Till er som skriver pga av...

Igår såg jag en tråd om "hörseskydd" *fnissar* Sedan undrar jag varför man skriver "på så sätt" sÄtt????

det heter "på så sätt" eller "på så vis"..... jag tror att personen tror att det ska vara sett... men det handlar inte om att "se" något utan att något är på ett visst sätt/vis...

Det är också hemskt många som tror det heter "påslakaRn"

Du menar att folk uttalar det lakarn?

ligger helt klart något i det.. MEN det är också så att med den nya läroplanen så ska vi (jag var tidigare svensklärare) uppmuntra skrivandet som sådant och därför inte lägga lika mycket krut på att rätta felstavade ord. Man menar att en elev som försöker skriva en uppsats men får tillbaka den med massa röda bockar blir hämmad och inte vågar skriva?!!??!?! Är det bättre undrar jag då att man som vuxen inte kan skriva ett CV utan underliga stavningar?? Man blir faktiskt väldigt snabt bortsorterad när man söker jobb om man inte kan stava eftersom det sänder signaler till rekryteraren att man inte bryr sig så pass att man ser till att rättstava (är ju en diskussion i sig om det är viktigt att kunna stava rätt när man tex sitter i kassan på ICA iofs) Jag tycker ärligt talat det är pinsamt hur dåligt vi svenska vuxna stavar och samtidigt gapar vi om att invandrare måste lära sig svenska innan de får stanna här, jag kan upplysa er om att invandrare över lag iaf skriver bättre än vi svenskar, sen att de bryter när de snackar är en annan sak. Så kan man ju undra varför vi lägger energi på detta, varför vi påpekar stavfel?? Ja det hör inte hemma i trådar där man skriver om annat, helt klart, men jag tycker det är ett tecken i tiden att vår stavning blir sämre och sämre allt eftersom vi använder internet mer och kommunicerar i verkligheten mindre o mindre och läser mindre och mindre (och med läsa menar jag "vettig" litteratur, inte skvallertidningar och bloggar)

Eldimi jag var straxt före 4 när jag lärde mig läsa och jag har också en naturlig fallenhet för språk, därför jag valde att bli språklärare men herregud vilka problem jag har haft för grammatiken, det mest grundläggande som ordklasser har fastnat men när man läser sen på högre nivå är det en djungel. Jag tenderar dessutom att bli sämre på språket iom studerandet av grammatik... det var riktigt jobbigt. Som lärare har jag varit tvungen att undervisa i grammatik men jag har kämpat väldigt hårt med att göra det övergripligt och roligt att lära sig och om man frågar mina fd elever så har många sagt att jag har lyckats med detta Är man duktig på grammatik har man lättare att lära sig andra språk sägs det, men grammatiken har bara rört till det för mig ha ha ha

vi är väldigt lika där.. engelskan har jag haft väldigt lätt för, men även där har det varit aha-upplevelser när jag sett ord i skrift, inte så mycket nuförtiden iofs. Mina styvbarn är amerikaner och den större är så impad av att jag kan så bra engelska för när de var i Sverige tyckte hon att alla lät skitroliga när de snackade (försökte snacka kanske) med henne.. jag pratar ändå ganska brittisk engelska. Andra språk har jag inte alls haft lika lätt för, jag förstår dem dock bra efter en kort period, men att själv prata eller läsa det har jag inte fått grepp om, har läst både tyska, ryska, franska och spanska men inte fått "häng" på det.. däremot var jag i Israel i två veckor och efter 4 dagars shoppande och fikande förstod jag helt plötsligt inte bara franska utan även lite hebreiska, för där var det inte en jävel som pratade engelska, jag hade större nytta av min knackiga ryska än engelskan där jag var.

Är du säker på att du lärde dig brittisk engelska??? Det är nämligen så att sedan  50-talet har vi i svenska skolor inte lärt ut varken brittisk eller amerikansk engelska utan en "påhittad" dialekt som har brittiska inslag. När jag läste engelska för lärare på universitetet förklarade vår föreläsare att det är därför som folk i USA och Storbritanien skrattar lite åt svenskar när vi pratar engelska, för vi har kanske fått femmor (MVG) i betyg men det spelar ändå ingen roll för vår engelska är "hittepå" däremot har vi som gått i skolan på 60-, 70- och till stor del även på 80-talet en mycket större fallenhet att falla över i brittisk engelska när vi reser. Dagens ungdomar pratar mer amerikanska, dels pga av(sic!) att den amerikanska kulturen har sådant inflytande men också pga av(sic!) att vi som lär ut till större del tappat bort "hittepåengelskan"

Du har helt rätt, det var ingen äkta brittisk engelska men det var trots allt mer brittiskt än amerikanskt uttal. Hur man nu eg kan säga så med tanke på hur många dialekter som talas i UK. jag orkar inte googla så vad betyder (sic!)?