Att vara i fas i relationen
Hej!
Jag undrar hur ni andra har haft det vad gäller hur väl synkade ni har varit i er parrelation när det handlar om adoption och hela processsen med ofrivillig barnlöshet.
Det känns som om sambon (snart maken) och jag är på olika platser när det handlar om funderingar kring att hoppas på att få barn.
Han har svårt att släppa tanken på att IVF skulle kunna vara något för oss, trots att han vet att min sinande äggreserv gör att vi inte är IVF-kandidater. För honom har det tagit mycket längre tid att först vänja sig vid tanken på att vi ska försöka få barn, sedan tanken att vi inte kan få biologiska barn. Men så hänger han ju inte här heller... 
Nu försöker han ta till sig tanken på adoption, men det går också långsamt.
Någon som känner igen detta? Hur gjorde ni i så fall för att komma i "fas"?
(Vi ska börja föräldrutbildningen om ett par veckor.)
