Lamotrigin

oj, har du mått illa så länge, är det värt det då?

NEEJ inget illamående... Jag har dock mer eller mindre mått illa sen jag var 13 år, min ångest/oro har det symtomet och magkatarr till och från... Är det värt det tycker du? Äter du dem för Bi eller Ep?Allt började 2001 med en panikattack på t-banan. Fick 10 samtal på öppenpsyk. samt sjukskrivning 12 veckor. Lämnades med info: det är panikångest, många har det,det kommer gå över. Mådde hyffsat och dåligt i perioder och nådde botten feb 2003, blev inlagd på psyk, tester gjordes, diagnoser bla borderline, depression, Gad, panikångest, ptsd. Har sedan dess varit sjukskriven och pendlat från djup depression till ett normalläge i nedstämdhet. Blir uppåt av ssri och utveclade anorexi. Har idag ingen ätstörning, men är nedstämd, har massor med ångest, agorafobi och ocd. Har jättejobbigt i sociala sammanhang och klarar nästan inte av att åka kollektivt. Ingen i släkten har psykiatriska sjukdomar, jag tror skörrhet tillsammans med mycket narkotikamissbruk gav mig detta för efter juli 2001 då jag tvärt la av själv har dessa "problem" plågat mig.

Tyvärr ger tabletterna mig dödsångest, vilket jag inte haft sedan 2003...

Som sagt plågas till och från av tillvaron, min dotter på snart 2½ är helt klart mitt ljus i mörkret. Innan henne när jag var nere i en depression ville jag dö, försökte döda mig själv och hade självskadebeteende, nu vill jag inte dö men upplever ibland övermäktiga känslor om att vilja dö, vilket känns så sorgligt och jobbigt när livet har en del goda sidor nuför tiden.. och jag vet att jag kommer aldrig ta livet av mig!!!!

Så thats me, plågas mest av isolering från sociala aktiviter, att inte kunna vara så spontan med min dotter/sambo och att kunna träffa mina vänner (måste åka kommunalt för att se dem)...

Hur ser ditt liv ser/sett ut?

Jag fick faktiskt inga biverkningar alls under upptrappningen.

Var bara positivt, och mitt humör stabiliserades lustigt fort.

Men din läkare ska ju följa upp din upptrappning, och det ska gå ordnat till.

När du skriver dödsångest, innebär det att du vill dö då eller tvärtom? (jag är nämligen livrädd för att dö (sitter och kollar upp om det finns liv efter döden ifall jag dör snart..)

min ångest startade nog redan i tonåren. Började med att jag kollade hjärtat hela tiden, var rädd att det skulle sluta slå och att jag fått tumörer i hjärnan. tror att jag var runt 16 år kanske.. (är 27 idag) fick ingen hjälp då förutom samtal på bup som inte gav spec mkt. och en magnetröntgen på hjärnan.

Efter det använde jag mycket alkohol för att döva mina känslor och mådde enligt mig själv rätt bra då. men när jag var runt 21 år så fick jag en riktig panikattack när jag åkte tåg till jobbet, efter det  gick jag inte ut längre. (hade tvångstankar, var livrädd för det mesta)  Mobila teamet kom med ssri och sömntabletter fick remiss till läkare på vc (diagnos panikångest)  som remissa vidare till öppenvården där jag fick en kurator. gick där ett tag och åt min medicin, mådde väl rätt bra igen tills jag slutade med medicinen och allt började om igen.. (fick diagnosen gad)

sen blev jag gravid, har mått rätt bra under grav utan medicin osv. men efter fl bröt allt ut och blev värre än någonsin.
Nu sitter jag och är konstant spänd i kroppen pga av stress, dåligt samvete, ev sjukdomar jag har ms, cancer, dödsångest osv)
enligt min läkare beror allt detta på att jag är bipolär och allt kommer försvinna med denna medicin (får ju hoppas det fast jag har mina tvivel)

Har lixom inte tid att må dåligt, då jag har så mycket annat jag måste göra.

Har alltid haft en låg självkänsla och anser mig mindre värd än alla andra trots att jag vet att det inte är så eg.
Hur kom det sig att du började med droger? själv var jag så rädd för vad droger kunde ställa till med i mitt psyke..
åker inte heller kollektivt längre. vad har du för ocd?

 

Skönt att få kontakt med någon som nästan delar samma helvete och problem!

Min dödsångest är att jag ska dö, att hjärtat ska sluta slå. Ligger och känner på min puls på kvällen i timmar, jag vet att pulsen går ner när man slappnar av och går ner i varv och min vilopuls är ca 55. Jag tycker det är läskigt och jag vet att jag trycker hårdare pga oron och då känns inte pulsen lika starkt... Men jag kan ändå inte slå ifrån mig att jag har rädsaln och känslan att jag ska dö, mitt hjärta kommer sluta slå... Jag tror det bottnar i många snedtändningar på XTC i ungdommen, för då låg jag första timmen av ruset och tog min puls...

