Spec mödravård?

Hej! Jag är ny här så jag är inte så van vid upplägget på forumet ännu. Men jag ska göra så gott jag kan och hoppas att det här syns som det ska!

Jag har en son född förra året. Han kom i vecka 36+2. Det blev en väldig chock för mig som ställt in mig på att gå över tiden. Visserligen kom han "bara" en vecka för tidigt men tyvärr klarade han sig inte lika bra som bebisar som föds i den veckan brukar göra.

Allt börjar väl med första ultraljudet då jag blev flyttade två veckor bakåt. Egentligen en omöjligthet för då skulle jag typ testat positivt innan jag blev gravid. ;) Pga den flytten fick vi ett tillväxtultraljud i vecka 29. Han visade sig då vara liten för sin ålder, men inom felmarginalen på +/- 20%. Min mage var också hela tiden liten. Några veckor senare slutade jag känna rörelser i magen. Vi fick komma in på koll och bebisen var väldigt lugn i magen, men hjärtat slog och allt såg normalt ut på ultraljudet. Dock hade mitt SF-mått inte vuxit alls de senaste veckorna. Läkaren ville avvakta tills min tid hos BM några dagar senare, men om måttet inte vuxit då heller skulle det bli ett till UL. Hos BM så hade måttet inte vuxit men hon ville vänta en dryg vecka till nästa tid hos henne och hade magen inte vuxit DÅ, ja då skulle det bli ett till tillväxt-UL. Min son hann dock födas innan dess, efter en plötsligt vattenavgång.

Förlossningen var toppen, helt underbar. Likaså var min son, även om vi genast blev informerade om en medfödd missbildning. Ganska lindrig men ändå. Det tog vi dock med ro, vi vara bara glad at han var där. Han vägde 2,6 kilo och var alltså liten för sin ålder. Han blev läkarkollad och godkänd (förutom missbildningen). Vid tre timmars ålder gick allt fel. :/ Hans lungor orkade inte mer och han fick inte i sig syre. Det var jag somm höll honom när jag upptäckte att han var mörkt, mörkt blå i ansiktet. Sen gick allt snabbt. Mitt livs värsta upplevelse, jag trodde att han skulle dö eller att han redan var död. :(

För att göra en lång historia kort så sa läkarna på neonatalen att mer än 95% av de som föds i v36 mår utmärkt. Men vår son gjorde inte det. Han var för liten. Hans lungor var väldigt outvecklade och han fick ligga på neonatalen, med CPAP, syrgas, sondmatning osv. Ja ni här inne vet ju! Tiden på neo blev dock relativt kort, först sa de en månad men till slut fick vi åka hem efter 8 dagar. Samtidigt som vi skickades hem fick vi även veta att han ev hade ett hjärtfel, då han hade blåsljud på hjärtat.

Idag är han frisk, ingen bjässe direkt men helt normal. Han har gått på flera undersökningar för hjärtat men är nu klar med det, allt är fint. Missbildningen ska han opereras för i vår. Nu är det så att vi vill ha ett syskon och jag väntar på att mensen ska komma (eller helst inte!) vilken dag som helst. Jag är inte rädd för att föda, det skulle jag kunna göra imorgon om så var fallet. Men jag är livrädd för en till sjuk bebis.
Kortfattat oroar jag mig för:
1: Ännu ett barn med missbildning, även fast missbildningen är i lindrig form (finns allvarliga former också) och går att opereras.
2: Föda förtidigt igen överhuvudtaget.
3: Att magen och bebisen inte ska växa okej. Med min son blev jag ju dels flyttad fast det inte borde vara möjligt, dvs han var nog för liten redan då. Dels var han ju sämre utvecklad än han borde varit när han väl kom, både i storlek och i organens mognad (hjärta, lungor). Kan tillägga att när barnmorskorna såg min moderkaka efter sonens förlossning så sa de att de jobbat många år men aldrig sett något liknande. Den var inte rund eller oval, den var lång och smal - typ som en platt falukorv, fast inte rundad utan som ett långt, brett streck.

