inte hur jag ska orka..söker fler i samma situation