Jag började med alkohol vid 12 års ålder och hasch året senare, jag drack mycket i perioder fram tills 19 års ålder, rökte lite hasch och tog xtc ibland, vid 19 års ålder pga olika situationer i mitt liv började jag ta amfetamin och missbrukade detta hårt hela tiden + xtc på helger i ca 2 år sen lade jag abrupt av själv för jag blev lite knäpp på slutet.

Anledningen till detta är troligtvis att jag vid 12 års ålder började få minnesbilder från de sexuella övergrepp jag utsattes för som barn, och sedan dess tror jag att jag flydde från det smärtsamma tills jag juli 2001 inte orkade fly längre och verkligheten hann ikapp. Jag är helt säker att drogerna har orsakat min bipolaritet, och det gör ont i själen!

Jag var väldigt stökig som barn/ungdom. Med i gäng, slogs oprovocerat.. en tjej som mådde dåligt helt enkelt.... Självkänslan idag är ganska god ändå fast jag tvivlar på mig själv ibland.

Min OCD är av kontrolltyp, kollar elprodukter för att det inte ska börja brinna, spisen är värsta, dörren också, är bakterirädd också men bara för magsjuka (emetofob som sagt) ingen hypokondri tack och lov.

Hur ter sig din OCD? Äter du några andra mediciner?

vet inte riktigt om mina tvångshandlingar kan räknas som ocd, har ett väldigt kontrollbehov när det gäller städning tex, får inte sätta mig ner vid datan/teven tex innan jag har städat överallt, inga odiskade nappflaskor tex. småsaker som egentligen är helt oviktiga. Nu när jag inte har den möjligheten då jag min son måste komma i första hand, så lider jag något enormt över stressen att inte få plocka.. några hundar hemma oxå, så det är aldrig riktigt rent och ett pågående projekt med tanke på all den skit dom drar in ;) (kontrollbehov över att ingen ska råka se att det är smutsigt osv, vad ska de tänka då.., som att nån eg skulle bry sig om grus i hallen tex, sitter bara i min skalle)
jobbigt detta med hjärtat, kan få precis när jag ska somna in som ett ryck, typ nu dör jag. då blir jag med ens klarvaken och kan inte somna om på många timmar.
ligger oxå och kollar hjärtslag. När min ångest blir som starkast börjar jag domna i händer, fötter och ansikte, sen sitter det i ett bra tag.
Var oxå stökig som liten, egentligen väldigt blyg men när alkoholen gick in.. struntade i skolan var ute på nätterna osv.
blev sexuellt utnyttjad av en granne till oss, tror jag var runt 10 kanske.. har idag fortf dåligt samvete över att jag fortsatte gå dit ändå. skäms ngt fruktansvärt. tror jag ville ha någon typ av fadersfigur då min egen pappa inte var mkt att hänga i granen.

De enda medicinerna jag äter är atarax som lugnande just nu, fick imovane förut, men det slutade med att jag tog dessa även på dagen för all ångest försvann då.
vad har du för bipolaritet?
går du och pratar med någon? starkt att sluta med drogerna själv.

Jadu, bra fråga! I början fattade jag inte att det berodde på just medicinerna men när ja insåg det så var jag redan så van och jag vill inte sluta med dom för jag mår så himla bra psykiskt. Jag mår hellre lite illa än att må så psykiskt dåligt som jag gjorde innan.

Jancell- hur mår du? har du trappat upp medicinen ännu?
Fick en teori om att eftersom du absolut inte vill må illa, så är det den biverkningen du får.
Det värsta jag vet är att känna yrsel, det är väl därför jag känner mig ostadig just nu trots att jag bara ökat till 25 mg ännu.
bara en tanke..

hoppas det är bra!

Svarar så fort jag mår bättre jag mår just nu som en maginfluensa så jag vilar så mkt jag kan när barnet är på dagis, återkommer troligen i normalt skick imorgon, har mått magsjukt sedan i söndags efter upptrappningen

Jag åt den och jag hade en lång upptrappning men så fort jag kom upp i 100mg så fick jag ont i lederna. Kunde vara Lamotriginet som orsakade det sa min läkare. Och för att jag haft problem tidigare med lederna.

Sen la vi det åt sidan i kanske 5 månader och när jag fick min diagnos bipolär och adhd så sa utredarna att jag skulle få bukt med min bipolära del först innan medicin för adhd sattes in. Vi testade då att börja med Lamotrigin igen för att ge det ett försök till. Det började att klia över hela min kropp redan vid 50mg så vi slutade med den.

Efter min absolut första tablett så fick jag ont i huvuet och illamående men det gick över ganska snabbt.