Jag känner redan nu att om/när jag blir gravid så kommer det bli en lång och jobbig resa mentalt. Tror ni jag kommer få möjlighet till extra koller? Kanske rentutav gå hos special mödravården? Hur vet man det i så fall? Vore tacksam för svar, även om det ligger i framtiden (fast jag hoppas att jag är gravid redan nu) så oroar jag mig redan för att få en bebis med liknande problem som min son, men som kanske har otur och inte tur som han hade.

spigg

Äldre 15 Apr 21:01

#4

Artax: Tack för ditt svar. Jag ska absolut kontakta en barnmorska men helt ärligt känns det lite fånigt att göra det innan jag är gravid. Men så fort jag fått ett plus på stickan så! Är inte helt nöjd med den MVC jag hade med sonen så jag ska försöka hitta en ny, som förhoppningsvis har lite bättre koll på sina patienter.

Maaaaa: Hej! Vilken jobbig upplevelse ni varit med om, hoppas din dotter mår helt bra idag. På ett sätt tycker jag det låter skönt att som du ha fått veta varför det blev som det blev, och därmed redan nu veta att du kommer bli extra kollad. Jag har ingen aning om vad som låg bakom alla min sons problem. De tog en massa prover på både honom och mig, men allt var normalt så det får förbli ett mysterium helt enkelt, varför han kom tidigt och varför han var liten.

Jag hoppas de kommer göra något extra koll på mig, om inte annat så för att vara snälla och lugna mig lite. Jag vet ju att jag kommer vara orolig. Jag ska följa era råd och kontakta en barnmorska så snart jag vet att jag är gravid, så jag tidigt kan veta hur det kommer se ut under resten av graviditeten. Det är alltid skönt att kunna förbereda sig som du säger. Tack för ditt svar!

epc04: Intressant att du fick bättre behandling hos vanlig bm! Det är inte så att jag känner att jag absolut vill gå hos spec. mödravården. Men men den MVC jag hade så var min BM ofta sjuk och jag tror jag gick hos fem olika stycken, så det var ingen som hade övergripande koll och olika som tog SF-måtten. Detta gjorde ju att de inte märkte att jag mådde dåligt (var även sjukskriven i slutet av graviditeten, glömde nämna detta) och att de inte märkte att magen inte växte som den skulle. Nästa gång vill jag gå hos någon som verkligen kan ha koll på mig och vet hur jag mår och hur bebisen mår.

Det är konstigt det där med att bli flyttad, ingen trodde mig riktigt men vi hade bara sex vid ett tillfälle den månader (jag var bortrest själv resten av tiden) så det var fysiskt omöjligt att han skulle blivit tillverkad den dag ultraljudet visade. I efterhand borde man ju redan då anat lite oråd, men det var det ingen som gjorde tyvärr. Tack för era svar och stöd, det känns lite bättre nu, jag ska definitivt inte vänta med att kontakta en barnmorska. Vi får väl se efter helgen, om det kanske är dags redan då. ;)

spigg

Äldre 18 Apr 21:12

#9

Strumpan 78: Tack! Du kanske har rätt i att bm inte skulle tycka det var konstigt, de brukar ju tycka att allt är normalt. ;) Jag känner mig bara lite vidskeplig och vill inte ringa nu och så kanske det inte blir aktuellt på jättelänge. Fånigt, jag vet... Det känns som att det inte spelar så stor roll var jag går, bara de kan vara lyhörda inför den oro jag gissar att jag kommer känna, att de har kontinuerlig koll på mig och att jag får iaf ett tillväxtultraljud. Skönt att höra att du gjort upp en plan redan nu, då är det inte bara jag som tänker långsiktigt!

Kazeer: Oj! Vad du varit med om, hoppas allt gick bra i slutändan men det låter ju så. Vad har du för förtroende för MVC nu då, efter att de inte tog din oro på allvar? Jag är i vanliga fall inte rädd för att säga ifrån men när det gäller graviditeten vet jag att jag kommer vara så rädd och orolig att det någon finns risk för att jag inte orkar stå på mig. Jag vill verkligen hitta en BM som kan lyssna och stötta. Tack för tipset om att beställa journalerna, det ska jag spara och ta till ifall jag upplever att de inte lyssnar på mig. Tack för ditt svar också, jag uppskattar det verkligen.

spigg

Äldre 22 Apr 14:17

#14

Tusen tack för alla bra och peppande svar jag fått av er. Faktum är att det känns bättre redan nu, när jag vet att andra i liknande sits känt så som jag känner och att många av er fått lite extra stöd. Ska definitivt efterfråga det så om/när jag lyckas bli gravid igen! Spännande!

Spec mödravård?

INNEHÅLL