Pojke vill ha en klänning

Våra barn fyllde år nu i torsdags. (sonen 4 och dottern 2) Sonen hade önskat sig en knallrosa prinsessklänning från HM som han hittafe när vi var där. Han ville att lillasyster också skulle ha en men hon blev skogstokig när han kom nära med den i butiken, och skrek NEEEJ och viftade med armarna. Hon blev däremot helt "fnoskig" över en blå munktröja.

Så när födelsedagen kom, så fick sonen sin rosa prinsessklänning och dottern sin blå munktröja. Två stycken mycket lyckliga barn.

Förklara gärna på viket sätt du tror att ett klädesplagg påverkar stämbandens utveckling..........

Jag hade en söt liten turkos klänning som jag gillade att springa omkring i (till min pappas fasa) och utvecklades utan problem till en helt vanlig kille utan gäll och tjejig röst.

Jag tror att om man är trygg i sig själv och inte sätter stämplar baserade på invanda mönster och könsroller så är det inga problem att låta sina barn klä sig i de färger, material eller klädtyper som de vill. Jag VET att min son är en pojke och att han vill ha en rosa klänning gör honom inte mindre till en pojke. Det gör honom bara en gladare pojke som fick den födelsedagspresent han önskade sig. Likaså min lilla dotter som INTE fick en klänning, utan en blå munktröja.

Mycket verkar hos många (män) bottna i någon form av homofobi eller ialla fall en "jag har ingenting emot bögar så länge dom inte kommer nära mig" attityd.

Jag tror inte att färgval eller intressen skapar en sexuell läggning.
Och om mina barn visar sig vara homo- bi- transsexuella, queer eller transvestiter så ser jag inga hinder eller problem med det och jag kan sova lugnt i vetskapen om att det inte är någonting som jag på något sätt skapat.

Dom är mina barn och jag älskar dom. Och vill dom ha klänning så får dom det.

Men visst vet du att man inte kan bli hjärntvättad till en viss läggning? Man föds med den och oavsett om man har rosa och glitter med volang eller svart med nitar och läder så förändras inte vem man blir kär i.

Tack så mycket. Jag är själv utomordentligt nöjd med mitt sätt att resonera. ;)

Och angående ditt inlägg lite högre upp:Det är ju det som ÄR genustänk. Att låta alla barn ha det som dom tycker om.

Många verkar blanda till det här med genus och tycker att det innebär att barnen tvunget skall ha det som rent stereotypt förknippas med det andra könet eller så skall de alla ha gröna, bruna eller vita kläder som inte förknippas med ett kön.

Barn och ungdomar skall kunna känna att de kan ha vilken färg på kläderna de vill eller vilka fritidsintressen de vill, utan att "vi andra" skall dömma och säga att det är fel.

Jag åker med mina polare på IKEA och kollar på både möbler eller gardiner. Var där för ett tag sedan med min pappa. Han skulle handla lite nya möbler och vi gick omkring och diskuterade färgsättningar och teman i olika rum. Jag förstår inte riktigt vad genetik har med intressen och smak att göra.
Jag vet att jag är en man. Min pappa vet att han är en man. Vi blir inte mindre mannliga om vi tycker om att ha det snyggt hemma och själva vill ha ett finger med i det.
Och min son är en pojke oavsett vad han har på sig. ;)