Barn med "extra allt!"

Här är en till!

Jag läste om detta när vår dotter på nu 4,5 år var mindre, High Spirited Children - Extra allt. Detta stämde in precis på dottern tyckte jag. Även den omskrivne Jesper Juul skriver om den här typen av barn - och då fick man lite mer konkreta tips hur man ska hantera dom.

Det blir liksom lite lättare när man läser sånt, för man inser då att det inte enbart beror på mig som förälder hur barnet är utan att de faktiskt har en egen personlighet också.

Hur är din son?

God morgon!

Min dotter har också alltid varit otroligt viljestark, upmmärksamhetskrävande och ett extremt behov av närhet till mig (men också min man). När hon var liten kunde ingen annan hålla i henne, då grät hon hysteriskt, och det höll på tills hon var kanske 2 år. Men samtidigt älskade hon när släkt och vänner kom och hälsade på eller vi kom till dom och hon fick all uppmärksamhet.

Hon ammade tills hon var 9 månader (då orkade inte jag vara en napp åt henne så vi slutade) och det var nästan konstant. Hon ammade säkert minst varannan timme de första 6 månaderna. Det märktes enorm skillnad när hennes lillebror kom för snart 1,5 år sedan - han åt med 2-4 timmars mellanrum, det var inga problem för honom att ta nappen mellan varven, andra fick hålla honom, han låg ofta nöjd i sin korg/på filt - mer nöjd liksom. Och det beror inte på att jag hade mindre tid med honom utan han var så. Det märktes redan på BB av både min man och mig.

Vår dotter har också varit tidig med att prata och kunnat prata jättebra med lite "svårare" ord. Lite "lill-gammal".

När hon blev tre år så blev hon också otroligt trotsig och guuud vilka konflikter det blev. Lite senare kom lillebror till världen och då eskalerade det och jag tyckte att det var fruktansvärda månader innan det la sig lite. När hon närmade sig 4 gick hon in i en mer lugn och harmonisk fas - men fortfarande med sin stenvilja och uppmärksamhetskrävande. Nu har det blivit lite mer "trots" igen och hon blir också så där arg så hon blir okontaktbar. Hur hanterar du din son när han blir så? Min dotter snyftar och hulkar efter ett tag att "mamma, jag kan inte lugna ner mig, hjälp mig att lugna ner mig". Hon skriker så högt och arg att öronen nästan går sönder. Hon slåss inte med rösten använder hon.

Jag tror att din son kommer anpassa sig på dagis, utbrotten kommer troligen inte alls vara i samma utsräckning som hemma. Vår dotter har aldrig visat den sidan på sitt dagism - förvånande kan man tycka då man kan ha det jättejobbigt vissa dagar med utbrott. Liksom din son så leker min dotter helst med äldre barn, eller vill vara med och umgås med vuxna. Men det har släppt lite den senaste tiden upplever jag. Hon verkar ha hittat två kompisar på dagis (ett år yngre än henne tror jag) och de leker bra enligt personalen. Sedan har vi en kompis som är ett år äldre här på gatan, och de två leker fint ihop. Ett av problemen i lekarna är att min dotter vill göra allt på sitt sätt, nu vet jag inte om det beror allmänt på åldern eller om det är så. Men hon kan bli jättetjurig om det inte blir som hon vill. Många tror nog att hon är bortskämd hemma, men vi låter henne inte alls få sin vilja igenom hela tiden.

Jo det beror på, hon har otrolígt stort tålamod när det gäller att sitta och pyssla med glitter, lim, färger, papper och pärlor, hon kan sitta i timmar och pilla och greja. Så har det varit sedan hon var liiiten. Hon har varit hur lätt som helst att ha med överallt, då man bara behövt sticka åt henne något litet att greja med. När hon fyllde 1 år fick hon sådana här maxipärlor och pärlplatta och det satt hon och plockade med, inget i munnen. Men när det gäller tålamod att orka cykla, sparkcykel eller skidor är det sämre. Men hon ger inte upp direkt men det går ganska snabbt innan hon ledsnar. Jag vet inte om det beror på att hon har astma och att hon blir trött och less fort för att hon verkligen inte orkar eller för att hon inte har tålamod att kämpa på. Kanske inte på samma vis som din son.

Min dotter är inte fysisk så jag tror att det är därför hon använder rösten otroligt mycket när hon blir arg och frustrerad. Hon har nog aldrig slagits, men så kan rösten spräcka glas så det blir fruktansvärt jobbigt. Ibland sätter jag faktiskt på mig öronskydd, annars står jag inte ut.

Utan att det ska låta fel och jag vet inte hur andra barn reagerar (för det är klart att alla reagerar men kanske mer eller mindre), jag har ju mest sonen på 1,5 att jämföra med när dottern var i den åldern. Men jag upplever att dottern är mycket känsligare för att bli kränkt, missförstådd och inte tagen på allvar. Så har det alltid varit och det ahr varit källan till många av konflikter. Liknande sådan situation som du beskrev på öppna förskolan. Sonen verkar inte alls bry sig på samma sätt, sen får man ju se hur det blir när han blir större även om jag inte tror att det blir på samma sätt somför syrran.

Men min dotter är också otroligt känslig när det gäller läskiga/sorliga saker. Hon blir jäääätteledsen när hon ser vanliga disney-filmer (som ju ofta innehåller sorgsna delar). Det enda hon kan titta på utan att hon blir ledsen eller rädd är Playhouse Disney Chanel. Helt fritt från allt läskigt och alla sorgsna händelser. Hur är din son?

Har du pratat med någon som BVC eller någon annan kunnig om hur du kan hantera situationer när han blir så där väldigt arg? Fast du skrev ju att du kan hantera det så det kanske inte är så stort problem för dig. Jag tror i alla fall att det kommer att gå bra på förskolan. Jag har jobbat några år inom förskolan och där var det så klart en del konflikter men de flesta barnen "uppförde sig" hela dagen, och sen kunde det vara som att vända på en hand när föräldrarna kom och hämtade. Samma sak med min dotter ibland.