Borderline - orsaker?

Min uppväxt var svår. Vi var en kärnfamilj. Jag sökte uppmärksamhet hos min far men han stötte bara bort mig. Under alla år. Han tittade inte ens på mig utan nonchalerade mig. De gånger jag fick ögonkontakt var när han skrek åt mig. Jag behövde både närkontakt o kärlek men blev undanknuffad och utfryst. Ibland o ofta låtsades han att han inte hörde mig när jag försökte fråga honom ngt-han tittade bort o var tyst. Min mamma: hon blev sjuk när jag föddes. Jag var rädd, fast mer än rädd. Skräck o mkt stor ångest. Hon tyckte om att plåga mig o mina syskon psykiskt o fysiskt. Min mamma var mkt sjuk under vår uppväxt. Jag levde ett dubbeliv o tog på mig en glad mask, men fungerade inte socialt i skolan. Jag var också jätterädd att någon skulle komma på, att min mamma var "tokig". Vid några tillfällen under min barndom hamnade jag i chock. Pappa ställde då mig i duschen med iskallt vatten o sedan bar mamma o pappa mig till köket där de hade en stark lampa o lös med den i mina ögon för att se om mina pupiller skulle reagera o om chocken släppt. Min pappa ville aldrig ha mig, han favoriserade mina äldre syskon för min mamma var frisk tills dess jag föddes. Jag har nu rätt svår Borderline. Och tror det är på grund av min barndom. Min högsta önskan är att inte bli lämnad eller sviken eller lurad eller bortknuffad. Jag är mkt misstänksam i en relation. Jag skadar inte mig själv o har aldrig gjort det. Jag har levt ensam i många år för att jag inte klarar relationer. Har inga bästa kompisar heller. Jag har kvar min "mask" och omgivningen tror att jag är en helt normal person utan sorg eller annat, men inuti är jag kaos. Jag är snäll o aldrig ngt annat.