Bara enäggstvillingar är riktiga tvillingar!

har märkt av i mammagruppen jag går att dom alla tycker jag har det såååå lätt eftersom mina barn sover hela nätterna utan att äta eller vakna!-Vad vi avundas dig! säger dom, önskar jag hade det så lätt!Nåja, det tog drygt 4månader av ingen sömn alls innan dom började sova hela nätterna och jag har trots allt 2! inte så att jag tycker det är så värst jobbigt, men klart man tänker att det hade varit så jäkla lätt med en nu! haha tänk att man kan slänga upp bebben på armen när man ska göra allt och barnet är ledsen, nu? njae inte riktigt så lätt, om båda är ledsna eller arga så kan jag möjligen sitte en stund med båda i knät men det är inte så himla lätt...En sak jag tror man lär sig snabbt med att ha tvillingar är att man blir inte riktigt lika pjoskig med dom kanske....eller så känner jag!Att det är okej om dom skriker en liten stund, världen går inte under...dom flesta mammorna jag känner som har en bebis får ju panik vid minsta lilla knyst från barnet!Jag tror minsan inte det är någon fara med barnen om dom får skrika lite ibland...eller roa sig själva! ..inte så att man låter dom skrika i all evighet men jag tror man blir lite motståndskraftigare! jag tycker verkligen inte om att höra dom skrika men är man upptagen så är man! jag menar om jag badar den ena eller byter blöja och grejar så KAN jag inte ta den andra samtidigt....

Sara & Lina, jag håller helt mer er!Jag kan tänka mig att de med ett barn kanske har det SKITJOBBIGT!Och de vet inget annat, man klagar ju över det den situationen man lever i och jag tycker att det är en självklarhet att de kan få klaga över sitt enda barn som är så jobbigt. MEN gör det fasen inte inför en tvillingmamma! Det är lite samma sak när någon sitter och tycker synd om sig själv för att de legat 2 dagar på BB, och jag varit där 12 veckor ( inte på bb, men Neonatalen ) och hade dödsjuka barn. Haha, jag menar nu inte att ingen ska få klaga. Men vissa borde nog tänka på hur, vad och vem man klagar hos..

Har funderat en hel del över det här med "riktiga" tvillingar och jag har kommit fram till följande: Det är otroligt förmätet att hävda att tvåäggstvillingar och ivf-tvillingar inte är riktigt riktiga tvillingar för det spelar ju faktiskt ingen roll hur dom har kommit till för dom har fortfarande delat hela upplevelsen av att växa tillsammans i magen och sen utvecklas jämte någon annan som är precis lika gammal som en själv. Det är att VARA tvillingar. När människor ifrågasätter hur ens tvillingar blivit till och vilken äggighet dom har så är det ju att ifrågasätta deras tvillingskap som är så äkta och verkligt oberoende av tillkomst och äggighet. Hur tänker ni?Ha ha ha, för att folk har klagat till er på sina enlingar, det är absurt ha ha ha. Vet ni vad jag fick höra en gång när dom var kanske två månader, "vad skönt det måste vara att ha två stycken, dom är ju mycket lugnare när dom är två för att dom har varandra" (detta under en riktigt KNÖLIG period då jag fick släpa runt på dom i tvillingbärselen i dagarna i ända för annars SKREK dom så att kristallglasen sprack) vad svarar man på det?