Anders Eklund får permission...

Det är enormt enkelt att hamna fel i livet. De flesta som sitter inne är inte onda människor, de är inte monster, de är inte omänskliga. De blir seriöst illaberörd och ledsen när jag läser denna dehumanisering. För jag vet vart sådant leder. De finns de i häktet som har gjort avskyvärda saker, brott vi läser som i medierna, dessa människor är de specifikt svåra fallen. Det är inte självklart att de kan rehabiliteras och de kommer sitta i häktet så länge de anses vara en fara för samhället. Om det så blir hela deras liv. Med det är långt, lång, ifrån alla intagna som är så illa däran. De flesta är helt normala människor som en gång precis som du och jag hade drömmar och förhoppningar. Vissa ville bli brandmän och rädda folk. Andras största önskan var att bli läkare. Men deras familjeförhållanden är kanske svåra, pappa är aldrig hemma och mamma är alltid ledsen. En dag när du är berusad hamnar du i bråk med en annan person över något trivialt, bråket eskalerar och du tar tag i en lampa för att slå honom i huvudet. lampan hamnar så fel en lampa kan hamna och han dör av kraftig hjärnblödning. Alla dina drömmar försvinner där. Ditt mänskliga värde försvinner där. Och du är bara 24.