Kan bara tända när det är nytt och spännande

Samma här, jag är "kåt" några ggr, sen måste jag komma iggr med smek för att få till det
ren psykologi som förstör för oss, skönt att vi är Två;)

Jag känner igen mig i dig. Jag är en experimentell människa med många olika erfarenheter i baggaget. Idag är jag gift sedan ett par år och vi har varit ett monogamt par i närmare 5 år. Ibland kan jag få panik när jag tänker på att jag aldrig ska ha sex med en ny, spännande partner igen. Aldrig få utforska en annan människa för första gången.

Mitt sätt att hantera det har blivit att jag onanerar ofta och fantiserar massor. Jag har sexfantastier om vänner, grannar, kollegor, kompisars partners etc. På så sätt kan jag egga min kropp till att bli mer lätt-tänd vilket funkar bra. Jag är ju fortfarande tänd på min man dock, även om spännaningen inte finns där så ofta längre.

Något som du kanske skulle kunna prova är ju att leva polygamt/-amoröst. Jag har varit inne i den svängen en del innan jag träffade min man, dejtade par som var polyamorösa bland annat. Det ger en härlig spänning att bara kunna ta för sig från smörgåsbordet när man känner för det, och vara ärlig med det. Dock har jag aldrig levt i en relation utan alltid varit singel, jag är inte säker på att en sån relation skulle kunna ge mig den trygghet som jag trots allt behöver i min relation.

Polygami har jag funderat över många gånger men jag tror inte det är min grej. Jag är inte intresserad av att vara med andra och även om jag skulle bli det sen så är det nog inte det jag vill ha ut av en relation. Vill gärna leva monogamt. Sex inom en relation handlar för mig om en slags intimitet som jag inte vill ha med någon annan än den jag är tillsammans med och kär i.

Jag tänker att det måste gå att övervinna det här. Måste ju vara vanligare än man tror. Jag själv pratar ju inte om det här med någon, och då utgår jag ifrån att det finns andra som inte heller säger något. Men jag tänker... finns det terapi eller självhjälp att använda sig av?

Ibland känns det som att jag "bara är såhär" och att jag bör acceptera det, men ibland tänker jag mig också att det faktiskt kanske bara är en mental blockering. Hur som helst så känns det inte hållbart och jag skulle vilja göra något åt det.

Här finns en till med samma problem! Hade en partner i sex år, från det att jag var 16 år gammal tills för 2 år sedan. Det sprack nästan enbart på grund av sexet, för att jag helt enkelt inte tände alls och kände mest att han var som en brorsa/nära kompis till mig :( Oerhört synd då sexlivet i början av förhållandet var hur grymt bra som helst! Nu har jag en ny partner och allt är frid och fröjd, men hur länge till? Jag vet inom mig att jag förmodligen kommer tröttna snart. Skitjobbigt rent ut sagt! Kommer ju aldrig kunna skaffa barn och ha familj om detta fortsätter... Är 24 år nu.

Ja vad gör man? Psykolog???

Det sjuka i sammanhanget var att en vän var över nu ikväll och vi pratade just om lust och jag sade INGENTING om hur jag har det, bara spelade med och låtsades som att jag var "som alla andra". Vilket enormt mörkertal det lär finnas!

Ja, vad göra?

Fake it till you make it... Behandla din parter som att du var nyförälskad i honom, säg sådana saker till honom, gör sånt, tänk sånt. Ta mycket på honom, skicka sms, ring upp för korta, "meningslösa" samtal etc etc.

 

Ok, men vad ska man uppnå med det egentligen? Jag ÄR kär i min partner, vi tar mycket på varandra, berättar hur vi känner och ligger med varandra ofta. Det är ju inte direkt intimiteten som är problemet, utan att jag inte kan tända sexuellt på en människa.

Det här är mitt problem också... Oftast blir jag riktigt kåt kanske de 3-4 första gångerna sen går jag inte igårng... MEN nu har jag träffat en man och det pirrar i hela mig bara vid tanken på honom. VAD som är så speciellt med honom till skillnad från de andra har jag ingen aning om... Skönt att inte vara ensam iaf!!

Om man bara tänder sexuellt i början, när det är nytt, betyder det ju att den ökade intimitet som kommer med tiden för med sig att man inte längre känner sexuell upphetsning för personen. Alltså har man problem med intimitet. Man kan faktiskt ha bägge förhållningssätten parallellt, men det kan krävas en viss anstränging. Det är värt det.

I mitt fall är det säkert nåt med intimitet... men hur ska jag göra för att bli intim och uppmärksam på det innan det är för sent?