BF Januari 2011, följas åt?

Ny här, tror jag :) Kul att läsa om hur alla har det. Eller, inte kul kanske för det är ju inte speciellt kul att vara höggravid med massa krämpor och sånt, men ni förstår vad jag menar. Jag har bf 9 januari - ska bli så spännande att träffa den lille (vi väntar en pojke). Vi har en 1,5-årig kille sedan innan och som några skriver så är det riktigt påfrestande för kroppen! Jag bär honom ändå för jag har inget val just nu. Dels är han mammig som tusan och dels är pappan just nu sängliggande och sjukskriven och kan inte göra något alls varken med sonen eller med hushållet... Håller tummarna för att han kommer kunna vara med på förlossningen i alla fall, vilket han säkert kan om inte lillen bestämmer sig för att komma tidigare som storebror.

Har gått upp 10 kg hittills (gick upp 14 totalt med förra) men det känns som minst 20 denna gången! Foglossning från helvetet och massa sammandragningar, halsbränna och annat obehagligt. Känner också för att bara gnälla, gnälla, gnälla :D

På ett sätt vill jag få det överstökat och föda typ nu, men å andra sidan vill jag vänta så länge som möjligt och få all ensamtid som finns kvar med min underbara 1-5åring. Känner mig verkligen jättekluven - är det vanligt som omföderska? Känner nästan lite dåligt samvete för att jag kommer beröva honom ensamrätten på oss föräldrar. Det är säkert jättelarvigt, men jag kan inte låta bli :/

Grattis till era bebisar!! :) Är inte speciellt aktiv i denna tråden märker jag, men jag läser alla inlägg!

Här går det inte bra just nu. Senaste veckan har nog varit en av de jobbigaste i mitt liv. Min man har fått komplikationer efter en operation i ögat och har sedan dess legat på sjukhus. Han har bara ett bra fungerande öga och det är just det ögat han fått opererat, så han ser i princip ingenting just nu och det blir inte bättre :( Jag går in i vecka 38 nu och har en 1.5-åring hemma att ta hand om. Som tur är, så har hans syster kommit hem till oss för att hjälpa till lite och vi har fått massvis av erbjudanden om hjälp från underbara nära och kära. Men det är ändå så förbaskat jobbigt både fysiskt och psykiskt för oss alla - ja, fysiskt mest för mig förmodligen (känner mig som en 100-årig valross med reumatism). Vill bara sitta ner och gråta mest hela tiden, men försöker behärska mig och vara pigg och glad för de andras skull.

I fredags ringde jag bm för jag tyckte att bebisen rörde sig mindre än vanligt och jag var orolig att all stress påverkat bebisen på något sätt. Fick komma in på ctg, som såg bra ut. Men de vill även ta blodflödesmätning i moderkakan på måndag och jag nojjar givetvis över varför de vill göra det om nu ctg såg bra ut...

Vi får troligtvis fira jul på avdelningen där min man ligger, men det gör inte så mycket, bara han blir bra. Idag fick han reda på att han eventuellt kan få permis ifall barnet bestämmer sig för att komma innan han blir utskriven. Som tur är ligger förlossningen bara 100m från avdelningen där han ligger :) Blev så glad över detta <3

Såååå underbart söt liten skrutta och stolt pappa :) Känslig som man är, så börjar jag givetvis gråta av såna här fina bilder..!

Här har det blivit lite bättre. Min man börjar sakta men säkert se igen och han får inte dropp längre. Kanske, kanske, kanske får han komma hem snart! Men jag vågar knappt hoppas.

Har börjat känna massor av konstigheter de senaste dagarna och jag börjar bli mer och mer säker på att det är dags snart... Alla krämpor blir mer och mer intensiva och jag har ungefär samma symptom som jag hade dagarna innan storebror kom. Men någonstans i bakhuvudet känns det som om jag bara nojjar, eftersom han kom i v 37+5 - dvs på lördag om detta skulle visa sig vara samma med lillebror.

På tal om krämpor - har någon av er varit med om detta?: Om jag suttit eller stått ett tag och sen börjar gå, så blir det ofta att det känns som en sammandragning i benet. Eller inte sammandragning, men som om benet svullnar upp eller nåt och blir mer och mer stelt och smärtsamt tills jag fysiskt inte kan gå mer och måste stanna upp. Efter ett tag släpper det sakta och jag kan gå normalt igen. Vet någon vad det kan vara?

God jul på er alla! 

Min man fick komma hem igår :) Men han ser knappt någonting och blir trött väldigt snabbt. Så vi är två som inte orkar något just nu. Min bror är här och hjälper oss och finns här ifall något händer. Storebror måste ju få vara hemma med någon ifall allt startar tidigare. 

Vi har städat lite smått och lagat liiiite julmat. Vi köpte också julklappar idag för det har inte blivit av innan av självklara skäl - bara storebror hade presenter. Mina föräldrar kommer imorgon med massa julmat som vi ska äta här och bara mysa.

Jag har haft en annan sorts smärta idag - i underlivet och blygdbenet. Så fort jag ställer mig upp så bara hugger det till... Antar att det kanske är bebisen som borrar ner huvudet, kanske..?

Kul att läsa om allas tankar om namn! Min man heter Mio :) Annars hade det också varit bland våra topp-namn.

Jag har också fått väldigt mycket halsbränna nu :( Gaviscon är det enda som hjälper ordentligt. Personligen tycker jag att bubbeldricka och mandel ger mig motsatt effekt och halsbrännan blir ännu värre. Har dock inte provat mjölk.

Gott nytt år alla!

Igår fick jag värkar kl 0530 och de blev bara starkare och starkare så vi åkte in runt 13. Vi fick en superbra bm som till och med jobbade över för att få vara med oss på slutet! 21.19 föddes vår lilla knubbis på 4 kg :) han ville verkligen bli en 2010:a tydligen. Så nu myser vi på BB och hoppas få komma hem imorgon.

Tack för alla grattisar och gratulerar till alla som fått sina små bebisar de senaste dagarna! :)

Min son sedan innan är 18 månader och han är jätteförsiktig och nyfiken på lillebror. Men han har ändrats en del sedan lillebror kom. Han blir lättare arg och han har svårt att somna och han är svartsjuk en hel del. Vi försöker att ge honom så mycket ensamtid som möjligt så att han inte känner sig bortglömd och ensam och det har blivit lite bättre idag (lillebror är 8 dagar gammal).

Så fick jag med första barnet. Åkte in och de sa att det bara var rinniga flytningar. Vi åkte hem igen och någon timme senare gick vattnet "på riktigt" (jag tror att det första också var vatten). Tur att jag hade på mig den stora blöjan från förlossningen fortfarande :D Efter det kände jag också mensvärksliknande smärta innan värkarna kom igång. Åkte du in och kollade?

Grattis! :) Håller tummarna för att hon blir bra snabbt!

Ni som är omföderskor och redan fått era småttingar - har ni haft mycket eftervärkar? Veckan efter denna förlossningen upplever jag nästan värre än förlossningen själv :( Hade inte en tanke på att det kunde bli såhär när man föder igen. Som tur är har det börjat släppa nu, tror jag. Någon som fått hemorrojder efter förlossningen också? Går det bort snabbt?