• Anonym

    narcissist

    Känner så väl igen mig. Har vetat det länge men stoppat huvudet i sanden och försökt förtränga...tänkt att utbrotten bara varit nåt tillfälligt, berott på ditt eller datt. Vet nu innerst inne att det aldrig kommer att förändras, men det är så svårt. Hoppas fortarande...

  • Anonym

    Hej
    Jag är ihop med en narcissist... det var så underbart i början och jag trodde jag hade funnit min själsfrände.
    Men när jag började ifrågasätta hans beteenden som varför jag skulle betala räkningar och tyckte han kunde låte bli att dricka så mycket när han var pank och lånade pengar som han aldrig lämnade tillbaka etc, blev det ett helvetes liv...!
    Mina vänner och familj vill itne hälsa på för han är så irritabel...
    Flyttar isär i helgen. Han ställer till med sådant helvete så jag klarar inte ens att göra slut. Han vägrar acceptera det... och kräver att vi skall fortsätta försöka...
    Snacka om att inte lyssna på andras behov...
    Nåväl, jag säger bara. FLYTTA!!!
    Jag är 36 år och trodde vi skulle starta familj. Men nu är jag hellre utan barn än har barn med denna man som bara trycker ned mig... tufft men sant.

  • Anonym

    japp, helt enig!
    Blir du totalt nedkörd, sliten deprimerad och saknar livsglädje på grund av din relaition under en längre tid. Dra!! Mannen behöver inte ha någon diagnos för det. Och om man som i mitt fall ber mannen att han borde söka hjälp mot sin tomhetskänsla och självdestruktivitet, bara får till svar att det är jag som borde ha hjälp... ja då finns det ju inget hopp överhuvudtaget menar jag. För de lägger ju alltid skulden på omgivningen och aldrig på sig själva.

    Jag längtar så efter att bli fri från det här och få lägga energi på mig själv och de som faktiskt bygger upp mig istället för att fjäska för en empatislös och egoistisk idiot....!!!!

    Sorry, men ni som varit utsatta för en narcissist kan nog känna igen sig i irriationen...eller??

  • Anonym

    Från en som drog.Blev inte bättre för det.Har blivit förföljd i form av hot och utpressning i ett år nu.
    Ingen gör något åt saken trots att anmälan efter anmälan läggs in.
    Så, har du inte varit där, döm inte.

  • Anonym
    Zaria skrev 2010-07-26 15:03:20 följande:
    Instämmer, börjar bli rätt tjatigt med amatörpsykologer som hittar en diagnos på nätet och sedan sätter en egen diagnos på kreti och pleti utefter det.
    Skulle inte vilja kalla det "kleti och pleti" när det handlar om  ens egen man som man levt med i flera år.
    Ni två har förmodligen aldrig varit i en misshandelsrelation för då skulle ni inte uttala er på det sätt ni gör.

    Visst, man inte säga att folk är narcissister/psykopater hur som helst. Men efter ett tag börjar man desperat leta på anledningar till varför person i fråga betér sig på ett sätt som för en själv är helt orimligt och svårt att ta in.
    Det kan vara ett första steg ut ur skiten. Så istället för att skriva nedlåtande så hylla istället.
    Kanske kan dessa kvinnor snart få det liv de förtjänar.

    Det är också väääldigt tjatigt med folk som saknar empati och förmåga att sätta sig in i andras situation.
  • Anonym

    Jag levde i tretton år med en man med som jag senare insåg hade narcissistiska drag. Faktum är att jag i efterhand håller med om "puss" krassa "är man inte lycklig i relationen så drar man. /.../ är han inte en bra man, välj en bättre då. skit samma vad det beror på. Jag vände ut och in på mig med olika förhållningssätt under våra år och separerade (smet, rent ut sagt, och höll mig borta, då jag visste att han kunde snacka omkull mig som han gjort förr, mot mitt bättre vetande och trots att jag visste att han höll harem om han fick en chans och inbillade dem han vänsrade med också att hon var kvinnan i hans hjärta varpå han grät och bad de gånger jag fick nog). Jag stod ut med att vara totalt avhängig hans hugskott och att jag till slut bröt upp var inte egentligen för att han var som han var utan när jag insåg att jag inte gillade den person jag *själv* blivit i relationen.

    Man *kan* inte ändra på folk, det kan bara de själva göra. Och då talar jag "normala" människor. Narcissister har vad jag förstår dålig (obefintlig?) prognos att kunna ändra sig.

    Så jag fortsätter på den krassa linjen: Vad du har är vad du får, oavsett vad du säger eller göra. Kan du acceptera det med glatt hjärta, och utan att hemmavarande barn blir lidande, stanna då. Annars dra.

  • Anonym
    Anonym (hmm) skrev 2010-07-28 01:27:39 följande:
    Låter som min snart 21 åriga dotter......Hon är otroligt krävande.....Orkar faktiskt inte med henne längre...
    Beteendet är dock i viss mån normalt för tonåringar, en anledning till att diagnosen, liksom borderlinedito, inte sätts förrän i vuxen ålder  Förhoppningsvis är hon bara sent utvecklad (och bortskämd?).
  • Anonym

    Hej, oj vad jag känner igen mig...min man är utpräglat så mycket som ovan. Men något säger mig att jag måste påbörja en relation i största hemlighet(o hoppas innerligt att han inte upptäcker) och ge mig det liv jag förtjänar av ömhet och omtanke kärlek,  istället för att "kränka" honom med en separation. Narcissister som kränkta är ännu värre än när man är i deras "händer" och spelar deras spel.

  • Anonym
    Anonym skrev 2012-03-05 11:22:53 följande:
    Hej, oj vad jag känner igen mig...min man är utpräglat så mycket som ovan. Men något säger mig att jag måste påbörja en relation i största hemlighet(o hoppas innerligt att han inte upptäcker) och ge mig det liv jag förtjänar av ömhet och omtanke kärlek,  istället för att "kränka" honom med en separation. Narcissister som kränkta är ännu värre än när man är i deras "händer" och spelar deras spel.
    Hej, vill gärna prata med dig för du och jag är i samma sits. Jag har levt med en man i 18 år och nu när han på detta har en 40-årskris har otrohetsinslaget kommit (narcissister är ofta otrogna eftersom det är ett sätt att bibehålla bilden av dem som åtrådda och beundrade...). Det blev för mycket....(!)  och jag tänker, eftersom han kan bli hotfull i bland och säga "är du inte med mg är du emot mig" och visa obehagliga sidor när man nämner separation, så har jag sökt mig, säkert instinktivt, till hans motsats, en manlig bekant som jag tycker om (och skulle kunna tänka mig ett förhållande med), främst just nu för att bara få känna mig hel och få distans till denna störda man jag levt med. Jag har onda aningar om hur mitt liv skulle bli om jag började en separation på allvar.....inga bra vibbar där. Måste tänka klokt i överlevnadsstrategin så jag tror på "i hemlighet" (i alla fall till en början )....
  • Anonym

    Mitt ex verkar vara en sån där typ när jag tänker. Han ville bli sambo när han var med på dejt sidor?! Han verkar inte ha förstått att man blir sårad när han letade efter en seriös trogen tjej. Jag var väldigt ledsen över det och gnällde på honom för det. Han gjorde slut på ett sms efter ett år? För att jag gnällde på honom? Vi gjorde slut och vart ihop med ett annat ex och sa till henne att vi aldrig hade varit ihop och ändå så raggade han mig när dom var ihop? Men det tog slut för han var otrogen. Skriver mera sen från datorn, skriver ifrån mobilen.

Svar på tråden narcissist